| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
REPA re3pa2, v.2, äv. (i bet. I o. II, i vissa trakter) RIPA ri3pa2, v., förr äv. (i bet. III o. IV) REPPA l. RÄPPA, v., l. (i bet. III 1) RIPPA, v.1, -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
I. (rep- 1763 osv. rip- 1847—1936) [sv. dial. repa, ripa; jfr nor. ripe (i bet. 1 o. 2)]
1) [åtminstone delvis att uppfatta ss. avledn. av REPA, sbst.1] med person- l. saksubj.: göra en repa l. repor i ngt; dels tr., dels intr. (särsk. i uttr. repa i ngt); ss. tr. äv. med innehållsobj. (betecknande repa l. dyl.); i pass. äv. övergående i intr. bet.: få repor; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som har en repa l. repor, repig. Äkta porslin repas icke av kniven. Bordet var mycket repat. SvSaml. 1: 40 (1763). Som glasögon och mikroskop lätt repas då de äro af glas. Almroth Kem. 241 (1834). Diamanten profvas bäst derigenom, att den repar korund. Malmbgt 1894, nr 55, s. 2. HantvB I. 2: 75 (1934). — jfr GLACIÄR-, IS-REPAD. — särsk.: rispa l. dyl.; jfr REPA, sbst.1 1 a. MosskT 1890, s. 291. Skråmor ripades i ansiktet. Pauli Ungd. 128 (1925).
2) stryka en tändsticka mot ngt för att antända den; med obj. betecknande dels tändsticka, dels eld o. d. Pastorn .. repade eld på en tändsticka. Strindberg Hems. 209 (1887). Lönninger tog .. en tändsticka ur stället och började .. repa den mot plånet. Öberg Makt. 1: 25 (1906). SvSkog. 1206 (1928).
3) (mera tillf.) med person- l. saksubj.: framkalla (gnistor o. d.) vid hård beröring med ngt. (Hästens) sko repade gnistor ur graniten. Lindström Deledda Herd. 2 (1909).
II. (rep- c. 1645 osv. rip- (i bet. 1 o. 2) 1641—1884) [fsv. repa; jfr sv. dial. repa, ripa, d. ribbe, repa (bär o. d.), nor. dial. ripa, repa, repa (bär o. d.), mlt. repen, repa (lin), lt. repen, reppen, riva, slita, repa (lin), holl. repen, repa (lin), eng. rip, slita av o. d. — Jfr REPA, sbst.2—3, REPE, sbst.1]
1) gm att stryka med handen l. fingrarna l. ngt kamliknande redskap rycka av vissa delar som (med skaft o. d.) sitta fast vid ngt (t. ex. linets fröhus, löv, bär, frön, fanet på en fjäder o. d.); äv. om bortrensandet av fröhusen från lin o. d., utfört med särskild maskin; med obj. betecknande antingen det varifrån ngt bortryckes l. bortplockas (linet osv.) l. det bortplockade (fröhusen osv.). När Lijnet är repat och vthstrucket skal thet förwaras i goda Tunnor. IErici Colerus 1: 302 (c. 1645). Et Lispund repad Fjäder. GT 1786, nr 50, s. 4. Att ripa enris. Lange Ödeb. 7 (1884). Repa vinbären. StKokb. 462 (1940). Lövet hon repat till vinterfoder åt böndernas getter. Aronson SångPolstj. 160 (1948). Man rensar och repar (grön-)kålen. VeckoJ 1956, nr 51, s. 7. — särsk. (tillf.) oeg. l. bildl. (delvis äv. med anslutning till 2 l. 3). Huru på det sättet .. undersåtarne kunna lefva trygga och repa fruckten af de dryga uthlagor de .. uthgiöra, .. finner jag mig icke uti. Höpken 2: 130 (1748); jfr 2, V. Att repa silvret av sina gamla uniformer. Fatab. 1943, s. 54; jfr 3.
2) (i vissa trakter) plocka (gräs l. blommor o. d.) gm att för hand slita av det resp. dem; jfr KNIA, RYSKA, v. Suen beskyllar .. Joens barn före att dee om sommaren ripa gräss på een annors ägor. VRP 1641, s. 944. Han hade repat händer fulla (av blommor). Rydberg Sing. 28 (1876). (Hon) repar saftigt gräs .. åt ungdjuren. Upsala 1954, nr 138, s. 1.
