| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
RESA re3sa2, v.1 -er (i Finl. äv. res), -te, -t, -t, förr äv. -ar, -ade, -at (pr. sg. res ÖB 32 (1712), Bergroth FinlSv. 47 (1916). res´ÖB 132 (c. 1712). -ar Chesnecopherus RegIter B 2 a (1613), Lucidor (SVS) 237 (1672). -er Rom. 15: 24 (NT 1526) osv. — ipf. -ade HFinlKamF 1: 24 (1533: ressede), HH 20: 291 (c. 1640). -de Brahe Kr. 57 (c. 1585: reisde). -te 2Mos. 40: 36 (Bib. 1541) osv. — sup. -et Carl IX Bew. E 2 b (1604). -i Posten 1769, s. 869 (i talspr.). -t 1Mos. 35: 3 (Bib. 1541) osv. — p. pf. -t AOxenstierna 2: 687 (1624) osv.). vbalsbst. -ANDE, -NING (†, Annerstedt UUH Bih. 1: 19 (i handl. fr. 1593: resningar, pl.), RA I. 4: 676 (1598: reesninger, pl.), Lind (1749)); -ARE (se avledn.).
1) fara (se FARA, v.2 1) l. färdas o. d.; numera vanl. i fråga om (ofta längre) färd i åkdon l. på järnväg l. med fartyg l. flyg, äv. till häst o. d., i sht förr äv. i fråga om fotvandring (se c). — jfr AV-, BE-, BORT-, DIT-, EFTER-, FRAM-, FRÅN-, FÖR-, FÖRBI-, GENOM-, HEM-, HIT-, HÄDAN-, IN-, KRING-, LUST-, MED-, NED-, OM-, SNABB-, TILL-, UPP-, UT-, ÅTER-, ÖVER-RESA.
a) bege sig av l. bort (i åkdon osv.); resa bort; avresa; anträda en resa (till en plats); särsk. med bestämning angivande den plats varifrån ngn bryter upp l. beger sig bort; förr äv.: göra förberedelser för en resa, göra sig resfärdig; stundom svårt att skilja från b; jfr RESA, sbst. I 1. Han reser i morgon bittida (härifrån) till (i sht förr äv. åt) Paris. HFinlKamF 1: 24 (1533). (Sv.) Reesa .. (lat.) Profectionem parare, abire .., discedere .., accingere se itineri. Helsingius Bb 8 a (1587). Stämplingar, som .. sedan Hans Kongl. Maij:t (K. X G.) reeste här ifrå af åtbskillige wederwertige .. äre föröfwade och bedrifne. RARP 6: 41 (1657). I mårgon ell[er] öf[er] mårg[on] res Generalen. Kellgren (SVS) 6: 67 (1776). Jag reser i morgon åt Upsala, och uppehåller mig der några dagar. PDAAtterbom (1820) i 2Saml. 27: 58; jfr b. Dardel Konf. 11 (1924). — särsk. i sådana uttr. som resa sin väg l. sina färde, äv. sin kos, bege sig av l. bort l. i väg; jfr b β. Brahe Kr. 57 (c. 1585). Rees din kos. AWollimhaus (c. 1669) i 2Saml. 1: 121. Han hafver rest sina färde. Lagerström Bunyan 2: 10 (1727). Resa sin väg (ifrån ngn). Östergren (1936).
