| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PROFET prωfe4t, äv. pro-, m.||ig.; best. -en; pl. -er (äv. att hänföra till sg. profeta l. profete, Mat. 7: 15 (NT 1526) osv.) ((†) -ar, äv. att hänföra till sg. profeta l. profete, se nedan); förr äv. PROFETA, m.; best. -an; pl. -ar (äv. att hänföra till sg. profet l. profete, se nedan); förr äv. PROFETE, m.; best. -en; pl. -ar (äv. att hänföra till sg. profet l. profeta, OPetri 1: 113 (1526), Biurman FrSpr. 183 (1729)).
1) person som (på gudomlig befallning l. efter gudomlig ingivelse, ofta i ett tillstånd av extatisk hänryckning) förkunnar l. uttalar Guds (l. en gudoms) vilja l. straffdom l. löften l. meddelar Guds (l. en gudoms) budskap (om kommande händelser); särsk. om i Gamla testamentet uppträdande judisk religiös ledare l. förkunnare l. religionslärare; äv. om dylik förkunnare i Nya testamentet (särsk. om Jesus) l. om kristen religiös förkunnare i nyare tid som framför (l. menar sig framföra) Guds (gm uppenbarelse l. ingivelse honom meddelade) vilja l. budskap l. av Gud ingivna förutsägelser om framtiden; särsk. (i fråga om förh. i den äldsta kristna kyrkan) om person som i ett tillstånd av (extatisk) hänryckning framför religiös förkunnelse på sitt eget l. åhörarnas språk (jfr TUNGOMÅLSTALARE); äv. i uttr. Guds l. Herrens profet; jfr 4. Joh. 1: 21 (NT 1526). Om någhon är ibland idher en Herrans Prophete, honom wil iagh (dvs. Herren) oppenbara migh vthi een syyn. 4Mos. 12: 6 (Bib. 1541). En godh Prophete, gör monge Propheter. SvOrds. A 5 b (1604). Anders Knutzson en propheet i Hedem[ora], en fantast, skall publicé excommuniceras. Hall KultInt. 82 (i handl. fr. 1638); jfr b. Se, hur kopparormen glänser, slingrad om profetens staf! Rydberg Dikt. 1: 12 (1877, 1882; om Moses). Då frågade Pilatus: ”hvad är sanning?” / och eko svarade — profeten teg. Fröding Guit. 81 (1891). Ordets förkunnelse utöfvades (under den apostoliska tiden) af karismatiskt utrustade apostlar, profeter och lärare. Ahnfelt Et. II. 2: 221 (1906). Profet .. (var) i det gamla Grekland den som i ett tillstånd av hänryckning förkunnade gudomens vilja. BonnierKL (1926). jfr Bib. 1917, Ordförkl. s. 433. — jfr DOMEDAGS-, DRÖM-, OLYCKS-, SKRIFT-PROFET m. fl. — särsk.
a) om profet ss. författare till vissa skrifter (l. de äldsta partierna i vissa skrifter) i Gamla testamentet (jfr anm. nedan); äv. om själva skrifterna; särsk. dels i sådana uttr. som lagen och profeterna l. Moses och profeterna, ss. beteckning för (det väsentliga av) Gamla testamentets innehåll, ävensom i oeg. l. bildl. anv. härav (se LAG, sbst.1 4 b); dels i sådana uttr. som de (fyra) större profeterna (dvs. Jesaja, Jeremia (med Klagovisorna), Hesekiel, Daniel) l. de (tolv) mindre profeterna (dvs. Hosea t. o. m. Malaki); jfr 3 slutet. I skolen icke mena ath iach är kommen till ath vplossa laghen eller propheterna. Mat. 5: 17 (NT 1526). The haffua Mosen och propheterna. Luk. 16: 29 (Därs.). Mindre Propheterne hafva ett rikt antal af noti marginales. SvBrIt. 2: 39 (1779). Hur är det med din bibelöfversättning? Skicka upp en evangelist eller profet, se’n du lagt sista handen vid den. CFDahlgren (1826) hos Thomander TankLöj. 150. SvLittFT 1837, Bih. sp. 21 (bildl.). Hellerström Liturg. 127 (1932).
