Publicerad 1953   Lämna synpunkter
POLSKA pol3ska2, äv. på3l-, i vissa trakter äv. 40, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Amman 4 (1756) osv.) ((†) -er Wallenberg (SVS) 1: 90 (1769)); förr äv. POLSK l. POLINSKA, sbst.
Ordformer
(polinska 1708. polska 1740 osv. pålsk c. 1790. pålska 1735—1827)
Etymologi
[jfr d. polsk, lt. poolsch(en), ä. holl. pools, ävensom uttr. på polska, på polskt sätt (se POLSKA, sbst.1 3); ytterst till POLSK, adj.; jfr sådana uttr. som polsk dans (se POLSK, adj. b) o. t. polnisch tanzen, dansa ”på polskt sätt”]
om en art dansmelodier som utvecklats ur l. äro identiska med polonäsen sådan den spelades till dans i början av 1700-talet (sextondelspolska); äv. om dansen polonäs i denna bemärkelse; äv. dels (o. numera i sht) om en i Sverige särsk. rikt utvecklad art av livliga dansmelodier som gå i trefjärdedelstakt o. nästan alltid börja på stark taktdel o. sluta på svag, dels om de danser som dansas (resp. dansades) till dessa melodier; särsk. om ett slags livlig pardans, nära besläktad med den norska springdansen; stundom äv. om andra danser o. dansmelodier; jfr HAMBO, HAMBURSKA. Spela en polska. Dansa polska. Rosenfeldt Vitt. 217 (1708). Polska är en slags Dans, som göres med Qvarésteg lättast. Walcke Dansk. 1: A 3 a (1783). Nu för tiden brukas också polskor som konsert- och solostycken. Envallsson 257 (1802). Den aktade tiggaren Aron / .. spelte en surrande polska på gigan. Runeberg (SVS) 3: 81 (1832). Landsm. XII. 5: 24 (1893; i utvidgad anv., bl. a. om hamburska). Den här i Sverge från medeltiden ännu bevarade långdansen .. har fått namnet polska. Därs. XVI. 1: 71 (1898). Polskan .. är (till skillnad från polonäsen) en sångdans. Därs. 74. Den tidpunkt, då man i Sverige begynner tala om polskan som svensk nationaldans, är 1850-talet. Norlind SvFolkl. 341 (1911). FoF 1935, s. 100. — jfr BOND-, BRUD-, DAL-, FRYKSDALS-, FYR-, HAMBO-, HAMBURGS-, JÄMT-, JÖSSEHÄRADS-, KEDJE-, LÅNG-, NIGARE-, NYCKELHARPS-, RING-, SEXTONDELS-, SLÄNG-, SVÄNG-, TRIOL-, ÅTTONDELS-POLSKA m. fl. — särsk.
a) i uttr. ryska polskan, ett slags för Skåne karakteristisk äldre kontradans. Landsm. XIV. 2: 24 (1895).
b) bildl. Hvarje sekund hotar en sugande hvirfvel att dansa polska med båten. Molin FrÅdal 305 (1890). särsk. (numera bl. tillf.) i fråga om käpprapp l. dyl. Mäster Erick (skall) dantza Pålska på din rygg. Lagerström Holberg Jeppe 5 (1735; d. orig.: dantze Polsk Dantz). Då .. (klappträet) gjordt sina pålskor på min fattiga Rygg. Amman 4 (1756). Sundblad Off. 62 (1894).
Ssgr: POLSK- l. POLSKA- l. POLSKE-DANS. (polsk- 1894 osv. polske- 1891 osv.) (ofta med vitter prägel) Fröding ESkr. 1: 38 (1891). —
-LÅT. (polsk- 1912 osv. polske- 1906 osv.) jfr låt, sbst.3 5. PT 1906, nr 6, s. 3. —
-MELODI. (polsk- 1869 osv. polska- 1911 osv. polske- 1872 osv.) AntT 2: 57 (1869). —
-TAKT. (polsk- 1810 osv. polska- 1935 osv. polske- 1776 osv.)
1) för polskor utmärkande takt. Kupletter i Polsk-takt. Polyfem II. 41: 4 (1810).
2) om var o. en av takterna i en polska. GJEhrensvärd Dagb. 1: 65 (1776). —
-TEXT. (polsk-) sångtext till en polskmelodi. Landsm. XVI. 1: 75 (1898).

 

Spalt P 1432 band 20, 1953

Webbansvarig