| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PERIODISK pær1iω4disk l. pär1– l. per1– l. pe1-, adj.; adv. -T.
1) (i fackspr.) motsv. PERIOD 1: som omfattar l. har avseende på en period (l. perioder); som utmärkes av perioder; som varierar regelbundet o. kontinuerligt. Denna Periodiska rörelsen (dvs. jordens rörelse kring solen). Duræus Naturk. 153 (1759). Den musikaliska dallringen såväl som den däraf förorsakade vågrörelsen äro regelbundna i den mening, att de äro periodiska: rörelsen upprepas på samma sätt efter ett visst, om ock ytterst kort tidsmellanrum. Björling Klangf. 13 (1880). Solfläckarnas periodiska karaktär. Ymer 1931, s. 278. — jfr KORT-, LÅNG-, NÄSTAN-PERIODISK. — särsk.
a) (†) astr. i vissa uttr.: periodisk tid, (en planets) omloppstid; periodiskt år, sideriskt år; periodisk månad, månens periodiska omlopp(stid) l. (revolutions)tid o. d., månens omloppstid i förhållande till vårdagjämningspunkten, tropisk månad; äv.: siderisk månad; jfr PERIOD 1 a. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. 45 (1775; om tropisk månad). Det periodiska året. Melanderhjelm Astr. 1: 315 (1795). Cassini har sökt bestämma planeternes periodiska tider. Därs. 323. Månens periodiska medelrevolutionstid. Därs. 375 (om siderisk månad). Ehrenheim Phys. 2: 54 (1822; om tropisk månad).
c) meteor. om vind: vars riktning varierar regelbundet o. kontinuerligt; förr äv. i uttr. periodiska väder, ss. beteckning för monsuner. Duræus Naturk. 200 (1759; om monsuner). I kusttrakter uppträda regelmässiga periodiska vindar. NF 17: 1090 (1893).
d) geogr. om källa, sjö, flod o. d.: vars vattenmängd regelbundet växlar; intermittent (se d. o. d). Paijkull Isl. 306 (1866). 2SvUppslB 2: 836 (1947).
e) mat. om decimalbråk; jfr PERIOD 1 f. Det periodiska decimalbråket 0,66666. Björling Alg. 2: 112 (1844). TMatFysKemi 1918—19, s. 65.
2) motsv. PERIOD 2: som har avseende på l. uppträder l. är värksam under vissa mer l. mindre regelbundet återkommande tidsavsnitt; som återkommer med mer l. mindre regelbundna mellanrum; ss. adv.: under vissa (återkommande) tidsavsnitt; med mer l. mindre regelbundna mellanrum; stundom svårt att skilja från 1. Kellgren (SVS) 5: 500 (1791); jfr c. (Burman) misstänkes at i tysthet supa, åtminstone periodiskt! Porthan BrCalonius 325 (1796). Om Månadsreningens periodiska återkomst. TLäk. 1833, s. 466 (rubrik). I radiologiskt arbete anställda personer skola periodiskt underkastas besiktning rörande sitt hälsotillstånd. SFS 1941, s. 573. — särsk.
a) astr. om celest fenomen: som visar sig med regelbundna mellanrum; i sht om komet l. meteorsvärm; jfr 1. Periodiska kometer. Lindhagen Astr. 543 (1861). Periodiska meteorsvärmar. Bergstrand Astr. 518 (1925).
b) i sht patol. om sjukdom o. d. En periodisk siukdom. PH 10: 3 (1772; i bild). Andtäppan återkom periodiskt mera stark. VetAH 1810, s. 176. Den manisk-depressiva sjukdomen, vilken oftast har en utpräglat periodisk karaktär. Wigert PsykSj. 2: 34 (1925).
c) om publikation: som utgives ss. tidning l. tidskrift i nummerföljd l. på bestämda tider. Benzelstierna Cens. 43 (1738). Bjurman 3Statsm. 50 (1935). Ansvarighetsreglerna äro olika för periodisk och icke-periodisk skrift. Rönblom Tryckfr. 49 (1940).
d) (mera tillf.) i uttr. periodisk ugn, ugn för kalkbränning, där bränningen avbrytes för utrakning av den brända kalken; motsatt: kontinuerlig ugn; jfr KONTINUERLIG g. Keyser Kemien 2: 189 (1871).
a) (föga br.) ss. adv.: fördelat på vissa skeden, i perioder. Troligast har fenomenet (dvs. landhöjningen) tilldragit sig periodiskt, än hastigare, än långsammare. Hisinger Ant. 6: 19 (1837).
b) (om ä. förh.) skogsv. motsv. PERIOD 3 e β: som omfattar l. har avseende på en period. Conceptkartan (indelas) i periodiska hyggen, det vill säga 5 och 5, eller 10 och 10 års hyggen sammanslagne. Ström Skogsh. 135 (1830). Thelaus Skog. 157 (1865). Hannikainen (1893).
4) (numera knappast br.) i sht språkv. motsv. PERIOD 4: som består av l. kännetecknas av l. är utmärkande för perioder. Den periodiska Stylen brukar längre phraser (än den korta). Stridsberg FrGr. 94 (1793). Äfven .. der blott försatsen är periodisk, kan man kalla perioden sammansatt. Boivie SvSynt. 16 (1826). Cannelin (1921).
5) (†) mus. motsv. PERIOD 5: som har avseende på en period. Periodisk hvilopunct kalla vi sista noten af hvarje Period i melodien. Euterpe 1: 11 (1823).
2) (†) till 3: egenskapen att vara karakteristisk för en viss epok l. visa en viss epoks kynne o. d.; jfr period 3. (Man) skulle .. kunna kalla denna egna teinte hos en viss Nations .. vitterhet på en viss tid för periodiskhet. 2VittAH 11: 239 (1819, 1822).
Spalt P 667 band 20, 1952