Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROKRASTINERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr PROKRASTINATION.
Ordformer
(äv. -cra-)
Etymologi
[jfr t. prokrastinieren, ä. fr. procrastiner samt eng. procrastinate; av lat. procrastinare, till pro- (se PRO-, prefix1) o. crastinus, hörande till morgondagen, till cras, i morgon]
(†) uppskjuta (ngt) till morgondagen l. till en annan dag l. en senare tidpunkt; fördröja (ngt); äv. abs. Frantzosen gör dette att procrastinera freden. RP 9: 444 (1642). Min olyckliga vana att procrastinera. Tegnér (WB) 7: 249 (1831). BL 13: 58 (1847). Ekbohrn (1904).

 

Spalt P 2012 band 20, 1954

Webbansvarig