| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PERIOD pær1iω4d l. pär1– l. per1– l. pe1-, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid användes formen periodus med lat. böjning, t. ex. Rothovius BBielke D 4 b (1624: periodos, ack. pl., i bet. 3 a), OVerelius (c. 1670) hos Schück VittA 3: 68 (: periodi, nom. pl., i bet. 4), Giese Sprachm. 1—3: 494 (1730: i en Periodo).
1) (i fackspr.) tidrymd l. förlopp mellan två på varandra följande moment i vilka en föränderlig företeelse visar samma fas; (varje fullbordad) omgång av en regelbunden o. kontinuerlig upprepning av en företeelse l. serie av företeelser. Melanderhjelm PVetA 1790, s. 5. Edlund ÅrsbVetA 1852, s. 34. (Stjärnan Mira Ceti) av- och tilltar i glans med en period av omkring 11 månader. HimHavJord III. 2: 236 (1927). (I två planetbanor omkring solen inträffa) störningar med korta perioder. Strömgren AstrMin. 2: 103 (1927). — jfr SOLFLÄCKS-PERIOD. — särsk.
a) astr. (himlakropps) omloppstid. VetAH 1745, s. 90. Ibland alla Cometer lärer denne hafva den kårtaste Perioden. Därs. 1760, s. 11.
b) inom kronologien: tidrymd (vanl. bestående av ett antal hela år) efter vars förlopp vissa kronologiska förhållanden återkomma, cykel; jfr CYKEL, sbst.1 2. Melanderhjelm Astr. 2: 268 (1795). Julianska perioden .. består af 7,980 år. 2NF 15: 43 (1911).
c) fys. förlopp som omfattar en svängning (av pändel l. ljudvåg o. d.) fram o. åter; äv.: svängningstid, periodtid. En pendels svängning är bunden vid en regelbunden period, som omfattar tiden för en svängning fram och åter. NF 12: 1047 (1888). Ekman Mek. 149 (1919). jfr EGEN-, EGENSVÄNGNINGS-PERIOD.
d) el.-tekn. (i fråga om växelström) om förloppet mellan två till storlek, riktning o. förändring lika strömvärden; särsk. ss. mått för angivande av frekvens: antalet sådana förlopp per sekund. Strömmens frekvens är 50 perioder per sekund (förkortat: 50 p/s). 2UB 3: 64 (1896). Motor användbar för både likström och enfas växelström resp. 25, 30, 40, 50 eller 60 perioder. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 231.
e) meteor. o. astr. i sådana uttr. som årlig period, daglig period, mer l. mindre regelbunden växling (av meteorologiska l. astronomiska företeelser) under ett år resp. en dag. UVTF 10: 13 (1874; om vissa stjärnfallsrägn). Åskvädren hafva .. en årlig och en daglig period. Därs. 28: 40 (1881). Carell o. Edelstam 72 (1916).
f) mat. siffer- l. talgrupp som regelbundet återkommer inom en oändlig serie; i sht i fråga om decimalbråk; jfr PERIODISK 1 e. Att .. (decimalbråkets) perioder sammantagna utgöra en aftagande oändlig Geom. progression. Björling Alg. 2: 113 (1844). jfr (†): (I ett samtal angående aritmetik) berättades, at det vanliga, och nu .. vedertagna, har sin egenteliga Period vid hvart 10:de tal. Swedenborg RebNat. 1: 330 (1740).
g) mat. det minsta tal som är så beskaffat att en viss funktion ständigt återfår samma värde, om den oberoende variabelns värde ökas l. minskas med talet l. en multipel därav. Phragmén Trig. 44 (1868).
h) kem. i utvidgad anv.; i system vari grundämnena ordnats efter atomvikt l. (numera) efter antalet protoner i atomkärnan (periodiska systemet): så beskaffad avdelning att de dithörande ämnena i en viss ordning motsvaras av ämnen med analoga egenskaper inom systemets övriga avdelningar. Ämnenas egenskaper variera .. på likartat sätt inom alla perioderna. 19Årh. V. 1: 165 (1922).