b) färdas; vara ute på resa l. resor; fara omkring o. d. (ngnstädes); göra l. företa(ga) en resa l. resor; bege sig (i åkdon osv.) l. ställa färden (till en plats); ofta med bestämning angivande fortskaffningsmedel varmed l. rutt som l. sätt varpå ngn färdas o. dyl., l. med bestämning angivande målet för resan (o. i sistnämnda fall stundom svårt att skilja från a); jfr RESA, sbst. I 2. Resa med järnväg, buss, bil, ångbåt, flyg. Resa (med) nattåg. Resa (i) andra, tredje klass. Resa jorden runt. Resa från Malmö till Stockholm över Katrineholm. Resa utrikes, utomlands. Nästa år ämnar han resa till (i sht förr äv. åt, förr äv. uti) Spanien; jfr a. Ath wij wndt haffua ath hindriic reszeners budt maa ressza j fraa Calmarna och tiil Gutlandt. G1R 2: 65 (1525); jfr a. Thå iach wardher reesande vthi Hispanien will iach komma till idher, ty iach hoppas ath thå iach reeser ther om skall iach fåå see idher. Rom. 15: 24 (NT 1526). Ekeblad Bref 1: 358 (1654: åt). Aff reesande wäxer intet lärdomen. Grubb 844 (1665). Att reesa medh Posten eller fohrwagnar. CivInstr. 470 (1673). Resa på balar! Härtill fordras p[enninga]r. Kellgren (SVS) 6: 17 (1773). Noga besinne du, mor, att elgarne borde besparas / Endast för Kungens gevär, om han nångång reser i landet. Runeberg (SVS) 3: 39 (1832). Svensken reser .. nu betydligt mer än vad han gjorde före världskriget. NordT 1932, s. 305. (i Finl.): Han reste genom natten (dvs. om l. hela natten). Bergroth FinlSv. 154 (1917). (†) Lakejen reste förbud. För hundra år sen 1: 171 (1809); jfr FÖR-BUD, sbst.2 1. jfr (†): I .. (Småland) är skilnad emellan fara och resa. Man reser der blott till Academierna. Ödmann Hågk. 62 (c. 1805; uppl. 1918); jfr ζ α’. — särsk.
α) (†) i uttr. uti resande, då man l. ngn reser, på resa(n) l. resor. (Bönen är) Een troogen medhfölierska vthi reesande. Muræus Arndt 2: 289 (1648). Schück VittA 2: 384 (i handl. fr. 1672).
β) i förb. med obj. l. adverbial utan prep. (l., i pass., subj.) betecknande väg l. led o. d. på vilken ngn färdas l. vägsträcka l. väglängd som ngn tillryggalägger vid färd; förr äv. i uttr. resa en alp, resa l. färdas uppför en alp. Resa landsvägen, sjövägen, en annan väg, en omväg. 1Mos. 24: 42 (Bib. 1541). Den 24 (dec. 1654) reste wij een alph, som war 2 1/2 mihl i högd. Dahlberg Dagb. 61 (c. 1660; uppl. 1912). Här (i Lübeck) när the skolla resa en mijla eller halff mijla wäg så måste the altijdh sitia i en wagn och åka. Bolinus Dagb. 13 (1666). Påyrkades at Kyrkiowägen til Kielunga, som ei utan lifsfara kan resas, skal .. utan upskof uplagas. KulturbVg. 3: 53 (1716). Den ingen väg har rest, har ingen backe mött. Landsm. XI. 2: 15 (1896). Vägen är värd att resas två gånger. Östergren (1936). (†) Den vägen fram om Bahuuss .. är och reester af Sveriges konungar. AOxenstierna 2: 687 (1624).
γ) (numera bl. mera tillf.) med innehållsobj. betecknande färd o. d.; jfr c slutet. När .. (konungen) reste sin Erikzgata. Schück VittA 2: 390 (i handl. fr. 1673); jfr β. Ibland uråldriga dumma plägseder i vårt Land, är äfven den, att vid Juhltiden resa Staffans skede, som man säger. Wåhlin LbLandth. 50 (1804).
δ) (†) i uttr. resa ngns ärende(n) l. värv l. egna ärenden, resa i ngns osv. ärenden l. värv, resa o. uträtta ngns osv. ärende(n) l. värv. The som hafwa Storfurstens Pasz, och resa hans wärf och ärender. Petreius Beskr. 5: 18 (1615). Han må resa sina värff på landett huart honom behagar. ConsEcclAboP 25 (1656). När the reesa egna ährender. Murenius AV 572 (1665). VRP 1703, s. 655 (: reste sitt ährande).
ε) i sådana uttr. som resa sig trött, resa så att man blir trött, resa sig till ngt, gm att resa skaffa sig (möjlighet att producera) ngt. (Nicanders ”Hesperider”) bevisa att man icke reser sig till Poesie, om man ej händelsevis har den med sig. Tegnér (1838) i 3SAH XLVII. 2: 180. Han har rest sig trött. Auerbach (1913).
