| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PARTISK pa4rtisk l. par4– (parti´sk Weste; part´isk, partisk´Moberg Gr. 121 (1815); pàrrtissk Dalin; i vers ∪ — Dalin Vitt. II. 6: 72 (1738); accentueringen 04 anges äv. av Ljungberg SvSpr. 11 f. (1756); jfr Landsm. XVIII. 6: 19 (1901); accentueringen32 angives äv. (ss. stundom förekommande) av Noreen VS 2: 282 (1910)), adj.2; adv. -T.
1) (†) som sammansluter sig med andra till l. tillhör l. (med pluralt huvudord) som bilda en speciell meningsgrupp l. ett parti, i sht en grupp som står i opposition till l. är illojal l. upprorisk mot de lagliga myndigheterna; som utmärkes av partimässig söndring l. partianda o. d.; äv. närmande sig bet.: upprorisk. RA I. 1: 372 (1544). Vm någre finnes partijske vnder almogen som wele komme mytterij åstadh. LReg. 15 (1563). The mächtigeste Städher .. hafwa antingen sina egna Herrar, eller äre partijske och lända alzintet til oss. Schroderus Sleid. 197 (1610). Nu är .. Senatus sig emellan förbitrat och partijsk. RP 8: 128 (1640). GJEhrensvärd Dagb. 2: 397 (1781). — särsk. i fråga om religiös söndring l. sektbildning; äv.: sekteristisk, kättersk o. d. G1R 3: 313 (1526). The skulle .. icke tilstädie biscop Jöns .. oc hans capittels bröder med theres .. partiesche lärdomer at styrckie then simple almogen ifrå thenne rene evangelische lära. HH 20: 53 (c. 1580). Chesnecopherus Skäl N 2 b (1607)
2) (numera föga br.) som vid en tvist l. annan fråga som berör två (l. flera) parter är lierad med den ena parten l. inblandad i tvisten osv. l. icke står fri l. obunden; ofta med bibet. av 3. Så haffuer och mykit wordet scriffuit (om forna tiders tilldragelser) aff them som partijske och weelda män i sakenne warit haffua. OPetri Kr. 2 (c. 1540); jfr 3. G1R 27: 283 (1557). Jagh haller them såå gode som the wore landz Synemenn effther the boo Nordest J Landett och iche kunne finnes ware partiske. UpplDomb. 2: 29 (1578). Leopold 5: 230 (c. 1820). — jfr O-PARTISK.
3) som vid sitt ställningstagande till en tvist l. annan fråga som berör två (l. flera) parter (särsk. vid domslut) låter sig påvärkas av subjektiva känslor l. förutfattade meningar (till förmån för den ena parten) l. tar parti för l. otillbörligt gynnar den ena parten, som vid sitt domslut l. ställningstagande gör anseende till person l. visar mannamån; orättvis; äv. om domslut o. d. som är präglat av en dylik inställning; jfr 2. En domare får icke vara partisk. Uppträda partiskt. Wrånge och partiske syner. LLaurentii Nyåhrspr. F 2 a (1618). Af sådant alt, som jag hört säjas i dag, är jag nu blefven så bekräftad i Oväldughet, at man knapt skal få höra Argus partisk. Dalin Arg. 1: 67 (1733, 1754). Att .. (arbetsförmedlingen under strejk) skulle inställa sin verksamhet, vore .. alltför partiskt för arbetarne. EkonS 2: 602 (1902). — jfr O-PARTISK. — särsk.
a) (†) i uttr. partisk för ngn l. ngt, som har förkärlek l. är svag för l. föredrar ngn l. ngt. Denna stränga, för sin yngre son partiska mor. Geijer I. 2: 107 (1832). För öfrigt blir jag allt mer partisk för de aldra enklaste nöjen. Geijer Brev 349 (1840).
b) om framställning: icke objektiv l. rättvis; ensidig; färgad av ngns personliga inställning, subjektiv. Denne act (är) flerestädes så partisk och orimlig, at derpå icke mycket kan byggas. Schönberg Bref 1: 50 (1772). Geijer I. 6: 456 (1846). Östergren (1934).
1) (†) till 1: förhållandet att vara grupperad i partier l. engagerad i partipolitik; partimässig splittring, partianda; oenighet. Schönberg Bref 1: 147 (1772). Den häftiga partiskheten vid Academien .. afstadnade. Hallenberg Hist. 2: 773 (1790). Därs. 5: 113 (1796).
2) till 3: egenskapen l. förhållandet att vara partisk, mannamån, väld, orättvisa. Gustaf II Adolf 45 (c. 1620). Partiskhet och oredlighet hos ämbetsmännen. EkonS 1: 240 (1891).
Spalt P 362 band 19, 1952