Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PÅHÖNS, n.; pl. =.
Etymologi
[y. fsv. pahöns, motsv. fd. o. ä. d. paahøns; till det på- som föreligger i PÅFÅGEL. — Jfr PÅHANE]
(†) påfågel; äv. ss. maträtt. 2VittAH 29: Bil. 212 (1555). Lagerbring 1Hist. 4: 253 (1783; ss. maträtt; om ä. förh.).

 

Spalt P 2789 band 21, 1955

Webbansvarig