ζ) med särskild tanke på att ngn färdas l. företar resor i syfte att studera l. förkovra sig i ett yrke l. driva affärer l. ta upp beställningar på varor o. d.
α’) i fråga om resor för studier l. utbildning; förr särsk. dels i uttr. ha(va) rest väl, ha rest mycket o. därvid skaffat sig goda kunskaper, dels i förb. med en av prep. på (äv. i) inledd bestämning angivande hantvärk l. vetenskap l. konst o. d., ss. beteckning för att ngn reser (från plats till plats) för att förkovra sig i ett hantvärk (o. därunder livnär sig av det hantvärk som han studerar) l. för att studera en vetenskap l. vinna skicklighet i en konst osv.; jfr HANTVÄRK 1 b, PROFESSION 2 a δ, PÅ I 56 g. Elimæus MOlofsson B 2 b (1615). En gullarbetare Isbrandh be(nämn)dh, begärde K. M:tz hielp att resa på sitt handtverck. RP 15: 294 (1652). Monsieur Brehmer är .. en braf hurtig karl, har väl läst och väl rest. Bark Bref 2: 61 (1705). Libertinus. .. Få förstå dock at vinna .. (damernas) tilgifvenhet. Det är oss allena förbehållit, som hafva rest på den konsten. Oelreich 11 (1755). Parascheff hade öfvat Medicinen, och rest på denna vettenskapen. Ullman Frök. 49 (1780). Jag .. minnes, huru man frågade, då någon omtalades såsom lärd: har han rest? 2VittAH 9: 431 (1804, 1811). Benedictsson Eftersk. 93 (c. 1885).
β’) i fråga om resor för bedrivande av affärer; särsk.: ss. handelsresande resa från plats till plats (inom ett område o. d.); ofta i sådana uttr. som resa för den l. den firman, ss. representant för den l. den firman, resa i papper l. glas l. tyger o. d., för att sälja (ta upp beställningar på) papper osv. Min onkel reste för Tiggin och Welps. Backman Dickens Pickw. 2: 320 (1871). Resa i affärer. Auerbach (1913). Resa i papper. Hammarström Gyckelm. 146 (1919).
η) (numera knappast br.) i uttr. resa april, (låta narra sig att) göra en resa i onödan l. förgäves l. dyl.; jfr APRIL e ζ. Sparre Stand. 285 (1847).
c) [specialanv. av (a o.) b] i fråga om fotvandring; stundom liktydigt med: gå l. vandra; utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera företrädesvis (mera tillf.) i uttr. resa till fots; jfr e α. Thå .. (Jesus) thetta sagt hadhe gick han tädhan, reesandes vpp ååt Hierusalem. Luk. 19: 28 (NT 1526; Bib. 1541: och reeste; Bib. 1917: gick han .. upp mot Jerusalem). (Jesus) är född til werlden .., hafwer reeset och wandret. Carl IX Bew. E 2 b (1604). Jag reste — ofta till fots, ty jag var ej bemedlad — genom en stor del af Europa. Bremer Grann. 2: 151 (1837). Resa .. till fots. Östergren (1936). jfr: I övre Norrlands obygder har man i språkbruket kvar resa även i betydelsen gå till fots. TurÅ 1943, s. 158. jfr äv.: Jesus säges öfverallt: resa; dervid fäste vi annat begrepp, än vid en vandring till fots. AJourn. 1815, nr 263, s. 2. — särsk. (numera bl. tillf.) motsv. b β, med innehållsobj. betecknande vandring o. d. Patriarchen Jacob .. skulle nu resa en long och beswärlig reso in i fremmande land. Swedberg SabbRo 1035 (1690, 1712).
d) [jfr a, b] (†) i utvidgad anv., om fartyg: avgå; gå (se GÅ I 3 c); jfr RESA, sbst. I 2 b. Dee bojortar, som resa på Rouen. RP 11: 249 (1645). Her E. Rynning talte .. om dee skeppen, som skole resa till Vestindien, och höltz gott dee här efter resa i åter- och framresa till och ifrå Götheborg och icke på Hollandh. Därs. 302 (1646). NNordensköld (1834) hos Berzelius Brev 11: 171.
e) [specialanv. av a o. b] i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet.
