Publicerad 1950   Lämna synpunkter
OLYCKAD, adj.
Etymologi
[till OLYCKAS, liksom FÖROLYCKAD till FÖROLYCKAS]
(†)
1) misslyckad, förfelad. 2RA 3: 241 (1731). Olyckadt företag. Murberg FörslSAOB (1791). Nästan alla de olyckade kalfningar han sett, hafva kommit .. af svaghet (osv.). EconA 1807, aug. s. 110.
2) som drabbats av olycka; förolyckad; särsk. om fartyg: förlist, havererad; äv. substantiverat. Dhe olyckkade j sidste wådebrandh. VRP 1696, s. 262. De (hade) räddat 57 personer på det .. i Vest. Qvarken olyckade Skeppet Confiance. Hülphers Norrl. V. 1: 43 (1789).

 

Spalt O 641 band 19, 1950

Webbansvarig