3) riva l. rispa upp (vävnad, stickning, virkning, maska, tågvirke o. d.) gm att skilja isär trådarna resp. upplösa maskorna, riva (vävnad) i smala remsor; riva upp o. reda ut (hoptovat fibermaterial o. d.); äv. med obj. betecknande det som fås ss. resultat vid dylik upprivning l. sönderrivning. Repa drev. Fruarne .. repade sidenlappar. Beckman GbgGrädde 53 (1851; om förh. c. 1815). Repa .. charpi. Snoilsky 1: 187 (1869). Hjertelius Stickm. 143 (1892: maskor). 1:ma repadt bomullstrassel. TLev. 1903, nr 9, s. 1. Där .. (fången) sitter och repar säck. TT 1927, Allm. s. 42. Vi .. har massor av gammalt linne som vi repar till charpi. Hedberg DockDans. 197 (1955). — jfr HAND-REPA samt DREV-REPNING. — särsk.
b) (tillf.) riva upp o. rycka ut mindre partier (ur en bal av fibermaterial). Häromdagen hade några ligapojkar öfverenskommit att stjäla bomull i större skala från ett upplag på Nya Masthuggskajen. De nöjde sig icke med att ”repa” ur balarne, de togo en hel bal. GHT 1897, nr 73, s. 3.
III. [fsv. reppa, riva upp l. på nytt dra upp ngt, göra (ngt) till föremål för klandertalan, klandra; jfr d. rippe, riva upp, på nytt dra upp (ngt obehagligt o. d.), nor. rippe, riva upp (sår), på nytt ta upp till dryftande, lyfta ankare, isl. rippa upp, på nytt ta upp till dryftande, mlt. repen, reppen, upreppen, riva upp, på nytt ta upp till dryftande, beröra, omnämna, holl. reppen, beröra, omnämna, lt. reppen, upreppen, upprepa, omnämna, eng. rip, riva upp (sår)]
1) (repp- 1535. ripp- 1593) (†) riva o. skaffa bort (hus); bryta (läger). Ther j fornimme nogot folck drager åt Swerige, må j reppa leyret (dvs. lägret) och forszuara vort eyet Landt. G1R 10: 13 (1535). 8 daghe efther påska skall Oluf rippa sinn huss. TbLödöse 290 (1593).
2) (repp- 1527. räpp- 1544) (†) riva upp o. därmed göra slut på (ngt) l. göra (ngt) ogiltigt l. dyl., bryta, göra om intet. Wij .. skule nödgas atth reppe then venskap och endrekt oss emellom giord ær. G1R 4: 289 (1527). Somme wele thet (dvs. köpet) ingelunde holle för giltt, vtan sådane köp räppe och ryggie, när them synes. Därs. 16: 676 (1544).
3) (repp-) (†) med avs. på tvistighet l. rättegångssak o. d.: riva upp o. därmed åter sätta i gång med (ngt), ta upp (ngt) på nytt, på nytt röra i (ngt); göra (ngt) till föremål för klandertalan, klandra; särsk. i mer l. mindre tautologisk förb. med uppkasta l. yppa. SvTr. 4: 135 (1530: reppas eller .. vpkastas). Szama dagh war Tönius Bæncthson för r[e]tta om the 3 t[un]nor honogh han i förgongin so[m]mer kiöpt haffu[er] aff Hans Prötkers dreng, och wille åtth[e]r på nytt reppa th[e]n saken. 2SthmTb. 2: 215 (1552). Hwilken någon förlijkt och öffuertalet saak i Ämbetet ypper eller Repper, böthe Een halff marck Wax. Skråordn. 257 (1575). 2SthmTb. 6: 14 (1578). — jfr UPP-REPA.
4) (rep- (-ee-) 1555 (: vprepa) osv. repp- 1531 (: vpreppadhe), 1541 (: reppar .. vp), 1621—1662 (: opreppa). räp- 1658 (: uppräpar). räpp- 1636 (: opräppade)—1658 (: uppräppade)) ta om igen, upprepa; uppräkna, omnämna o. d. — jfr ÅTER-REPA.
a) (†) i uttr. repa å rad, upprepa. Offta reppadhe han the ord åradh, / Eija, rätt nu är iagh lustigh och gladh. Forsius Fosz 71 (1621).
b) i ssgn UPP-REPA o. förb. REPA UPP l. (tillf., †) elliptiskt för denna ssg resp. förb. Lind (1738: repning). LoW (1889).
