| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OMSLUTA om3~slɯ2ta, v., i bet. I -er, -slöt ~slø2t, -slöto ~slø2tω, -slutit ~slɯ2tit, -sluten ~slɯ2ten (Broman Glys. 1: 6 (1726: omslutes, pr. ind. sg. pass.) osv.) ((†) pr. ind. sg. -ar Wallenberg (SVS) 1: 333 (1771), Ljunggren Est. 2: 223 (1883); p. pf. -ad Adlerbeth Ov. 19 (1818), Sehlstedt 1: 7 (1853, 1861)), i bet. II -ade (Järta Kopparb. 20 (1823: omslutade, p. pf. pl.), Östergren (1933)) ((†) p. pf. pl. -slutna 2RA 3: 580 (1734)); se för övr. SLUTA. vbalsbst. -ANDE, -NING (Schultze Ordb. 4577 (c. 1755) osv.); jfr OMSLUT.
I. motsv. OM, prep. o. adv. I 1, III 1.
1) gm anbringande av ngt (l. av sig själv) mer l. mindre tätt omkring l. på ömse sidor om (ett föremål osv.) försätta föremålet osv. i ett tillstånd av inneslutning l. avspärrning l. avgränsning från omgivningen; vanl. i förb. med prep. med inledande uppgift om det anbragta. Omsluta en stad med mur. Schultze Ordb. 4577 (c. 1755). Ozoniseringsapparaterna omslutas lämpligast med glasväggar. TT 1899, K. s. 82. — särsk.
a) i uttr. som beteckna att ngn fattar l. griper om l. omfamnar ngt l. ngn. Omsluta en med armarna. Schultze Ordb. 4577 (c. 1755). Sundén (1887).
b) om (befälhavare för) stridskrafter: avskära (fiende l. av fiende besatt plats) från omgivningen, innesluta, omfatta, kringränna. Schultze Ordb. 4577 (c. 1755). (Skiriterna kunde icke) omsluta och kringflygla fienden. Höijer Thukyd. 2: 95 (1832). (Erik Axelsson Tott) drog sig .. åter tillbaka till Stockholm, som snart .. omslöts af belägrande. SvH 2: 508 (1905).
c) i utvidgad anv., om sak: sluta sig l. lägga sig omkring (ngt l. ngn); gripa tag om (ngt); komma att avskära (ngt) från omgivningen l. att täcka l. hölja (ngt); äv. (i poesi l. vitter stil) bildl., om ngt abstrakt. Detta betänkte nu hon, när af ljufliga sömnen hon omslöts. Johansson HomOd. 4: 793 (1844). (Bärnstens-)Faunan omfattar endast landtdjur (inga andra kunde vara utsatta för att omslutas af det från träden flytande hartset). NF 2: 345 (1877). En väldig näfve omslöt hans hand. Lundegård Tannh. 1: 20 (1895).
2) med försvagad bet.: befinna sig omkring (ngt) o. därmed hålla det inneslutet l. avskuret från omgivningen l. täckt l. höljt o. d.; (tätt) omge (ngt l. ngn); bilda (liksom) en ring l. ram l. infattning l. ett hölje omkring (ngt l. ngn); äv. mer l. mindre bildl. Schultze Ordb. 4577 (c. 1755). Elfven, som leder til Canton, omslutar i sin framfart allehanda större och mindre öar. Wallenberg (SVS) 1: 333 (1771). Hela inrättningen omslutes af en hög ringmur. Oscar I Straff 63 (1840). Snäfva gränser omslöto det äldsta Stockholm. 2SAH 41: 264 (1866). Är icke det enhetsband, som omsluter Nordens trenne folk, så fast, att ett krig dem emellan hädanefter vore otänkbart? Wisén Tal 24 (1881). Det persiska höglandet, .. omslutet på alla sidor af berg. Svensén Jord. 146 (1885). Det fina nät av bindvav, som omsluter de röda muskeltrådarna. Bolin VFöda 210 (1933). (†) Helsingaland, som thet nu omslutes (dvs. som dess gränser nu äro markerade), åger thessa Rå och Rör. Broman Glys. 1: 6 (1726). — särsk. om klädesplagg: höljande l. skyddande (tätt) omge l. sluta sig omkring (ngn l. ngt). Carlén Repr. 436 (1839). Den mörka bombasinsklädningen omslöt hårdt hennes knubbiga former. Fahlcrantz Kyrkoh. 76 (1907).
3) i sig innesluta l. innefatta l. inbegripa (ngt); sträcka sig till l. över l. gälla (ngt); jfr OMFATTA I 4, OMSPÄNNA 2 b β. Hans Regering, som snart omsluter en hel mansålder. Tegnér (WB) 9: 280 (1840). Väl är af dessa väldiga urtidsvarelser Oden icke den ende, hos hvilken egenskapen af hjelte tillika omslöt egenskaperna af siare, skald, prest och konung. Atterbom Minnest. 2: 423 (1845). Tingsfriden, som omslöt folkförsamlingen och dem, som voro på väg dit eller derifrån. NF 5: 369 (1882). (Ordet densamma) var .. ett generellare genusord än något annat: det omslöt både han, hon och den och uteslöt endast det. 3SAH 6: 385 (1891). Ledighet, som omsluter lovdagar eller ferier under den årliga arbetstiden (vid seminarium), skall anses innefatta jämväl dessa. SFS 1937, s. 1024.
4) handel. o. bankv. ss. vbalsbst. -ning, summan av alla i ett företags balansräkning vid viss tidpunkt redovisade tillgångar. (Egnahemssparbankens) omslutning enligt balansräkningen 31/12 1913 utgjorde 4 152 725 kr. SD(A) 1914, nr 353, s. 8. 2NF 38: 339 (1926).
II. (föga br.) avsluta (räkenskaper) på nytt; jfr OM, prep. o. adv. III 7; förr äv. allmännare: avsluta (räkenskaper). 2RA 3: 580 (1734). Nyligen omslutade Upbörds-räkenskaper. Järta Kopparb. 20 (1823). Östergren (1933).
(I 4) -SUMMA. handel. o. bankv. Bolagets omslutningssumma .. belöpte sig vid slutet af nov. 1916 till omkr. 527 mill. kr. 2NF 25: 877 (1917).
Spalt O 858 band 19, 1950