α) om person (l. samling av personer o. d.): som reser l. befinner sig på resa l. kommer till en plats gm att resa o. d. (förr särsk. i sådana uttr. som en l. den resande man, resande män, resenär resp. resenärer); som reser omkring från plats till plats; i sht förr äv. motsv. c, i fråga om fotvandring; äv. substantiverat (o. i denna anv. stundom svårt att skilja från RESANDE; jfr anm. under d. o. sp. 1364). Taxa för resande Män. Stiernman Com. 1: 439 (1595; rubrik). Chesnecopherus RegIter. B 1 a (1613: then Resande). Därs. B 2 a (: een reesande Man). Dedt vore godt man hade på alla 2 mijll krogar, att den reesande man kunde få häst och annan fordenskap. RP 6: 432 (1636). En resande gesäll .. skall .. arbeta tolv dagar på prov hos sin (nye) mästare. Ambrosiani SvSkråämb. 128 (i handl. fr. 1754). Komedianterne eller ett resande theatersällskap. Blanche (1860; titel på komedi). Resande vestgötar och småländingar, som befolka .. (Sthms) hamnbryggor. Strindberg NRik. 15 (1882). De kostnader, som drabba den resande postpersonalen på grund av dess tjänstgöring. SvPostv. 295 (1924). (numera föga br.): Den höge resande. SöndN 1862, nr 16, s. 2. jfr BRÖLLOPS-, JÄRNVÄGS-, LÅNGVÄGA-, MARKNADS-RESANDE. särsk.
α’) [jfr t. baum der reisenden, eng. traveller’s tree, fr. l’arbre du voyageur] bot. i uttr. de resandes (äv. den resandes) träd, den på Madagaskar o. Réunion inhemska trädlika örten Ravenala madagascariensis Sonn., i vars bladslidor samlas en vätska som kan urtappas gm borrning o. som säges utgöra en läskande dryck; jfr RESENÄRS-TRÄD. ”De resandes träd”. NF 10: 541 (1886). ”Den resandes träd”. Därs. 13: 760 (1889). SvUppslB 22: 567 (1935).
β’) (vard.) i uttr. den resandes ensak, resandes l. resandens ensak (se RESANDE b). Östergren (1936).
β) i utvidgad anv., med sakligt huvudord.
α’) [jfr a] i uttr. stå, äv. vara (jfr β’) på resande fot (stundom äv. sammanskrivet på resandefot), förr äv. på en resande fot, (just) stå i begrepp att resa l. bege sig av; i sht förr äv. dels i sådana uttr. som stå l. vara på resande fot att förfoga sig (till en plats), förr äv. att resa (till l. från en plats), (just) stå i begrepp att resa (till resp. från en plats), dels i uttr. stadd på resande fot, (just) i begrepp att resa l. bege sig av. VDAkt. 1664, nr 254. Rätt nu på stunden jagh på resande foot stodh, nedre till Sunnerbo .. migh att förfoga. Därs. 1680, nr 346. Därs. 1701, nr 156 (: stå på en ressande foot). Iagh är på resande fot at i dagh resa härifrån. Carl XII Bref 179 (1718). Stadd på resande fot til Wiitasaari, för at besöka min g:le Fader, raspar jag dessa rader. Porthan BrSamt. 1: 183 (1791). Den 7 Julii, då jag bittida stod på resande fot, bad min värd .., at jag måtte skänka honom en låck af mitt hår. Ödmann MPark 193 (1800). Stå .. på resandefot. Östergren 5: 671 (1936).
