Publicerad 1953 Lämna synpunkter PINJON, sbst.; pl. -er l. -s. Ordformer (pignon 1697. pinion 1654) Etymologi [jfr ä. eng. pignon; av fr. pignon, motsv. span. piñon; till lat. pinea (se PINJE). — Jfr PINGEL, sbst.2, PINJOL] (†) pinjefrö, pinjekärna. HovförtärSthm 1654, s. 15. Därs. 1697 A, s. 2559. Spalt P 891 band 20, 1953 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