2) av en återkommande företeelse kännetecknat tidsavsnitt som (mer l. mindre regelbundet) växlar med andra, varunder företeelsen icke uppträder; särsk. (i sht. patol.) om sådana återkommande tidsavsnitt i människas liv varunder ett under mellantiderna icke märkbart sjukdomstillstånd träder i dagen. Sjöberg FörslSAOB (1815). En 81-årig (manisk-depressiv) kvinna .. har sedan 1876 oafbrutet vårdats å anstalt och härunder haft talrika perioder. UpsLäkF 1904—05, s. 44. Perioder av medvetslöshet omväxlade med feberyrsel. Siwertz Sel. 2: 167 (1920). — jfr BRUNST-, DAGJÄMNINGS-, DEPRESSIONS-, LEK-, SILL-PERIOD. — särsk.: (tid för) menstruation. Tholander Ordl. (c. 1875). VeckoJ 1951, nr 11, s. 39.
3) tidsavsnitt, skede, tid(rymd); epok; särsk. om tidsavsnitt som till skillnad från den föregående o. efterföljande tiden kännetecknas av vissa därunder rådande säregna förhållanden l. som begränsas av betydelsefulla tilldragelser; ngn gg övergående i bet.: tidpunkt. HC11H 7: 19 (1697). (Konungen) hade .. talat om Kronprinsen och den period, då han skulle mottaga .. spiran. Liljecrona RiksdKul. 391 (1840). Perioden (dvs. tiden för kejsar Marcus Aurelius’ regering) är .. ingalunda alldeles ensartad. (Cavallin o.) Lysander 145 (1864). Den period, som faller mellan två marknadsdagar, kan man benämna en marknadsvecka. Nilsson FestdVard. 168 (1925). Den merkantilistiska periodens inre handelslagstiftning. SvGeogrÅb. 1932, s. 174. (†) Perioden af .. (Törneros’) ankomst till Upsala var just den, som man sedermera plägat kalla ömsom phosphorismens, ömsom den nya eller romantiska skolans. Atterbom Minnest. 2: 270 (1842). — jfr BAROCK-, BRYTNINGS-, DEKADANS-, DIBARNS-, EFTERKLANGS-, EMBRYO-, GLANS-, INKUNABEL-, JÄRN-, KONST-, KRIS-, KÖLD-, MELLAN-, MISSVÄXT-, NEDERBÖRDS-, RÄGN-, STORHETS-, TILLVÄXT-PERIOD m. fl. — särsk.
a) (†) den tid varunder ngn l. ngt existerar l. befinner sig i välmakt; levnadstid; välmaktstid. RARP 15: 255 (1686). FoU 20: 374 (1786). Det kan hända, han (dvs. Reuterholm) för någon kort tid bibehåller sig (som G. IV A:s förtrogne), men långvarig kan hans period aldrig blifva. Calonius Bref 186 (1796). jfr LEVNADS-PERIOD.
b) skede i människas tillvaro som på grund av vissa därunder rådande förhållanden uppfattas ss. en enhet; jfr a. Kling Spect. Hh 2 b (1735). Efter sin lysande start hade han glidit in i en stagnerande period. Siwertz JoDr. 94 (1928). Under sin andra period, 1373—85, influeras Chaucer av den italienska ungrenässansens litterära kultur. Montelin VLittH 3: 148 (1933). jfr LEVNADS-PERIOD.
c) geol. om tidrymd l. utvecklingsskede i jordens historia; numera företrädesvis om (med hänsyn till klimat, flora o. fauna jämförelsevis enhetlig) dylik tidrymd varunder de till ett geologiskt system hörande bildningarna avlagrats; jfr EPOK 3 slutet, FORMATION 2 a β, SYSTEM, ÄRA. Med utgången af den permiska perioden sluta de nyare geologerna den af dem så kallade paläozoiska perioden. Hammargren Jordkl. 53 (1854). Nathorst JordH 56 (1888). Smith OrgKemi 33 (1938). jfr ALLUVIAL-, DEVON-, EOCEN-, JORD-, JURA-, KARBON-, KRIT-, MAMMUT-, TRIAS-PERIOD m. fl.
d) (†) övergående i bet.: utvecklingsstadium. Alla Insectets perioder, det vill säga .. dess tillstånd som ägg, som tillväxande Larv, som Puppa och som fullkomnadt Insect. VetAH 1816, s. 49.
e) tidsavsnitt som (väsentligen) kännetecknas av att det har en viss längd l. av att det utgör en del av en längre tidrymd; äv. i utvidgad anv.: del av förlopp, avsnitt, moment. En period av 100 år. Perioden 1901—1910. KrigVAH 1833, s. 249. (Införingen) företages .. på de döda konti uti Hufvud-Boken först efter en viss period, vanligen en månad. Smedman Kont. 3: 7 (1872). Kavaljerer och damer .. vända sig helt om på sådant sätt, att kavaljererna .. likasom dela upp helomvändningen motsols i fyra perioder. Folkdans. 62 (1923). SFS 1938, s. 561. jfr FEMDAGARS-, HUNDRAÅRS-, KVINKVENNII-PERIOD m. fl. särsk.