β’) [jfr b] i uttr. vara (äv. vara ute) l. befinna sig o. d. på resande fot (stundom äv. sammanskrivet på resandefot), vara stadd l. befinna sig på resa l. resor; stundom äv. i utvidgad anv. (motsv. 2), om (flytt)-fågel o. d.; äv. i sådana uttr. som regera o. d. på resande fot, utöva regeringsvärksamhet osv. under (ständiga) resor; förr äv. sitta på resande fot, befinna sig på resa sittande i vagn o. d. I Söndagz intimerade iag att läsa (dvs. föreläsa) som i dag och satt fördenskuld på resande foot att komma in i staden. Schück VittA 3: 319 (i handl. fr. 1679). Rudolf af Habsburg .. var ständigt på resande fot. Pallin MedeltH 59 (1875). Nu var han ute på resande fot. Rydberg Vap. 179 (1891). Holmström ResHoll. 27 (1915; i utvidgad anv.). Tyskland hade ingen huvudstad — dess kejsare regerade på resande fot. Grimberg VärldH 6: 70 (1935).
γ’) [jfr α’] (†) i uttr. satt på resande fot, om person: som står i begrepp att (enl. utfärdad befallning) resa l. bege sig av. Eders Faderl(iga) HögWördig(he)tz .. benägenheet, emoot dem, på Resande foot satte, uth till Kongl. arméen, Prästmän, gifwer osz bägge, den otwiflachtige förmodan, dhet wij (osv.). VDAkt. 1704, nr 173.
f) [specialanv. av a o. b] (numera i sht i vissa trakter) i p. pf. med aktiv bet., i uttr. vara rest (till l. från en plats o. d.), ha rest (till l. från en plats osv.); vara bortrest l. vara ute på en resa (till en plats osv.). AOxenstierna 7: 579 (1632). Berettades, at alle legater wore åtskilde och reeste ifrån Nimmegen. Spegel Dagb. 154 (1680). Prof. Celsius skal nu vara rest til Italien. BenzelBr. 133 (1733). Hon hade varit rest på några dagar till Nådendal, för att uppköpa lärfter till sina döttrars utstyrsel. Topelius Vint. II. 1: 25 (1850, 1881). När Marianne .. frågade efter sina föräldrar, voro de resta. Lagerlöf Berl. 1: 105 (1891). Han är rest till landet. Wellander RiktSv. 44 (1939; angivet ss. talspr.). jfr Johannisson HavaVara 197 ff. (1945).
g) (†) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., liktydigt med: resa (se RESA, sbst. 2). Annerstedt UUH Bih. 1: 19 (i handl. fr. 1593). Longa desseiner äro lika med longa resningar, som intet bära sig lenge, .. några circumstantier .. kan bryta utaf them och giöra ändring. Swedenborg RebNat. 1: 296 (1719).
2) i utvidgad l. bildl. anv. av 1 (jfr 1 d, e β); särsk. dels om fågel o. d.: flygande bege sig av l. styra kosan (åt ett håll) o. d., dels (mera tillf.) om föremål o. d.: förflyttas, fara (se FARA, v.2 1 e, 2), stundom: passera; förr äv. om himlakropp: röra sig (äv. ss. vbalsbst. -ande, rörelse); jfr RESA, sbst. I 2 d. När solen medh sitt åhrliga resande komer i ten första kräfuetens grad. Luth Astr. 51 (1584). Jag kiöper alt som är falt och behåller ingen ting. Uhr, Ringar, Jouveler och annat sådant smått reser i et ögnableck igenom mina händer i dens, som först berömmer det. Knöppel Legrand Vän 19 (1743). VetAH 1756, s. 167 (om komet). Pepparkakshjertat .. hade .., i en olycklig begärelsens stund, kommit att resa utföre Petreas strupe. Bremer Hem. 1: 158 (1839). Så länge man står absolut stilla under det man spanar efter .. (fågeln) är det ingen risk att den reser. Petre HbJäg. 122 (1931). jfr (†): Ok är löieligit, at en hoop ord som i fordomtid ha reest ur Swerige, komma nu dijt igien. Columbus Ordesk. 12 (1678); jfr b α. — särsk.