IV. (rep- (-ee-) 1642 osv. repp- c. 1620 (: sig .. bereppat), 1627—1634) [möjl. utvecklat ur II, med en grundbet.: rycka, slita åt sig (jfr V); jfr äv. lt. sik up reppen, rycka upp sig, hastigt resa sig efter ett fall] om sjuk l. allmänt svag levande organism l. ngt som kan liknas därvid, för att beteckna att ngn l. ngt övervinner sin sjukdom resp. sitt svaghetstillstånd o. d. — jfr BE-, UPP-REPA.
a) refl.: hämta sig, återvinna hälsan l. krafterna, bli återställd; efter en nedgångsperiod l. dyl. komma sig upp igen (i ekonomiskt l. politiskt avseende o. d.); om växt o. d.: åter ta sig; äv. med subj. betecknande hälsa l. krafter o. d. Repa sig efter, äv. ifrån (i sht förr äv. ur) ngt. HSH 25: 144 (1633). Rix-Marschen påminte, att det skulle göras een ordning eller tillgifvas restantia; elljest repa de sigh alldrigh ur skuldh. RP 9: 321 (1642). (Turkarnas) Rike förstördes af Zingis-Chan ..; men det repade sig sen under Ottoman. Dalin Hist. 1: 102 (1747). Prof. Avellan, som varit nära döden, börjar nu repa sig. Porthan BrSamt. 1: 15 (1779). Den vackra hösten gjorde .., att säden på många ställen repade sig. QLm. 1: 71 (1833). (Järtas) helsa repade sig aldrig fullkomligt efter (sjukdomen) .. hösten 1844. Hellberg Samtida 2: 90 (1870). Frankrikes handel och industri har raskt repat sig efter kriget. SvD(B) 1948, nr 93, s. 11. — särsk. i allmännare l. oeg. anv.: efter en period av svaghet l. klenhet l. dyl. åter bli bättre, bättra l. ta sig; om person äv.: förkovra sig. (Det synes) som om .. (rävtillgången) på sistone repat sig något. Möllersvärd UpplJaktst. 31 (1917). Får jag höra, om du har repat dej i det rytmiska. Sjöberg Kvart. 60 (1924). Repa sig i matematik. IllSvOrdb. (1955). Sången repade sig. Därs. särsk.
α) (†) om person, i uttr. repa sig från skratt, hämta sig efter skratt. Kullberg Bref 2: 267 (1844).
β) (†) om köld: ta sig, öka. I går och förgår hade vi väl stark blida, men i dag har kölden åter repat sig. Porthan BrCalonius 444 (1797).
γ) (vard. i vissa trakter) opers.:det blir bättre l. vackrare l. tar sig. Mosås’ slätter ger jag raggen, men vid Kumla repar det sig och blir vackrare. Almqvist JK 23 (1835). Vantrifs här, men sitter fast för gäld. Debaklet börjar! Men kanske det repar sig. Strindberg Brev 5: 191 (1885).
b) († utom i α o. β) tr., med obj. betecknande det som återvinnes (hälsa, krafter osv.): återvinna, återhämta, återfå o. d. Iag .. / Nu fatter Mod igen, och reepar fagert Sinne. Lillienstedt Christus C 1 b (1694). Han .. är nu uppe och repar krafter efter hand. Rydberg Brev 2: 224 (1877). Abelin VTr. 153 (1903: fart). — särsk.
α) (fullt br.) i uttr. repa mod, äv. nytt mod (förr äv. friskt mod l. sitt mod l. modet), (på nytt) hämta mod, ta mod till sig, fatta mod; i sht förr äv.: återfå sin levnadslust l. sitt goda lynne o. d. Nu på någre dagars tiidh hafver H(ennes) M(ajestä)t (som en tid varit mycket sorgsen) reppat modh. OxBr. 10: 291 (1627). At reepa friskt Mod. OSPT 1687, nr 7, s. 2. FBurman i 1SAH 4: 111 (1791, 1809: modet). Castrén Res. 1: 65 (c. 1850: sitt mod). När de .. kommit ut i hallen .., repade han plötsligt mod. Siwertz Sel. 2: 183 (1920).
β) (i vissa trakter, fullt br.) i uttr. repa humör.
α’) återvinna sitt goda humör, återfå sitt goda lynne. Werin Brontë Blåst 334 (1927). Walfridsson Luff. 48 (1933).
V. (rep-, (-ee-)) [möjl. utvecklat ur II, med en grundbet.: rycka, slita l. dyl. (jfr IV)] rycka l. slita åt sig o. i närstående bet.; i ssgr o. särsk. förb.; jfr REPA TILLBAKA, REPA TILL SIG, REPA ÅT SIG samt HAND-REPA.
