| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PAUS pa͡u4s, äv. pa͡ω4s, l. pa4us, r. l. m.; best. -en; pl. -er; förr äv. PAUSA, r. l. f.
(i sht kortare) uppehåll l. avbrott (i ngt som därefter fortsättes); särsk. om uppehåll mellan två avdelningar i (programmet för) en (offentlig) föreställning o. d. 2SAH 1: 260 (1801). Elgström (o. Ingelgren) 75 (1810). Under pauserna, hvilka böra .. räcka 10 minuter, bör skolmästaren föra noggrann uppsigt öfver barnen. Dahm Skolm. 203 (1846). I en paus (i dansen) satte sig Lovisa vid pianot. Lundberg-Nyblom Fyrisån 95 (1931). StKokb. 648 (1940). — jfr FEMMINUTERS-, LUNCH-, MENO-, RÖK-, VILO-PAUS m. fl. — särsk.
a) (i skriftspr.) i fråga om en längre tids uppehåll i en värksamhet o. d. En paus emellan tvenne vulkaniska utbrott. Bremer GVerld. 2: 399 (1860). Vid mitten av 1670-talet kan man märka en paus i den svenska diktningen. SvLittH 1: 258 (1919).
b) mus. kortare avbrott i en l. flera stämmor i ett sång- l. musikstycke. Lind (1738). Geijer I. 8: 387 (1807). 3SAH 50: 13 (1940). jfr FJÄRDEDELS-, GENERAL-, HALV-, HALVTAKTS-, HEL-, HELTAKTS-, SEXTONDELS-, ÅTTONDELS-PAUS m. fl. särsk. i utvidgad anv., om i notskrift använt tecken för uppehåll, paustecken. Laurinus MusRud. A 2 b (1622). Bergenson Mus. 41 (1903).
c) tillfälligt, kortare uppehåll i talande l. muntligt framförande (äv. i uppläsning av vers o. d.); (ett ögonblicks l. en stunds) tystnad; taktvila; äv. språkv. om stumt moment vid bildningen av vissa språkljud (jfr MUTA, sbst.2). Serenius Rr 1 b (1734). Ebba Brahe .. (säger) efter en pause (osv.). Gustaf III 2: 122 (1783). (Hexameterns) pauser (takthvilor). Boivie SvSpr. 392 (1834). (Ett komma) betecknar en kort oratorisk paus. 3SAH XXXVIII. 2: 28 (1851). Den akustiska paus, som betecknas medelst det första p i tappa. Noreen VS 1: 362 (1905). Hur kan du säga så? frågade Baby efter en något pinsam paus. Wägner Norrt. 98 (1908). jfr KONST-, MENINGS-, MOTSATS-PAUS m. fl. —
-SIGNAL. radio. bestämd tonföljd som med jämna, korta mellanrum spelas i radio under en paus mellan två programpunkter o. som är ett kännetecken på landets radioutsändning. RöstRadio 1938, nr 2, s. 3. —
-TECKEN.
Spalt P 515 band 19, 1952