a) i namn på vissa lekar. Resa till himmelriket. Arv 1947, s. 68 (c. 1780; om förr bruklig lek varvid en av deltagarna fick ett brinnande ljus i ena handen o. en blåntott virad om den andra samt ögonen förbundna o. därefter krypande på knä skulle ”söka himmelriket”, varvid en annan deltagare oförmärkt satte eld på blåntotten). Resa efter bokstaf. Hubendick FlickLek. 87 (1879; om en i sht förr förekommande pantlek varvid en av deltagarna ställer frågor rörande en fingerad resa till var o. en av de övriga, vilka ha att besvara frågorna med ord börjande på en viss av var o. en för sig vald bokstav o., om de misslyckas härmed, ha att lämna pant). Resa till Tyskland. Landsm. XIX. 1: 56 (1908; från Västergötl.; om jullek för två deltagare varvid den ene frågar den andre om han ämnar resa till Tyskland o. vari det gäller att ömsevis slå varandra på sätet med en av halm sammanvriden karbas).
b) (i sht vard.) i uttr. som ange att ngn l. ngt (på ett våldsamt sätt) föres bort från en plats (t. ex. kastas ut ur ett rum l. rives bort av storm l. vattenflod o. d.) l. störtar ned l. rasar omkull o. d.; stundom liktydigt med: ge sig i väg. Sadelen gled fram på hästenacken, och mycket litet felades att .. (ryttaren) icke sagdt oss adieu och rest bergsklinten utföre. KKD 5: 323 (1712). Afl. Hr Hottingers MSS hafva rest härifrån til Heidelberg med des Son, til en stor förlust för Zürich. Björnståhl Resa 4: 10 (1782). (Rådsherren Martinitz) kastades ut genom fönstret. .. Slavata måste resa samma väg. Fryxell Ber. 6: 189 (1833). ”Störtar dammen, då reser smedjan,” säger en. Lagerlöf Berl. 2: 15 (1891). I samma ögonblick ljöd ett brak: en stapel furuved reste i backen. Ullman FlickÄra 67 (1909). särsk.
α) allmännare: gå förlorad; ”stryka med”; gå (se GÅ VI 6); försvinna; ofta i uttr. resa sin väg (jfr β), äv. sina färde l. sin kos, äv. (vard.) resa till fanders o. d., gå förlorad l. ”stryka med” l. försvinna (ur landet) o. d. Allt släpper hon (dvs. pigan) ur hand af ideligen — prata; / Den stora båln i fjol, till fanders reste — han. Bellman SkrNS 1: 183 (c. 1770). Vore inte fönsterna kreditorernes, så skulle de resa. Wetterbergh Penning. 164 (1847). Konung Oscars uppstigande på thronen .. väckte lifliga förhoppningar att snart se allt det murkna och föråldrade i statsbyggnaden resa sin väg. AB 1851, nr 98, s. 2. Dalin (1855: Resa .. sina färde). Han lät med största sinnesnärvaro en hundralapp av sina egna resa. Didring Malm 1: 199 (1914). Där reste min sista chans. Östergren (1936). särsk. (numera föga br.) i p. pf.: förlorad. Alla pengarna äro resta. Dalin (1855).
β) [jfr α] (numera knappast br.) i uttr. resa sin väg (jfr α), om ämne: bortgå, avgå. Rinman JärnH 539 (1782).
c) (i vitter stil, tillf.) i uttr. resande gods, gods som forslas l. fraktas; jfr RESGODS. Hedin i 3SAH 29: 119 (1917).
d) i allmännare bildl. anv., i fråga om liv l. värksamhet o. d. som föreställes l. tänkes under formen av en resa; jfr e, g samt RESA, sbst. I 2 d β. Att vara gifta, det är att resa genom lifvet tillsammans. Almqvist JK 4 (1835).
e) i fråga om ngns död l. hädanfärd l. i fråga om en avlidens forslande till kyrkogården (o. begravning); jfr RESA, sbst. I 2 d γ. Stagnelius (SVS) 2: 56 (c. 1815). Snart tvenne män han fällde, / Den tredje reste samma färd. Stiernstolpe Wieland Ob. 21 (1816). Det var dåligt väglag när hennes kropp skulle resa, och Isak måste skaffa hjälp att bära kistan .. över myrarna. Johnson Nu 146 (1934). jfr (†): Så ath wij altijd i en sanskylligh boot och bättring bereeda oss til en saligh affresning. NJacobi NBengtsson A 4 a (1623).
