| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PROVARE prω3vare2, m.||ig., i bet. I 3 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
1) motsv. PROVA, v. 1: person som utför provning; numera i sht i ssg l. elliptiskt för dylik. SthmStadsord. 1: 77 (1640). (Bryggare) skole .. wara skyldige at bryggia wäl förswarligit Öhl, som de der til förordnade Profware för godt ärkänna kunna. Stiernman Com. 3: 904 (1672). Sedan jag arbetat som kokillresare i nära 10 år befordrades jag till provare .. i Thomasverket. Järnbruksminn. 230 (1952). — jfr MATERIAL-, MJÖLK-, MYNT-, SMÖR-PROVARE m. fl.
2) (†) motsv. PROVA, v. 1 d α: granskare, bedömare. (Stridsbergs) vackra Värk talar hos hvar och en förnuftig Profvare för sig sielft till hans Fördel. EGripenhielm hos Stridsberg Åkerbr. B 6 a (1727).
3) (i sht i fackspr.) motsv. PROVA, v. 1: redskap varmed provning utföres, provningsapparat l. -instrument l. -maskin; särsk. om areometer l. sänkvåg. Tiselius Vätter 2: 38 (1730). Här sågs en liten Stål-machine, som nyttjas at pröfva Guinéer .. &c. om de äro rigtige eller förfalskade. Denne Profvare påfans för några månader. Björnståhl Resa 5: 2 (1783). Emedan bränvin blir allt lättare ju mera sprit det innehåller, så utröner man dess styrka med profvaren, som sjunker djupare ju lättare vätskan är. Berlin Lsb. 356 (1852). LB 3: 132 (1902; om mjölkprovare). Nerén BilB 2: 74 (1931; för provning av tändstift). — jfr BAROMETER-, BATTERI-, BRÄNNVINS-, GRÄDD-, HÅLLFASTHETS-, ISOLATIONS-, KORN-, KRUT-, LUT-, MALM-, MJÖLK-, MÄSK-, SALT-, SMÖR-, SOCKER-, SPRIT-, TÄND-, URIN-, VÄDER-, VÄTSKE-, ÖL-PROVARE m. fl. — särsk. bildl.; jfr PROBER-STEN 1 slutet. Hagberg Shaksp. 8: 151 (1849). Utgiftsprocenten, denna beqväma men något ytliga profvare för jernvägsförvaltningarnas finansiella förmåga. SD(L) 1896, nr 45, s. 1. jfr SANNINGS-, SNILLE-PROVARE.
II. [till ssg med PROV 5 (PROV-RYTTARE l. dyl.)] (i vissa trakter, vard.) handelsresande, ”provryttare”; jfr PROVIS II. Modin GTåsjö 248 (1916).
-GRAD, r. l. m. om de grader vari en provare (areometer) är graderad; förr äv. om den styrkegrad o. d. (t. ex. hos brännvin) som motsvarade en dylik grad. En kanna bränvin, af 6 profvare-graders styrka. LBÄ 29—31: 186 (1799). Berzelius Själfbiogr. 136 (c. 1845). —
-HÖJD. (†) bärgv. om den (på avläsningsskalan avläsbara) höjden av blästerprovaren, använd ss. mått på blästerns tryck. VetAH 1811, s. 62. Åkerman Stångj. 71 (1839). —
Spalt P 2148 band 20, 1954