| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
1) anropa.
a) (i fackspr.) med avs. på fartyg som ngn möter l. siktar till sjöss: anropa l. medelst anrop l. signaler uppmana l. beordra att stanna; jfr ANROPA 3 a. Rosenfeldt Tourville 117 (1698). Barkskeppet Viking prejades d. 2 Jan. på höjden af Cap Spartel. SvT 1852, nr 22, s. 3. SFS 1937, s. 609.
b) (mera tillf.) allmännare; jfr ANROPA 3 c. (En flicka kom gående). ”Hon heter Uma”, säger Case, och så prejade han henne och började tala med henne på infödingarnas språk. Cavallin Stevenson Söderh. 13 (1897).
2) (numera föga br.) ofreda l. ansätta l. ligga åt (ngn), pressa (ngn till ngt); jfr ANSÄTTA II 4 o. 5. Ehuru lättja är ett af Rikens svåraste fördärf, nekas där (dvs. i Heraclea) likväl ingen fattig, at under namn af tiggare, präja, oroa ock förfölga hvar enda människa. Bergeström IndBref 187 (1770). En zigenarpojke var en gång i färd med att preja en engelsk gentleman till att ge honom en halvpenny. Lo-Johansson Zig. 95 (1929).
3) pungslå (ngn); skinna l. uppskörta (ngn). Posten 1768, s. 114. Mästaren .. fick (icke) .. preja sina kunder: priset för varan .. var bestämdt. Hildebrand Medelt. 1: 475 (1884). — särsk.
a) i uttr. preja ngn på ngt, pungslå ngn på ngt; äv. bildl. (jfr b). Åh, de präjade mig dock på en kyss i betalning. Pilgren FigBröll. 130 (1785). Janson Lögn. 68 (1912).
b) (numera föga br.) bildl. (jfr a): ta ut det mesta möjliga (l. otillbörligt mycket) av (ngt), ”pressa” (ngt). Han prejar jorden med årligt hafre-säde i 7 a 10 åren. VästmFmÅ 13: 89 (1772). Ibland var det kappsegling, och då prejade man redskapen, så att stag och vanter stodo som fiolsträngar. UNT 1943, nr 155, s. 7.
4) (†) kräva l. tilltvinga l. tillskansa sig (ngt); äv. med indirekt obj., i uttr. preja sig ngt. Landell Bligh 216 (1795). De fattiga handtverkare, .. af hvilka du .. vid beställningen prejar dig ett så lågt pris som möjligt. Sjöberg SthmHeml. 296 (1844).
1) (i fackspr.) till 1 a; äv. ss. anföringsverb. CIHallman 288 (1778; i bild). Herr Niklis prejade skeppet an: — Hallå! Är biskop Peder ombord? Lundegård DrMarg. 1: 220 (1905).
2) (mera tillf.) till 1 b o. 2. Der kommer just den Finska kapten sjelf. Vi ska’ preja’n an. Börjesson E14Son 71 (1847). SD(L) 1902, nr 359, s. 1. —
PREJA AV10 4, stundom UTAV04. till 3: gm prejeri avhända (ngn ngt). Björn Vestind. 4 (1791). Vi äro inte försvarade, hvarken inför Gud eller barnungarne, om vi låta preja af oss det lilla vi samlat. Wetterbergh Penning. 422 (1847). Hammar (1936). jfr avpreja. —
-BÅT. (förr) för prejning använd båt (utsatt från ett fartyg l. utsänd från land). VetAH 1818, s. 37. SFS 1840, nr 19, s. 1. Bergman GotlSkildr. 82 (1882). —
-HÅLL. (numera föga br.) prejningshåll. KrigVAH 1810, s. 39. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Östergren (1935). —
-ROP. Den prejande ropar: ”Skepp (båt) ohoj! Stoppa!” (prejrop). UnderbefIKustartill. 1942, s. 170. —
-SKOTT. skott som i vissa fall skjutes vid prejning av ett fartyg. Dalman 50 (1765). UnderbefIKustartill. 1942, s. 170. —
Spalt P 1710 band 20, 1954