| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
1) (numera bl. arkaiserande) tillåtelse, tillstånd, medgivande, lov (se LOV, sbst.4 1 a). G1R 2: 151 (1525). Ingen kunde nu slippa inn (i den befästa staden), uthan .. (kungens) ordlof. Verelius Gothr. 123 (1664). Kan krigets bloss / Så utan orlof midt ibland oss spraka? Bäckström Frey 34 (1876). — särsk.
a) (†) i uttr. med orlov, med orlov sagt, med förlov (se FÖRLOV 1 slutet). Ganszke adelen köpstadzmen oc almogen togo tiil mistickis at .. nwnner met orloff sagt ware kompne i oppenbare horekrogh. G1R 7: 516 (c. 1530). OxBr. 11: 119 (1644).
b) (†) i uttr. taga orlov av sig själv, ”taga sig själv lov”, göra ngt utan att ha fått tillåtelse därtill. Iagh haff[uer] warit i edhers fadhers gårdh, / han sadhe migh neÿ, / skön iungfru tagher orloff vtaf edher sielf, / och fölier bort migh. Visb. 1: 109 (c. 1620).
c) om tillåtelse att fara l. resa l. gå bort; äv. bildl. G1R 1: 247 (1524). Efter .. (J. Messenius) gaf orlof draga bortt ifrån academien, huilka studiosis han wille. Annerstedt UUH Bih. 1: 87 (i handl. fr. 1610). En man, som efter en .. träget brukad arbetsdag, .. erhållit sitt efterlängtade orlof att fara i frid (dvs. dött). 3SAH 25: 59 (1912).
2) entledigande l. avsked ur en tjänst; numera nästan bl. (arkaiserande) om avsked ur enskild tjänst; äv. närmande sig l. övergående i bet.: intyg om avsked, vitsord om tjänstgöring, betyg. G1R 7: 189 (1530). Epter thet nw at hertog Eric war kommen til roligheet, så gaff han thet Tydzska hoffolket (dvs. krigsfolket) oorloff. OPetri Kr. 116 (c. 1540). Jag (har) bedt inspektoren på Skånlaholm, att få mitt orlof (redan) nu i Mars. Almqvist Grimst. 13 (1839). Nu gen mig mitt orlov och gen mig betyg / och sägen mig an som en dugande dräng. Karlfeldt Hösth. 6 (1927). — (†) Om nogon tienstepiga tager orlof af sin huussbonde och matmoder, och setter sigh för sigh sielf på nogon ort, .. tå (osv.). KOF II. 1: 206 (1659).
3) (†) kortare ledighet från arbete l. värksamhet o. d., tjänstledighet; ferie; äv.: permission. Stiernhielm Virt. 2 (1650, 1668). Hela husets personal, ända till och med portvaktaren, (var) .. ställd på orlof för dagen. Zeipel Set. 3—4: 40 (1847). Malmström Hist. 3: 115 (1870). Efter att ha utverkat orlof från boden går .. (bodbiträdet) ut med Tekla och handlar klockan tio. Strindberg SvÖ 3: 247 (1890). — särsk. (†) i fråga om skolförhållanden: lov, rast. LPetri KO 85 a (1561, 1571).
4) (†) i uttr. säga l. taga orlov, säga resp. taga farväl; jfr FARVÄL II 1. Min Tijdh är kommen at Oloff taga. Dalius Valet. B 6 a (1681). Siälen ändtlig åt sin kropp et orlof sagt. TRudeen Vitt. 262 (1687). Björner HalfdBr. 25 (1737).
5) (i sht arkaiserande) i bildl. anv. av 2, 3, 4. Medhan tu så plat haffuer giffuit migh (dvs. katolicismen) orloff, och tagit tigh ena nyia Gudztienst .. Så (osv.). Balck Ridd. B 5 b (1599). Med den baktanken att för sin vänlighet få en ersättning vid Rhen — där nationalitetsprincipen kunde få orlov. 3SAH 42: 200 (1931).
-BREV. (†) bevis att ngn har tillstånd att resa bort; jfr orlov 1 c. Schroderus Os. III. 2: 122 (1635). —
(2) -SEDEL. (orlov- 1836—1902. orlovs- 1703 osv.)
1) (förr) intyg utfärdat av husbonde att tjänare (tjänarinna) är fri från tjänsten jämte vitsord om hans (hennes) förhållande i tjänsten; arbetsbetyg. Bergv. 1: 548 (1703). SFS 1833, s. 474. Flodström SvFolk 501 (1918).
2) mer l. mindre oeg. o. bildl.: vitsord; jfr betyg I 2 c. 3SAH LII. 2: 178 (1790). Den vise Salomo .. har (enl. ”Der Hexenhammer”) flerestädes i sina skrifter gifvit qvinnokönet en sorglig, men sann, orlofssedel. Rydberg Magi 115 (1865). Nordensvan SvTeat. 1: 261 (1917).
Spalt O 1296 band 19, 1950