Anm. till 1 a. I judarnas kanon äro Gamla testamentets skrifter indelade i ”lagen” (dvs. moseböckerna), ”profeterna” o. ”skrifterna” (”hagiografa”). ”Profeterna” indelas i ”de förra profeterna” (Josua, Domareboken, Samuelsböckerna o. Konungaböckerna) samt ”de senare profeterna” (Jesaja, Jeremia, Hesekiel o. de tolv mindre profeterna). Det nytestamentliga uttr. lagen och profeterna l. Moses och profeterna syftar eg. på denna judiska indelning av Gamla testamentet.
b) i uttr. falsk profet, person som falskeligen utger sig för att vara förkunnare av Guds vilja l. budskap; falsk lärare (se d. o. 2); äv. bildl., om inre maning o. d. Uachter idher för the falska propheter, som komma till idher i fåra clädher, men inwärtes äro the glupande vlffuar. Mat. 7: 15 (NT 1526). Anders Knuthson i Hedhemora en försmädhare och falsk propheet. Rudbeckius MemPubl. 134 a (1621). Den lärare, under hvars herda-ämbete fåren komma til korta til sitt andel(iga) och eviga lif, är en falsk prophete. KyrkohÅ 1907, s. 260 (1726). För mången frikyrklig äro statskyrkans prester falska profeter. Beskow Pred. 387 (1901). Därs. 389 (om inre maning). Bibelforsk. 1902, s. 123.
c) [jfr t. der königliche prophet, fr. le prophète roi l. royal] (†) i uttr. den kunglige l. konungslige profeten, om konung David. Forsius Progn. 1622, s. A 2 a. Så måste wij medh then Konungzlige Propheten öfuer liudt vthropa: Coeli enarrant gloriam Dei! Stiernhielm Arch. A 3 b (1644). Weste (1807).
d) (†) i sådana uttr. som en profets son l. söner l. profeters söner, profetlärjunge (resp. -lärjungar). Tå the komo nedh til Bethel, gingo the Propheters söner som j Bethel woro, vth til Elisa. 2Kon. 2: 3 (Bib. 1541). Iagh är ingen Prophete eller någhon Prophetes son. Am. 7: 14 (Därs.). NF 13: 286 (1889).
e) i här nedan anförda bibelspråk o. i uttr. som ansluta sig till detta o. som ange förvåning l. förtrytelse över att ngn uppträder tillsammans med personer som han icke passar samman med l. att ngn blandar sig i ngt som icke angår honom l. som han icke förstår o. d. Ordspråket .., Är ock Saul ibland Propheternar? 1Sam. 10: 12 (Bib. 1541). Hvad har Saul at gjöra bland Propheterna? Rhodin Ordspr. 76 (1807).
f) i uttr. som ange att en profet (dvs. förkunnare av Guds vilja l. budskap) icke blir trodd l. vinner anslutning i sitt fädernesland l. sin fädernestad l. (i utvidgad anv., numera i sht i uttr. ingen är profet i sitt fädernesland) att man icke (lätt) vinner uppskattning l. anseende i sitt eget land l. sin egen hembygd l. bland personer som känna en väl (ända sedan barndomen) o. d. samt i uttr. som ansluta sig härtill; jfr 3. En prophete är icke föractat, vtan j sitt fädhernes land. Mat. 13: 57 (NT 1526; Bib. 1917: fädernestad). En prophete wardher intit affhollen j sitt fädhernes land. Joh. 4: 44 (NT 1526). (Utan) Mæcenater gifves ingen Prophete i fäderneslandet. Linné UUPr. 24/2 1750, s. 3. Ingen är profet i sitt fädernesland. Harlock (1944). jfr: Från Gefle har jag haft reqvisition af 40 (exemplar av min bok) .. och .. från min egen hembygdsstad af 10 — men jag har tröstat mig med att en profet etc., du känner ordspråket. CFDahlgren (1828) hos Thomander TankLöj. 166.
g) om innehavare av viss(t) hög(t) andlig(t) värdighet l. ämbete inom vissa sekter (delvis infört med stöd av Ef. 4: 11). (Mormonerna) styras af en profet eller president, tolf apostlar, de ”sjuttio” samt en mängd biskopar (osv.). Gunnison Morm. 31 (1853). 3NF 10: 746 (1929; bland irvingianerna). jfr (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 260 (1837).
