| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
OMASKERAD, p. adj. icke maskerad; utan mask (se mask, sbst.2 1). Serenius Nnn 1 a (1734). särsk. bildl.
a) som uppträder l. visar sig sådan han (l. hon) är l. utan att förställa sig. Brenner Dikt. 2: 82 (1723).
b) mil. om försvarsanläggning o. d.: utan maskering l. kamouflage, okamouflerad. KrigVAH 1882, s. 175.
c) (mera tillf.) om ngt abstrakt: ohöljd, öppen; äv. ss. adv. Ögonen hånlogo omaskeradt. Hedenstierna FruW 33 (1890). —
OMATAD, p. adj. icke matad; särsk. (i sht lant.) om säd(esax) o. d.: som icke satt kärna, som icke fått (väl) utvecklad kärna. Helsingius (1587). —
OMATEMATISK. (mera tillf.)
1) som icke grundar sig l. har avseende på matematik(en) l. som icke överensstämmer med l. som helt avviker från matematikens metoder l. resultat o. d.; äv. i utvidgad anv.: som saknar (strängt) logisk l. följdriktig karaktär o. d.; stundom: oregelbunden. JSvanberg PVetA 1814, s. 19. Stigen slingrade sig så omatematiskt som möjligt mellan stenar och furustammar. Wallquist Doktorn 125 (1935).
2) som saknar anlag l. läggning för matematik, icke lämpad för matematiska studier. Svedelius Lif 78 (1887). —
OMATSLIG. [sv. dial. omasli (Ihre DialLex. 126 (1766)), omasslin] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) icke matnyttig; oätbar; oaptitlig. Murberg FörslSAOB (1791). Norrl. 6: 10 (1907).
Spalt O 714 band 19, 1950