Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REKTANGULAR, adj.
Ordformer
(rect-)
Etymologi
[jfr eng. rectangular; till nylat. rectangulum (se REKTANGEL)]
(†) om vinkel: rät; om figur: rätvinklig; jfr REKTANGULÄR 1. En rectangular vincel. Rålamb 1: 27 (1690; möjl. ssg). —
Ssg: REKTANGULAR-TRIANGEL. (†) rätvinklig triangel. Rålamb 1: 27 (1690). —

 

Spalt R 936 band 21, 1957

Webbansvarig