α) telef. enhet (3 minuter) för angivande av telefonsamtals längd. Rikssamtal får ej pågå längre tid än 6 minuter (2 perioder), om annat samtal väntar. RtKatal. 1917, 4: IX. jfr SAMTALS-PERIOD.
β) (om ä. förh.) skogsv. tidrymd avsedd för avvärkning av en viss del av en skog; äv. i utvidgad anv., om skogsareal avsedd att avvärkas under dylik tidrymd. Sedan perioderne sålunda äro utprickade på Concept-kartan, göres en .. huggnings-beräkning. Ström Skogsh. 140 (1830). SvSkog. 572 (1928; om ä. förh.). jfr AVVÄRKNINGS-, INDELNINGS-PERIOD.
γ) idrott. i vissa idrottsgrenar (brottning, ishockey, vattenpolo m. fl.): var särskild av de avdelningar vari tiden för en match indelas; jfr HALV-LEK 1, ROND. Speltiden (i ishockey) .. är 45 m(inuter) i tre perioder om 15 m(inuter) med pauser på 10 m(inuter). NFSportlex. 4: 324 (1941). DN(A) 1950, nr 164, s. 16 (om halvlek i fotboll).
4) i sht språkv. sats(följd) som uttrycker en avslutad tanke; vanl. om konstrikt uppbyggd, avrundad, jämförelsevis lång mening; särsk.: mening där huvudsatsens delar äro skilda åt o. omsluta en l. flera bisatser (ofta av flera ordningar); jfr MENING, sbst. 7. Period, som .. slutes med en Punct. Biurman Brefst. 31 (1729). Period uppkommer derigenom, att delarne uti en sats, som då kallas hufvudsats, skiljas ifrån hvarandra genom en eller flera mellansatser. Boivie SvSynt. 13 (1826). Svedbom Satsl. 86 (1843). Man lät sig utan motstånd svepas med av de långa, välsvarvade perioderna. Siwertz Fribilj. 66 (1943). — särsk. (†) i utvidgad anv.: avdelning (av diktvärk) som innehållsmässigt utgör en avslutad enhet. Themat (i dikten Orfeus) är detsamma som Virgilius i en period af Georgica behandlat. SvLitTidn. 1819, sp. 198. jfr: Dramatisk Skizz med Sång i Tvenne Perioder. Hedberg TidFörändr. (1856; i pjästitel); jfr 3.
5) mus. (vanl. av 8 takter bestående) del av ett musikaliskt värk vilken utgör ett inom sig relativt avslutat helt; jfr FRAS, sbst.1 4, MENING, sbst. 8, SATS. Cook 3Resa 300 (1787). Tempot (i församlingssången) bör i allmänhet vara så raskt, att hela perioden kan sjungas utan ny andhemtning. Nodermann Hymn. 1: 105 (1911). Risberg SvVersTeori 2: 40 (1936).
6) metr. avsnitt (av framställning på vers) som bildar en rytmisk enhet (jfr STROF); särsk.: underavdelning av strof, vanl. omfattande två l. tre versrader. Lagerbring HistLit. 74 (1748). (T.) Gesätzlein .. im Lied, (sv.) en afdelning eller period i ene viso. Lind 1: 815 (1749). Strof .. (är) en grupp af verser, som bilda en större rytmisk period. 2NF 27: 350 (1918). Risberg SvVersTeori 2: 236 (1936).
-BILDNING.
-BYGGNAD. [jfr t. periodenbau]
(3 e) -FÖRSÖK. särsk. (lant.): utfodringsförsök varvid utfodringen till samma försöksdjur är olika under olika med varandra jämförda perioder. Hellström NorrlJordbr. 514 (1917). —
(3 e β) -HYGGE. (om ä. förh.) skogsv. skogsareal avsedd att avvärkas under en period; jfr hygge, sbst.2 3, ävensom -yta. Alm(Sthm) 1870, s. 40. Cannelin (1921). —
(2) -LÄSNING. pedag.
1) om undervisning varvid olika ämnen växelvis under vissa delar av läsåret erhålla ett större timantal o. under andra tider läsas under ett mindre antal timmar l. helt nedläggas, koncentrationsläsning. Upsala 1916, nr 6, s. 3.