2) [ytterst efter arab. al-nabiy, profeten] om Muhammed ss. Allahs profet; ofta i sg. best.; särsk. i uttr. (svära) vid profetens skägg. Schroderus Os. 2: 214 (1635). (Muhammedanernas) välbekanta bekännelse: Gud är en och Muhammed är hans prophet. Bremer GVerld. 4: 189 (1861). En arabisk schejk, en ättling till profeten .. var så helig, att han kunde dricka vin trots koranens förbud. Nilsson FestdVard. 42 (1925). Vid profetens skägg, sa araben (när han såg en skön kvinna). SDS 1951, nr 128, s. 6.
3) mer l. mindre oeg. l. bildl. (jfr 1 a, b, e, f, g, 4, 5); särsk. om person som värkar ss. banbrytare l. (ivrig) talesman för en lära l. en idé l. en kulturströmning o. dyl. l. om ledare l. läromästare för (ny) riktning inom vetenskap l. konst l. politik o. d. (ofta med bibegrepp av vördnadsfull beundran från anhängarnas sida); äv. allmännare (ofta ironiskt), om framstående l. berömd (”stor”) man (på ett område); jfr APOSTEL 2 f. Livijn 2: 247 (1834). Personlighetsprincipen, hvars profet jag nästan mot min vilja blifvit. Geijer I. 1: XXXVIII (1847). Den politiska spådomskonstens större eller mindre profeter. SD(L) 1904, nr 38, s. 1; jfr slutet o. 4. SvD(B) 1943, nr 126, s. 10. jfr: En Ofruktsamhets prophet. Thorild 4: 160 (1795). — jfr NYKTERHETS-PROFET m. fl. — särsk. [jfr 1 a] (ngt vard.) i sådana uttr. som (vara en) mindre profet l. icke (vara) ngn större profet, (tillhöra) de mindre profeterna l. icke tillhöra de större profeterna, ss. beteckning för att en person är mindre betydande l. ganska obetydlig (särsk. jämförd med andra som tillhöra samma grupp l. riktning o. d.). VL 1905, nr 249, s. 3. Pleijel Herrnh. 120 (1925).
4) person som spår l. profeterar (se PROFETERA 2) l. förutsäger kommande ting; spåman, siare; äv. i utvidgad anv., om djur l. sak l. företeelse som förebådar l. anses förebåda ngt; i fråga om förutsägelser som ha form av religiös förkunnelse utan bestämd avgränsning från 1. Then propheten som thet (dvs. att Stockholm skulle sjunka) vthropadhe (då han predikade i svartbrödraklostret) wardt beslaghen med lögn. OPetri Kr. 305 (c. 1540); jfr 1. Linc. Gg 5 a (1640). (Många) hafwa hållit Cometer för Propheter, och olyckztydare. Isogæus Segersk. 986 (c. 1700). Man behöfver icke vara profet för att säga att inom en icke aflägsen framtid den första platsen såsom merkantil hufvudort skall tillfalla .. staden vid Göta elf. Höjer Sv. 2: 995 (1879). Uggla Haslund Jab. 310 (1932; om korpar). — jfr OLYCKS-, VÄDERLEKS-PROFET m. fl.
5) (numera bl. ngn gg vard.) i utvidgad anv., om person som uppträder med stora later l. tror sig vara ngt märkvärdigt, ”kaxe”; särsk. anv. ss. okvädinsord. The två höge och store propheter. G1R 28: 241 (1558; om fogdar). Bondeson MVK 116 (1893, 1903). jfr (†): Jörgen Mynter war the Danskes Propheet. Svart Gensw. H 6 a (1558).