f) (numera bl. tillf.) nödgas avgå från ett ämbete o. d., avskedas; äv. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet.: avskedad (äv. substantiverat). Det skulle kosta på mig att blandas i denna moment med de öfrige resande. ESchröderheim (1792) i MoB 6: 123. Dens. Därs. 126.
g) (mera tillf.) i uttr. resa (en resa) på papperet, ss. beteckning för att ngn nedskriver l. läser en skildring av l. minnen från en resa; jfr RESA, sbst. I 2 e. För närvarande reser jag min Vesterländska resa om igen på papperet. Bremer Brev 3: 264 (1853).
h) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i det eufemistiska uttr. resa till Tyskland (jfr a), föda, få barn; i sht förr stundom med bibegrepp av att modern bor okänd l. i tillbakadragenhet på främmande ort vid nedkomsten; jfr RESA, sbst. I 2 f. Syster Lisa går på yttersta dagarne att resa til Tyssland. Gud låte väl gå! VLBibl. Brev 10/1 1794. Fruntimmer, som resa till Tyskland! .. något sådant bor icke här (på hotellet). Almqvist Smar. 159 (1845). jfr (i bröllopsdikt på dial.): Å när I få seta i ro i Er Sta, / Så tör Ho få resa te Tuschlan. Landsm. 1919, s. 25 (1740; från Västergötl.).
3) (†) i fråga om krigståg o. d.: tåga; marschera; förflytta sig l. rida o. d. med en trupp, föra en trupp (en viss väg o. d.); äv. övergående i bet.: tåga undan, dra sig tillbaka (anträffat bl. i uttr. resa ngn i hälarna, dra sig tillbaka med ngn i hälarna); äv. i uttr. resa uti fält, förflytta sig i fält l. deltaga i krigståg l. dyl.; jfr RESA, sbst. I 3. Sedhan reeste .. (Judas Mackabeus) strax om nattena til Borghena ther hans brödher belagde woro. 1Mack. 5: 29 (Bib. 1541; Luther: reiset er). Chesnecopherus RegIter. B 2 a (1613: reesar vthi Feldt). At thet swårt war Fienden til at reesa, för then wattutorfft skull. Schroderus Liv. 823 (1626). Wi .. förmodade, .. att wi skulle komma att drabba med fienden, men han wille intet hålla stånd utan reste oss i hälarna. KKD 2: 59 (1708). H:s M:t lät piqueten rycka uth och reste sielf något diupt i skogen. Därs. 6: 127 (1708). HT 1900, s. 95 (1715). — jfr UPP-, UT-RESA.
1) till 1: avresa, bege sig av gm att resa, anträda en resa; numera företrädesvis (vard., föga br.) i uttr. resa av med ngn, ge sig i väg l. resa bort med ngn, resa o. ta ngn med sig; jfr resa, v.1 1 a. Schroderus Liv. 129 (1626). Den spanske gesandten skall nu med det första ressa aff. Ekeblad Bref 1: 268 (1653; rättat efter hskr.). Följande natt satte de segel och reste af, medan fadren sof. Strindberg NSvÖ 1: 91 (1906). Om de ville resa af med min käring, så skulle jag inte sätta mig i en håla (som eremiten). Dens. Bjälb. 14 (1909). Harlock (1944). jfr avresa, v. särsk.
b) (†) bildl.; särsk.: gå förlorad, ”stryka med”; jfr resa, v.1 2, 2 b α. SvMerc. 2: 533 (1757). Potatoes-bladen hafva på Tengströms åker frusit; Gurckor och Turkiska bönor etc. .. til en stor del rest af. Porthan BrCalonius 493 (1798).
RESA BORT10 4.
