Publicerad 1948   Lämna synpunkter
NÄSTINGEN l. NÄSTINGENS, adv.
Ordformer
(-en 1700—1731. -ens 1694)
Etymologi
[sv. dial. nästingen, nästingens; till NÄSTAN; jfr med avs. på bildningen ÅTMINSTINGEN(S)]
(†) nästan; äv. i uttr. nästingens .. ej, knappast. Min son som är een stoor Gudz fånge, iag (dvs. ja) så stoor at iagh nästingens det ey beskrifwa kan. VDAkt. 1694, nr 1084. Så länge iag nästingen för intet tiäna och skatta skall. Därs. 1707, nr 806. Därs. 1731, nr 180.

 

Spalt N 1188 band 18, 1948

Webbansvarig