| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PARDON pardω4n, i bet. 2 pardoŋ4 l. med mer l. mindre franskt uttal, r. l. m.; best. (i bet. 1, numera bl. tillf.) -en (RP 9: 235 (1642) osv.).
1) om misskund l. mildhet l. förskoning (som visas av person som har större makt l. myndighet o. d. mot ngn som är underlägsen l. hemfallen till straff o. d.).
a) om efterskänkande l. mildrande av straff l. om tillgift för brott l. förseelse l. misstag o. d.; stundom: benådning; särsk. i uttr. pardon för ngt, förr äv. ngts pardon, efterskänkande l. mildrande av straff för ngt, tillgift för ngt; utom i γ samt i skildring av ä. förh. numera företrädesvis i sådana uttr. som det finns l. ngn känner o. d. ingen pardon för ngn l. ngt, det finns osv. ingen tillgift l. misskund för ngn l. ngt. G1R 26: 820 (1556). Pardon för Ambrosius Eskilson för thet hoor, han begått haffver. Därs. 27: 264 (1557). Taltes sedan om Lijffssakers perdon. HSH 33: 177 (1636). Jag (har) måst åtaga mig at hos Herr Brukspatron utverka pardon för Nordström, at han icke kommit at begynna sättningen, förr än (osv.). Berzelius Brev 8: 20 (1808). Vårt offentliga liv känner ingen pardon för en person i förtroendeställning som gör sig skyldig till ett sådant uppträdande som (N. N:s). DN(A) 1933, nr 77, s. 3. (†) En visz förtröstning / Ock tillförsickt till Gud / .. Om nåde ock pardon. Tiällmann Profvis. A 8 b (1692). jfr GENERAL-PARDON. särsk.
α) (nästan bl. i skildring av ä. förh.) i sådana uttr. som ge (giva) ngn pardon l. ge (giva) pardon åt ngn (jfr b), av nåd efterskänka l. mildra straffet för ngn, benåda ngn; få l. erhålla o. d., förr äv. bekomma l. njuta pardon (jfr b), få nåd (se NÅD, sbst.2 4 a), benådas. HT 1920, s. 104 (1625: bekommit). Schmedeman Just. 665 (1675: niuta). BL 8: 163 (1842: fick). Att engelske kungen Edward Långskank gav pardon åt alla infångade skotska ledare utom åt Wallace. KyrkohÅ 1941, s. 94. (†) Säl then, som har fått utaf Lammet på thronen / .. then almänna pardonen. SionSång. 2: 56 (1745).
β) [efter fr. demander pardon à qn] (†) med försvagad bet., i uttr. be om pardon (jfr b), be om ursäkt. Risell Vitt. 476 (1722). Lindfors (1824).
γ) i utvidgad anv., i uttr. det är l. det ges ingen pardon, ss. beteckning för att ngt ofrånkomligen måste utföras l. att ngn icke kan komma ifrån att göra ngt o. d. Lindfors (1824). Dahlgren 2Ransäter 160 (i handl. fr. 1843). Östergren (1934).
δ) [jfr motsv. anv. i fr.] (†) konkretare, övergående i bet.: benådningsbrev. Underskrefs pardonen för Stiärnskölden. RP 9: 235 (1642). Därs. 10: 30 (1643).
b) (ngt ålderdomligt) förskoning som kommer en (i strid l. krig) besegrad motståndare l. fiende till del, i det att han får behålla livet (o. göres till krigsfånge); särsk. i sådana uttr. som giva l. ge (ngn) pardon (jfr a α), skona (ngn) till livet; be(dja) om l. begära pardon (jfr a β), be om förskoning till livet; få pardon (jfr a α), få förskoning l. skonas till livet; (icke) ta(ga) l. motta(ga) pardon, (icke) ta emot förskoning till livet, (icke) ge sig fången (utan hellre dö); äv. mer l. mindre bildl. Wivallius Dikt. 82 (1631: begiäradhe; bildl.). (Kosackerna) måste sin Öfwerste Paulutz och någre aff the Förnähmste vthlefwerera, hwilka twärt emoot then tilsagde person halshuggne blefwo. Brask Pufendorf Hist. 360 (1680). HFinlÖ 408 (1730). Pardon! Pardon! skriade jag (till de förmenta rövarna) med tilsammans slagna händer, skona mitt lif. Humbla Landcr. 185 (1740). Man får hvarken neka att gifva ej heller förklara sig icke mottaga pardon. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 445 (1880). SvFl. 1942, s. 207 (: begära; om ä. förh.). jfr MAGDEBURGER-PARDON. särsk. i uttr. utan (all) pardon, utan förskoning till livet; numera vanl. [möjl. delvis utgående från a] allmännare l. bildl.: utan förskoning, skoningslöst, utan prut; äv.: ofrånkomligen. HFinlÖ 311 (1713). Knorring Cous. 3: 41 (1834: utan all pardon). Med nutidens menskligare uppfattning af krigföringen kan ”strid utan pardon” icke gerna förekomma mellan civiliserade nationer. NF 12: 761 (1888). Utan pardon blevo hårdheten och slutenheten min lott. Stiernstedt Liw. 158 (1925).
2) [efter motsv. anv. i fr.; utvecklat ur 1 a β] (numera i sht vard., skämts.) övergående i interjektionell anv.: förlåt! ursäkta!; i sht förr äv. i förb. med efterföljande att-sats. Bellman (BellmS) 4: 184 (1771). Ah! pardon, min skönaste Sophie, / Pardon, att jag ej kom alldeles på minuten. Leopold 1: 493 (1793, 1814). Sjöberg Kris. 19 (1926).
(1 b) -ROP. (mera tillf., i sht i skildring av ä. förh.) rop om pardon. CVAStrandberg 3: 234 (1854).
B: PARDONS-BREV. (pardon- 1620 osv. pardons- 1726 osv.) [jfr t. pardonbrief, fr. lettre de pardon] (om ä. förh.) benådningsbrev. CivInstr. 305 (1620). —
-PLAKAT, n. (pardon- 1824 osv. pardons- 1675 osv.) (om ä. förh.) av regering l. monark o. d. (särsk. vid högtidliga tillfällen, t. ex. vid kröning) utfärdad förordning vari straff (lindrades för l.) efterskänktes (vissa kategorier av personer) l. vari anhängiggjorda avtal (för vissa kategorier av brott) förklarades skola inställas; särsk. om dylik förordning vari förrymt krigs- l. sjöfolks straff (under vissa villkor) efterskänktes. Kongl. Mayst:tz Almänne Pardons Placat, widh thesz KröningsFäst publicerat och vthgångit. (1675; broschyrtitel). (Matrosen) beger sig .. i tjenst hos hvilken utländsk Magt han behagar, säker at få tilgift uti PardonsPlacater, som årligen aflösa hvarannan. SP 1792, nr 266, s. 3. PardonsPlacat 11/5 1818, s. 4. Andersson SvH 268 (1943; om ä. förh.). —
Spalt P 267 band 19, 1952