Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PÅHANE, m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[y. fsv. pahani; jfr d. påhane, fd. paahane, t. pfauhahn; av HANE, sbst.1, o. det på- som föreligger i PÅFÅGEL. — Jfr PÅHÖNS]
(†) påfågelstupp; äv. bildl., om högfärdig l. inbilsk person (jfr PÅFÅGEL 1 c). LPetri Kyrkiost. 30 a (1566; bildl.). Phrygius MOlai C 1 b (1608).
Ssg (†): PÅHANE-FJÄDER. fjäder av påfågelstupp. BOlavi 167 a (1578).

 

Spalt P 2778 band 21, 1955

Webbansvarig