Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
OFLÄTE l. OFLÅTE l. ÖFLATE l. ÖFLÄTE, n. (l. m. l. f.?); best. -et; pl. = (RA I. 1: 31 (1525; möjl. koll.), PErici Musæus 5: 6 a (1582)) l. -en (Valleria Hush. 10 (c. 1710), VDAkt. 1713, nr 175) l. -er (möjl. att hänföra till sg. oflätt osv., TullbSthm 1539, s. 33 a, OxBr. 11: 772 (1640)); äv. OFLÄTT l. ÖFLÄTT, n. (l. m. l. f.?); best. -et; pl. = (TullbSthm 1539, s. 105 b (möjl. koll.), BtÅboH I. 1: 156 (1600; möjl. koll.)) l. -er (se ovan).
(†) nattvardsbröd, oblat; äv. allmännare, om ett slags tunt bakvärk (jfr OBLAT, sbst.2 2); äv. koll. o. ss. ämnesnamn. RA I. 1: 31 (1525). Att .. (slottsfogden) skall holle kyrkenn vijnn och öffläther (av tiondet). G1R 29: 76 (1559). Hwar ock en (skall äta påskalammet) .. medh sött och osyrat brödh (såsom öffläte bakat warda). PErici Musæus 5: 6 a (1582). Itt litit stycke offläte. Linc. (1640; under crustulum). Valleria Hush. 10 (c. 1710).
-JÄRN. (ofläte- c. 1575—1583. oflätes- c. 1575—1684) oblatjärn. InventArboga c. 1575. VDVistitP 1684, s. 472. —
-KAR, n. (ofläte- 1558—1583. oflätes- 1583) jfr oblat-ask. BtFinlH 3: 372 (1558). Öffläthe kar aff kåpper 1 st(yck)e. VgFmT III. 3—4: Bil. 2, s. 32 (1583). jfr silver-oflätes-kar. —
B: OFLÄTES-BAGARE, -JÄRN, -KAR, se A. —
Spalt O 308 band 18, 1949