Publicerad 1957 Lämna synpunkter REKTIFIKATOR räk1tifika3tor2 l. 01—, äv. —40, r. l. m.; best. -n; pl. -er räk1tifik1atω4rer l. -fi1-, l. 010040. Ordformer (förr äv. rect-) Etymologi [jfr t. rektifikator samt fr. rectificateur; latiniserande bildning till REKTIFICERA] tekn. rektifikationsapparat. LdVBl. 1832, nr 27, s. 4. SFS 1908, nr 25, s. 9. Ssg: REKTIFIKATORS-LYKTA, r. l. f. (numera bl. tillf.) tekn. = lykta, sbst.2 3 b. SFS 1868, nr 57, s. 2. Spalt R 938 band 21, 1957 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se