2) den form av halvtidsläsning där en undervisningsavdelning undervisas varje dag under en del av läsåret; motsatt: varannandagsläsning; jfr halvtids-läsning. SFS 1919, s. 2567. —
(4) -STÄLLNING. särsk. (†): ordställning inom en period; ordföljd. Hammarsköld SvVitt. 2: 10 (1819). Törneros Brev 2: 396 (1826; uppl. 1925). —
(2) -SUPARE. [jfr (ä.) t. periodensäufer] person som periodvis hänger sig åt alkoholmissbruk, dipsoman. SvD 1898, nr 291 A, s. 1. —
(1 c, d) -TAL. fys., el.-tekn. i sht i fråga om växelström o. radiovågor: tal som anger antalet perioder per sekund, frekvens. TT 1895, Allm. s. 143 (i fråga om växelström). Frekvens anger radiovågs periodtal. SignTrInstr. 1945, 1: 119. —
(4) -TAKT. (†) rytm inom en period; jfr sats-rytm. En diction utmärkt af kraft, jämnhet och vigt i periodtacten. Hammarsköld SvVitt. 1: 311 (1818). —
-TID. (period- 1931 osv. periods- 1795 (i bet. 1))
2) fys., el.-tekn. till 1 c, d: tid som åtgår för en period, svängningstid. FörslElektrOrdl. (1931). —
-VIS, adv. o. adj.
I. adv.
1) till 2: under vissa (återkommande) tidsavsnitt; med mer l. mindre regelbundna mellanrum; periodiskt (se periodisk 2). Lindhagen Astr. 258 (1860). Årliga riksdagar trädde i stället för de periodvis återkommande. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 274 (1889). Under hela vintern bör barnet periodvis få fiskleverolja. StKokb. 638 (1940).
2) till 3: period för period; för varje l. viss period. Låntagarens förbindelse att .. periodvis godtgöra vissa räntebelopp. EkonS 1: 290 (1893); jfr 1. Vår kyrka från början af tjugonde århundradet periodvis skildrad. VKyrka 1: Titelbl. (1911). Meddelanden, som ej kräva omedelbar publicitet, sammanfattas periodvis. SFS 1939, s. 2114.
II. (mera tillf.) adj., motsv. I 1: periodisk. (Augustinus) trodde sig finna .. (ett fäste för sin tro) i förståelsen af Guds rikes periodvisa framträdande. Göransson UndersRel. II. 1: 57 (1905). —
(4) -VÄNDNING. (†) om period med tanke på dess utformning; jfr ord-vändning 3. 2SAH 8: 110 (1816). —
(3 e β) -YTA. [jfr t. periodenfläche] (om ä. förh.) skogsv. skogsareal avsedd att avvärkas under en period. SvSkog. 572 (1928).
B (†): PERIODS-TID, se A.
PERIODIK 1004, r. l. f. [jfr t. periodik; efter mönster av harmonik, melodik o. d.] (föga br.) mus. till 5, om det för ett tonstycke l. en tonsättare utmärkande sätt varpå perioderna behandlas, periodbyggnad. Periodiken i båda (visorna) är alldeles den samma. Landsm. 6: cvii (1888). SvTMusF 1930, s. 6. —
PERIODISERA, v., -ing. (stundom -icera) [jfr t. periodisieren, ä. eng. periodize]
1) (med fackspråklig prägel) till 3: uppställa ett system av (historiska) perioder; äv. tr.: uppdela (ngt) i perioder; förr äv.: ge anledning till att räkna med (viss period) ss. enhet i systemet, konstituera (viss period). För att hos oss periodisera en sådan (dvs. en ”guldålder” i de svenska gruvornas historia), har Ädelforss (guldgruva) haft för ringa klassicitet. SvLittFT 1835, sp. 152. Seeley periodicerar .. Englands historia i nyare tid på följande sätt. Steffen Krig 2: 56 (1915). särsk. till 3 e, med avs. på (betalning av) visst pänningbelopp o. d.: uppdela på perioder. DN(B) 1952, nr 275, s. 7.
2) (föga br.) mus. till 5: indela (musikstycke) i perioder; anträffat bl. ss. vbalsbst. -ing. SvTMusF 1919, s. 73. (Jeanson o.) Rabe 1: 229 (1927). —
PERIODISK, se d. o. —
PERIODIST, m.||ig. [jfr t. periodist, fr. périodiste] (†) medarbetare i periodisk publikation; jfr periodisk 2 c. Törneblad StVerld. 2: 36 (1812).
Spalt P 661 band 20, 1952