| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PJÅS, sbst.2, n.; best. -et.
(†)
1) överdriven möda med att sköta om ngn l. ngt, (irriterande) arbete (som man finner mer l. mindre onödigt l. övervärderat); jfr FJÄS, sbst.1 1, FJÄSK, sbst.2 1. Där är så mycket piås med det krusada håret, at jag omöijelig kunde hinna. Modée FruR 45 (1738). Den eviga borstningen och pjåset med hans bättre kläder tog .. aldrig slut. Knorring Cous. 1: 63 (1834). jfr Spegel ÖPar. 37 (1705).
2) om ngt som syftar till att imponera l. dyl., men är fåfänglighet l. flärd; jfr FJÄS, sbst.1 2, 3. Dherass Piåås, Höghmodh, och Iäässdryghet, mädh een parts Hustrorss kyrkiegångh. VDAkt. 1670, nr 171. Cavallin Herdam. 2: 209 (cit. fr. 1688).
Spalt P 989 band 20, 1953