Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
POTAGE pota4ʃ l. pω-, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
1) kok. soppa (på kött l. grönsaker o. d.) som avretts med mjöl, ägg, grädde o. d.; förr äv. om allehanda soppor tillagade på olika sätt (innehållande hela, fyllda fåglar o. d.). Salé 55 (1664). Potagie af fyllta Kyklingar. Rålamb 14: 78 (1690). Potage med brynt bringa, stufvat i sin egen safft. Oec. 11 (1730). StKokb. 667 (1940). jfr KAPUN-, K(ON)UNGS-, MJÖLK-POTAGE.
2) [ordet har felaktigt uppfattats ss. bildat till lat. potare, dricka] (†) dryck. Swedberg Schibb. 290 (1716).
-UGN. [möjl. till potage, sbst.2] ugn vari soppa tillagades. HovförtärSthm 1690 A, s. 2477. Därs. 1725, s. 2485.
Spalt P 1608 band 20, 1954