Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PAPIST papis4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er ((†) pl. best. papistren’ Runius (SVS) 1: 197 (1707; i vers)).
nedsättande benämning på anhängare av påvemakten; katolik; jfr PAPISM. Penitenciam eller syndabätring haffua the papister kallat jtt sacramente. OPetri Sacr. 2 b (1528). SvFolket 4: 72 (1939). — jfr KRYPTO-PAPIST.
PAPISTISK, adj. [jfr t. papistisch, eng. papistic(al)] adj. till papism o. papist. G1R 9: 134 (1534). Kyrkans starka oro .. inför tecken på papistisk .. agitation. KyrkohÅ 1942, s. 83. jfr krypto-papistisk.
Spalt P 178 band 19, 1952