Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PALI pa4li, r. (3NF 5: 966 (1926) osv.) l. n. (Frey 1850, s. 453, osv.); best. (föga br.) -n, ss. n. -t.
Ordformer
(bali 1819 (: Bali-språket). pali 1848 osv.)
Etymologi
[jfr t. o. fr. pali; av eng. pali, ä. eng. báli, balie; av singalesiska pālī, kortform för pāli-bhāsā, ”kanonspråk”, av pāli, serien av kanoniska texter, kanon (ytterst av sanskr. pāli, linje, rad), o. bhāsā, språk (sanskr. bhāšā)]
(i fackspr.) benämning på den medelindiska språkform varpå den sydliga buddismens heliga urkunder äro avfattade. Frey 1848, s. 508. Charpentier JämfIndoeurSpråkv. 130 (1926).
Ssgr (i fackspr.): PALI-KANON~20. [jfr t. palikanon] den sydliga buddismens på pali avfattade kanon (se kanon, sbst.1 4). 2NF 17: 442 (1912). —
-KÄNNARE. jfr kännare 2. Landsm. 1: 469 (1880). —
-SPRÅK(ET). [jfr t. palisprache, singalesiska pāli-bhāsā] pali. Svea 2: 23 (1819).

 

Spalt P 75 band 19, 1952

Webbansvarig