Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARENKYM par1äŋky4m l. -än-, l. -eŋ- l. -en-, n. ((†) r. l. m. l. f. Agardh Bot. 1: 100 (1830)); best. -et (ss. r. l. m. l. f. -en). Anm. Ordet har tidigast anträffats i den gr.-lat. formen parenchyma. Berzelius PVetA 1810, s. 76 (i bet. 1). jfr Dens. Kemi 6: 207 (1830: parenchymat, sg. best.).
Ordformer
(förr äv. -chy-. -ym 1828 osv. -yme 1830)
Etymologi
[jfr t. parenchym, eng. parenchym(a), fr. parenchyme; av gr. παρέγχυμα (gen. –εγχύματος), eg.: ngt bredvid ingjutet (jfr παρεγχέω, gjuter i bredvid, häller till), till παρά, bredvid (se PARA-), ἐν, i (se I, prep. o. adv.2), o. χύμα, ngt utgjutet, flöde (sammanhörande med χέω, häller, gjuter, rotbesläktat med GJUTA, v.)]
1) anat. vävnad i ett organ (t. ex. njure, lever o. d.) som är specifik för det ifrågavarande organet; äv. (zool.) om cellvävnad som fyller mellanrummet mellan kroppsväggarna l. mellan kroppsväggen o. tarmkanalen hos vissa lägre djur. Lefverns parenchym. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 305. Hanström MännParasit. 107 (1933; hos hylsmask).
2) bot. vävnad av tunnväggiga (vanl. rundade l. polyedriska) celler som äga ungefär lika stor utsträckning i alla dimensioner l. äro långsträckta med tvära skiljeväggar o. som vanl. innehålla protoplasma o. stå i ämnesomsättningens tjänst; i äldre fackspr. äv. med innebörden på olika sätt fattad o. modifierad; jfr PROSENKYM. Agardh Bot. 1: 100 (1830). Fries BotUtfl. 1: 269 (1843). 2SvUppslB 5: 1066 (1947). jfr BARK-, BAST-, BLAD-, PALISSAD-, PSEUDO-, SIL-, STEN-, SVAMP-, VED-PARENKYM m. fl.
Ssgr (till 2, bot.): PARENKYM-CELL. cell i parenkym. NF 3: 139 (1878). —
-STRÅLE. märgstråle (se d. o. 2). Lundström Warming 141 (1882). —
-VÄVNAD. (mera tillf.) parenkym. Lundström Warming 35 (1882).
Avledn.: PARENKYMATISK10040 l. 01—, adj. [jfr t. parenchymatisch, eng. parenchymatic, nylat. parenchymaticus]
1) (mindre br.) anat. till 1: parenkymatös (se d. o. 1). Collin Ordl. (1847).
2) bot. till 2: som utgör l. tillhör l. har avseende på parenkym. Parenchymatiska celler. Wikström ÅrsbVetA 1839—42, s. 65. —
PARENKYMATÖS10104, adj. [jfr t. parenchymatös, eng. parenchymatous, fr. parenchymateux, nylat. parenchymatosus]
1) anat. till 1: som innehåller l. tillhör l. härrör från l. liknar l. har avseende på parenkym(et). De parenchymatösa viscera. TLäk. 1832, s. 14. Löwegren Oftalm. 266 (1923).
2) (föga br.) bot. till 2: parenkymatisk (se d. o. 2). Areschoug LbBot. 78 (1863).

 

Spalt P 270 band 19, 1952

Webbansvarig