Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
POLYP pωly4p l. po- (pålypp Weste, -y´p Dalin), r. l. m.; best. -en; pl. -er. Anm. 1:o Ordet är tidigast anträffat (i bet. 2) i den lat. formen polypus. BOlavi 26 a (1578). 2:o I SvMerc. V. 1: 315 (1759) har anträffats formen polypier.
1) zool. visst slags lågt organiserat djur som har ett flertal (ofta kransställda) tentakelliknande utskott kring munnen; numera bl. dels om kolonibildande nässeldjur av ordningen Hydroidea, dels om sådana koralldjur som bilda djurstockar, dels, ss. efterled i ssgr, om vissa andra liknande djur (jfr BARK-POLYP). VetAH 1746, s. 199. Därs. 1752, s. 112. FoFl. 1909, s. 74. — jfr ARM-, BARK-, CELL-, KLOCK-, KORALL-, NÄRINGS-POLYP. — särsk. i utvidgad l. bildl. anv.
c) (numera bl. i icke fackmässigt spr.) om bläckfisk l. dyl. Rogberg Två 203 (1929). jfr VetAH 1746, s. 200. jfr JÄTTE-POLYP. särsk. bildl. Till kamp .. mot fördomens polyper. Forsslund Arb. 72 (1902). Bergman VarGod 30 (1928). särsk. (i vitter stil, mera tillf.) om rötter hos växter (ss. ett medel att kväva andra växter l. dyl.). Rydberg Faust 110 (1876). Dens. Dikt. 1: 198 (1877, 1882).
2) med. svulstliknande vävnadsnybildning som med en mer l. mindre stjälkliknande del är förenad med den slemhinna som alstrat den. PH 12: 413 (1782). Svartz MatsmältnSj. 86 (1932). — jfr MODER-, NÄS-POLYP. — särsk.
a) (†) om dylika utväxter i l. i närheten av hjärtat, uppfattade ss. ”sammanvuxna” blodklumpar. Linné hos Hiorter Alm. 1748, s. 31. SvMerc. 2: 584 (1757). VetAH 1790, s. 299 (möjl. till huvudmom.).
b) i pl., om dylik sjuklig ansvällning hos nässvalgmandeln; särsk. i uttr. polyper i näsan. Cavallin (1871). Holmgren ÖronSj. 129 (1925). Martinson Kap 8 (1933). jfr NÄS-POLYP.
-HUS. (†) bildning av kalk l. kitin l. dyl. (jfr korall, sbst.1 2) som rymmer en polyp; jfr polyparium. Hisinger Ant. 5: 130 (1831). Nathorst JordH 605 (1892). —
-HUVUD. (†) om den yttre, med armliknande utskott försedda delen av en polyp. SvMerc. VI. 1: 223 (1760). Lovén ÅrsbVetA 1843—44, s. 203. —
-KALK. (†) geol. Polyp-kalk. .. (dvs.) En kalk, som innehåller ymnigt fossila zoophyter. JernkA 1832, Bih. s. 282. UB 4: 471 (1873). —
-MANET. individ av könsgenerationen hos ordningen Hydroidea bland nässeldjuren; i pl. äv. om denna ordning. Thorell Zool. 2: 469 (1865). BonnierKL (1926; om ordningen). —
(2) -TÅNG; pl. -tänger. (polyp- 1847—c. 1875. polype- 1775—1780) (i sht om ä. förh.) med. ett slags tångliknande instrument för avlägsnande av polyper från slemhinnor. Acrel Chir. 119 (1775). Tholander Ordl. (c. 1875).
B (†): POLYPE-SLÄKTE(T). sammanfattande namn på ordningarna Hydroidea o. Anthozoa. VetAH 1747, s. 213. —
-TÅNG, se A.
C (†): (2) POLYPS-KRASE. med. polyp (på slemhinna) i form av en grenig klump l. klase l. dyl. Acrel Chir. 119 (1775).
POLYPARIUM, n. (†) zool. till 1: den fasta stommen hos koralldjuren o. vissa andra liknande djur; jfr polyp-hus. Lovén ÅrsbVetA 1845—49, s. 560. 2NF (1914). —
POLYPÖS104, adj. med. till 2: som har avseende på l. påminner om (motsv. företeelse hos) polyper. Acrel Chir. 83 (1759).
Spalt P 1442 band 20, 1953