Publicerad 1953 Lämna synpunkter PJÅK, sbst.2, n. Etymologi [jfr sv. dial. pjåk, (lockord till) kalkon, samt PJÅK, sbst.1, PJÅKA, v.2, PJÅKIG, adj.2, o. PJUNKA, v.1 2] (†) om kalkoners (särsk. kalkonhönors) läte. Sjöberg FörslSAOB (1815). Meurman (1847). Spalt P 987 band 20, 1953 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