-DÖME. (profet- 1906 osv. profeta- 1894) förhållandet att vara profet; profets värdighet l. makt l. välde. Tegnér SprVärld 3: 281 (1894, 1930). —
(1, 3) -GESTALT. jfr gestalt 3 a, b. Jacobson Italia 59 (1909). Den mest imponerande profetgestalten är Jeremia. Grimberg VärldH 1: 512 (1926). —
-GURKA. [jfr t. profetengurke] bot. den i orienten växande gurkarten Cucumis prophetarum Lin. 3NF 9: 25 (1928). —
-LÄRJUNGE~020. Melin HelSkr. 1Kon. 20: 35 anm. (1862). —
-ORD. jfr ord, sbst.2 1, 3, 4. ”Gud är mäktig att af stenar uppväcka Abrahams barn”: detta märkliga profetord visar oss på Guds oberoende. Rudin i 3SAH 11: 100 (1896). —
-RELIGION.
1) till 1, benämning på den för skriftprofeterna i Gamla testamentet karakteristiska religiösa uppfattningen. Schück VLittH 2: 589 (1906).
-SKOLA, r. l. f. (profet- 1848 osv. profete- 1759) (i fråga om gammaltestamentliga förh.) skola l. akademi under ledning av en profet; äv.: samfund av profeter. Bælter JesuH 5: 665 (1759). Lindblom ProfIsr. 121 (1934). —
-SKÄGG. långt, vördnadsbjudande skägg som liknar skägg på avbildning av biblisk profet. Wester Gorkij Ute 249 (1918). —
-SON. (profet- 1907. profeta- 1636) (†) profetlärjunge; jfr profet 1 d. JPGothus EHeldin D 1 b (1636). 2NF 7: 401 (1907). jfr Stave IsrProf. 1: 27 (1917). —
(1 b) -SPRÅK. (mera tillf.) bibelspråk (se d. o. 2) hämtat från gammaltestamentlig profet. AntT XIV. 1: 125 (1899). —
(1, 3) -TON, r. l. f. myndig(t) ton l. sätt att tala l. uttrycka sig som anses utmärkande för en profet. Strindberg TjqvS 5: 69 (1882, 1909). —
-ÄMBETE~020. (profet- 1881. profeta- c. 1790—1799. profete- 1708) jfr -döme. Block Progn. 106 (1708).
B (numera bl. ngn gg ålderdoml. i -döme): PROFETA-DÖME, -SON, -ÄMBETE, se A.
C (†): PROFETE-BOK, -SKOLA, -ÄMBETE, se A.
PROFETERSKA, f. [jfr fsv. propheteriska; möjl. till profetera l. profeterare] (†) till 1: profetissa. VarRerV 3 (1538). Schroderus Lex. 84 (1637). —
PROFETIA, se d. o. —
PROFETINNA, f. [jfr (ä.) d. profetinde, nor. profetinne, t. prophetin] (†) profetissa.
1) till 1; äv. bildl. Tu Prophetinna Zion. LPetri Jes. 40: 9 (1568). PJAngermannus ATrolle 57 (1620).
