Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RECIV resi4v, n.; best. -et; pl. =, i sht förr äv. -er.
Ordformer
(-cief 1845—1904. -cif 1805—1868. -civ 1792 osv. -cive 1818—1870. -siver, pl. 1852)
Etymologi
[jfr t. reci(e)f, fr. recif; av holl. reci(e)f, till eng. receive, mottaga (se RECEIVER)]
handel. o. sjöt. kvitto, mottagningsbevis, recepisse; särsk. om sådant kvitto osv. (utfärdat av en skeppare o. d.) på mottagen frakt o. d.; konossement. VDAkt. 1792, nr 294. Till bevis att varorna riktigt gått härifrån bifogas Skeppar O. Källmans tecknade reciv. Nordström SthmFirmH 322 (i handl. fr. 1855). Fliesberg HbKöpm. 2: 221 (1900).
Ssg: RECIV-SEDEL. (†) handel. o. sjöt. reciv. DA 1824, nr 163, s. 4.

 

Spalt R 492 band 21, 1956

Webbansvarig