rallare | SAOB

Publicerad 1956

RALLARE ral3are2, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.

Etymologi

arbetare vid järnvägsanläggning, järnvägsarbetare; jfr RÄLS-LÄGGARE. SvTidskr. 1947, s. 68 (1879). Våra rallare ha i femtio år och mer arbetat som övermänniskor och roat sig som barbarer. SvD(B) 1927, nr 183, s. 6. När rallarna byggde banan. Johnson Nu 8 (1934).

Ssgr: RALLAR- l. RALLARE-BARACK. jfr barack d. Koch GudVV 2: 233 (1916). —

-BUSE. (starkt vard.) jfr rallbuse. Edda 1927, s. 7. —

-FÖRMAN. jfr -bas. Andersson Hemlösa 72 (1918). —

-HISTORIA. historia l. anekdot som berättas om l. bland rallare. Fatab. 1946, s. 140. —

-KÄRRA. jfr rallkärra. Med rallarkärra mot dikten. Hedenvind-Eriksson (1944; boktitel). —

-LAG, n. jfr lag, sbst.3 14 c β. Lindqvist Herr. 91 (1917). Kocka i ett rallarlag. Johnson Nu 115 (1934). —

-LIV. jfr liv I 3. SvTidskr. 1947, s. 68 (1874). Rallarelif. Till Köpings lasarett infördes .. två .. jernvägsarbetare, som blifvit ohyggligt knifskurna. SD 1899, nr 130, s. 4. Fatab. 1939, s. 282. —

-PORTMONNÄ. (föga br.) om stor, väskliknande portmonnä med endast ett rum. Schumburg FrHav 62 (1923, 1945). —

-SVING. (vard.) om klumpigt o. obehärskat slag som utdelas vid boxning. SDS 1927, nr 43, s. 10. Därs. 1952, nr 26, s. 11. —

-TID. tid då rallare bott o. arbetat på en plats; tid i ngns liv då han varit rallare. Engström 1Bok 114 (1905). Neander Vainio 87 (1924). —

-VISA, r. l. f. visa som handlar om l. ofta sjunges av rallare. NordT 1895, s. 243.

Spalt R 185 band 21, 1956

Webbansvarig