VI. (rep-) [fsv. repa sik; samhörigheten med övriga anv. av ordet oklar] (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) biodl. refl., om svärmande bin: samla sig till o. slå sig ned (t. ex. på en gren l. dyl.) i en tät klunga, klasa sig. Svärma .. (bina) för Middagen, så hängia the icke länge ther the sigh repat hafwe. IErici Colerus 2: 100 (c. 1645). Dahm Biet 84 (1878). Sandklef Bisköts. 127 (1937).
1) till II 1: gm repande plocka bort l. frånskilja (ngt från ngt) l. plocka av (bär o. d.). Broocman Hush. 2: 73 (1736).
3) till II 3.
a) (numera föga br.) riva l. rispa upp (ett varv maskor). Repa nu af ett hvarf (av stickningen). Hjertelius Stickm. 88 (1892).
b) (tillf.) föra av (ngt som är uppträtt på ngt). Under det den ena karlen i ökstocken ror, repar den andra nätet redigt af stickan. SkandFisk. Bih. 10 (1837). —
REPA SÖNDER10 40. (mera tillf.)
REPA TILLBAKA l. TILLBAKAR(S). (†)
2) till V: (med våld) ta tillbaka. (Att) Konungen tå lätteligen skole reepa tilbakar det han nu medh owillie eller tuångh till äfuentyrs General Staterne skulle gifua effter. SvFlH 1: 518 (i handl. fr. 1644). RARP 6: 74 (1657). —
REPA TILL SIG10 4 0.
1) (†) till IV b, i uttr. repa mod(et) till sig o. d., åter fatta mod. Wallius 2Likpr. 54 (1628). Fryxell Ber. 2: 253 (1826).
2) (bygdemålsfärgat i vissa trakter) till V: rycka åt sig (ngt), draga till sig (ngt); särsk. (†) i uttr. repa till sig sitt andedrag, dra ett andetag, dra andan l. dyl. Sylvius Curtius 312 (1682). —
1) (tillf.) = repa, v.2 I 2. I gläntan lyste det blått, som då en ripar opp strykstickor. Hülphers HerrHäst. 36 (1907).
2) till II 3: riva l. rispa upp (vävnad, stickning, virkning, maska, tåg o. d.). Repa up Penelopes väf var et ordspråk om dem som taga sig före något fåfängt arbete. Lundberg Paulson Erasmus 149 (1728). Så virkade hon fel och måste repa upp. Browallius Karus. 303 (1949). Ivita Krats repade upp en gammal ylletröja. Rundquist General. 129 (1953).
3) (numera bl. vard. i vissa trakter l. i vitter stil) till III 4: ta om igen, säga om, omtala l. nämna på nytt, upprepa. FörsprGT a 3 b (Bib. 1541). Moberg Utvandr. 381 (1949). särsk. (†) närmande sig bet.: rabbla upp (ngt), ”dra” (en läxa); räkna upp. Frese VerldslD 168 (1726). (Sverige) sitter ofta än med handen under kinn / Sin hjeltar repar opp och Landsens barn begråter. Dens. (1728) hos Afzelius Sag. XI. 2: 32. Ett individuum, som icke i uppförande och phraser oupphörligt repar upp en och samma .. utantills-lexa. Atterbom Minn. 43 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Knorring Ståndsp. 2: 141 (1838).
4) (†) till IV a, refl., i uttr. repa upp sig l. repa sig upp, repa sig, (åter) hämta sig. RP 9: 259 (1642). FoU 15: 68 (1902). —
REPA ÅT SIG10 4 0. (bygdemålsfärgat i vissa trakter) till V: rycka åt sig l. draga till sig (ngt). Lill-Greta .. repade åt sig förskäraren (dvs. kniven) i en blink. Hülphers Ångermanl. 72 (1900).
(I 2) -STICKA, r. l. f. (i sht förr) tändsticka som antändes gm strykning mot en skrovlig yta; motsatt: säkerhetständsticka. SD(L) 1902, nr 181, s. 6. —
(I 1) -SÄKER. som icke repas. Materialet (till bilkarosserna) påstods vara rostfritt, repsäkert och .. starkare än stål. Det bästa 1953, nr 1, s. 45.
B: REPNINGS-METOD. särsk. (i fackspr.) till I 1: metod att bestämma kroppars hårdhet gm att repa dem med ngt. TT 1900, M. s. 69.
Spalt R 1181 band 22, 1957