Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RASPEL, r. l. m.; best. -n.
Etymologi
[av t. raspel; sannol. avledn. av raspe (se RASP, sbst.2); jfr dock t. raspeln, skrapa, skava, raspa m. m., möjl. delvis utvidgning (med frekventativ l. iterativ innebörd) av ä. t. raspen (se RASPA, v.)]
(†) rasp (se RASP, sbst.2) l. raspliknande redskap; ss. enkelt ord anträffat bl. om förr använd apparat för sönderdelning av pappersavfall från pappersmaskin l. för sönderdelning av spånor av trä med vidhängande bark vid tillvärkning av pappersmassa. TT 1902, M. s. 45 (om tyska förh.). jfr (†): 1 gul raspel. BoupptSthm 15/11 1689 (efter bokbindare; möjl. om raspliknande redskap varmed boksnitt putsades före påläggning av guld).

 

Spalt R 377 band 21, 1956

Webbansvarig