2) till 4; äv. bildl. Härold för den unga Flora, / Blickar fram min blyga knopp, / Och af vårens aurora / Fostras profetinnan opp. Atterbom i PoetK 1812, s. 24. GHT 1897, nr 293 B, s. 1 (öv. fr. tyskan). —
PROFETISERA, v. (-sera 1810. -zera 1527) [jfr d. profetisere, t. prophetisieren, ä. eng. prophetize, fr. prophétiser; av senlat. prophetizare, av gr. προφητίζειν] (†) till 1, 4: profetera (om ngt); spå. OPetri 1: 185 (1527). (En tidskrift) börjar profetisera ej blott om väderleken, utan äfven om tronföljaren, som också enligt spådomen är Bernadotte. BrefNSkolH 125 (1810). —
PROFETISK, adj. (-isch 1633. -isk 1526 osv.) [jfr t. prophetisch, eng. prophetic, fr. prophétique, lat. profeticus; ytterst av gr. προφητικός]
1) till 1: som rör l. utmärker l. härstammar från l. uttalats av en profet l. profeter; särsk. i fråga om biblisk bok l. skrift l. bibelcitat (jfr profet 1 a); profet-; äv.: som utgör l. har avseende på en profetia (se d. o. 1); äv.: som förkunnar en gudoms vilja l. budskap. 2Petr. 1: 19 (NT 1526). Christi Prophetiska Ämbete består deruti, at Han hafver kungjort och ännu kungör oss Guds vilja och råd om vår salighet. Nohrborg 32 (c. 1765). Esaias .. kan anses för stiftare af den prophetiska sången. Agardh ThSkr. 1: 4 (1842, 1855). Dodonas prophetiska ekar. Bremer GVerld. 6: 106 (1862). KyrkohÅ 1937, s. 177. (†) Gudz klare och rene Ord, som thet uthi then Prophetiske och Apostoliske Skrifft är författat. Lagförsl. 65 (c. 1609). särsk. (†) i uttr. den profetiske konungen, konung David (jfr profet 1 c). Phrygius Föret. 4 (1620).
2) till 4: som spår om l. förutsäger ngt; som utmärker en spåman l. siare; som utgör l. utmärker l. påminner om en spådom l. förutsägelse; äv.: framsynt (se d. o. 1); ofta svårt att skilja från 1. G1R 28: 227 (1558). Drömmen var tydligen profetisk. Leopold 5: 384 (1797). Enslingen i öknen, såsom .. (Vitalis) profetiskt karakteriserat sig sjelf i en af sina skönaste dikter. Geijer I. 2: 85 (1828). (Hon) hade .. ett slags profetisk gåva, så att hon kunde .. förutsäga, vad ont som skulle drabba en människa. ÅbSvUndH 61: C 43 (1941). —
PROFETISM104, r. l. m. [jfr t. prophetismus, eng. prophetism, fr. prophétisme] (i sht i fackspr.) till 1: (i sht Gamla testamentets) profeters värksamhet l. förkunnelse l. lära; profetreligion. Fahlcrantz 2: 94 (1826, 1864). Profetismens urgamla förkunnelser, för vilka Israel levat och lidit. JudLittSSkr. 1: XV (1920). särsk. i oeg. anv. (jfr profet 3). Den pedagogiska profetismens tid. Bergqvist Yrk. 3 (1911). jfr (†): Galimathias i prosa, .. en Fåne som demonstrerar, bombast, profetism, djefleri, vidunder .. göra oss et .. stort och lifligt nöje. Thorild (SVS) 3: 22 (1791). —
PROFETISSA1032, f. [fsv. prophetissa; jfr fd. prophetis, prophetes, prophetissa, d. profetisse, eng. prophetess, ffr. prophetesse, prophetisse, fr. prophétesse; av senlat. prophetissa; jfr gr. προφῆτις]
1) till 1: kvinnlig profet; äv. bildl. Luk. 2: 36 (NT 1526). Tvänne Grekiske Häfdeteknare gifva Historien namn af Sanningens Prästinna och Prophetissa. 2VittAH 2: 423 (1787, 1791). Almquist VärldH 9: 636 (1934).
2) till 4: kvinna som förutsäger kommande ting; sierska; spåkvinna. Carl IX Cal. 50 (1586). Mankvinnan kommer att försvinna i år, påstår en fransk profetissa. Kvinnan skall bli ljuv och kvinnlig igen. Upsala(A) 1926, nr 15, s. 6. jfr olycks-profetissa. —
PROFETSKAP, n. (profet- 1897—1921. profete- 1726) [jfr t. prophetenschaft, eng. prophetship] (numera bl. tillf.) till 1, 2: egenskapen l. förhållandet l. kallelsen att vara profet. Silvius Öfvercons. 16 (1726, 1730). (Man kan förmoda, att) modren i mer än ett afseende haft sin andel i sonens (dvs. Muhammeds) blifvande profetskap. Lindberg Moham. 17 (1897). Cornill IsrProfetism. 20 (1921).
Spalt P 1968 band 20, 1954