1) bege sig bort gm att resa; bege sig bort på resa; stundom med särskild tanke på att resan innebär (längre) bortovaro på främmande ort; jfr resa, v.1 1 a. Att resa bort är att dö en smula (l. i någon mån) [efter fr. partir, c’est mourir un peu (EHaraucourt)]. Schmedeman Just. 596 (1669). Han måste resa borrt på några dagar. Landell Bligh 128 (1795). Hellström Malmros 227 (1931). jfr bortresa, v. särsk. i utvidgad l. bildl. anv. (jfr resa, v.1 2); särsk. om fågel: flygande bege sig bort; förr äv. om himlakropp: röra sig bort. (En komet) kunde .. (på grund av en planets invärkan) resa bort uti en verkelig Parabola, och således aldrig mer återkomma. VetAH 1760, s. 5. Därs. 1776, s. 295.
2) (numera i sht ngt vard.) förbruka l. öda bort l. göra av med (ngt) på resor l. gm att resa; jfr resa, v.1 1 b. SedolärMercur. 3: nr 17, s. 4 (1731). (Lars Roberg) bragte Doctors-Promotionen å bane, hvarigenom sedermera få Läkare-ämnen, reste bort sin tid och sina medel til Nederländska Academier. Acrel PVetA 1796, s. 48. Scholander 2: 295 (1880). —
1) följa efter (ngn) gm att resa; ofta abs. Dähnert 242 (1746). Din fru .. reser efter i början af augusti. Berzelius Brev 14: 67 (1829).
2) resa o. hämta (ngn l. ngt); resa o. söka få fatt på (ngn l. ngt). Weste (1807). Harlock (1944). —
RESA FORT. (†) resa vidare (äv. bildl.; jfr resa, v.1 2 d); äv.: resa bort l. undan. Lucidor (SVS) 195 (1672). Cellarius 163 (1699). Cober Pass. 1: 222 (1766; bildl.). —
RESA FRAM10 4. färdas fram (ngnstädes l. till en plats o. d.); äv. i utvidgad anv., om fågel o. d. (jfr resa, v.1 2). Holmberg 2: 468 (1795). (Gästgivaren) omtalade, att .. grefve Zeyton .. rest fram här i dag. Almqvist TreFr. 1: 113 (1842). Lagerlöf Holg. 2: 473 (1907; om gås). jfr framresa, v. —
RESA FÖRBI10 04. färdas förbi (ngn l. ngt); passera (ngt l. ngn) på resa; äv. abs. Schück VittA 1: 146 (i handl. fr. 1631). Lagerström Bunyan 1: 97 (1727). Det reste en kvinna förbi fönstret i dag. Sjödin StHjärt. 84 (1911). jfr förbiresa, v. —
RESA FÖRE10 32. färdas före l. framför (ngn); ofta abs.: resa tidigare l. i förväg. Björkman (1889). Resa före någon. Auerbach (1913). Di har rest före, men vi hinner dem nog. Östergren (1936). —
RESA HÄDAN10 32. (numera bl. ngn gg arkaiserande) resa bort härifrån. ConsAcAboP 2: 351 (1662). jfr hädanresa, v. —
RESA HÄN 10 4. (numera bl. ngn gg i högre stil) bege sig åstad på resa, bege sig åstad (till en plats) gm att resa. Skogekär Bärgbo Wen. 47 (c. 1635). —
RESA IFRÅN10 04, äv. FRÅN4. resa bort från (ngn l. ngt); lämna l. överge (ngn l. ngt) l. rymma från (ngn l. ngt) gm att resa; vid resa lämna l. glömma kvar (ngt l. ngn) efter sig l. glömma att säga till om (ngt) l. säga till (ngn). Om någon efter Trolofningen, egenvilligt reeser ifrån sin Fästemö, .. må henne tillåtas, at gifta sig med en annan. Kyrkol. 16: 5 (1686). (Sv.) Resa från sina saker .. (fr.) partir sans .. ses bagages. Schulthess (1885). Han hade velat resa ifrån alltihop. Hallström Händ. 209 (1927). Östergren (1936). jfr frånresa, v. —
RESA IGENOM10 040 l. 032, äv. GENOM40 l. 32. färdas igenom (ett område o. d.); på resa passera igenom (ngt), passera (en plats o. d.) på resa; äv. i fråga om genomkorsande av ett område osv. i olika riktningar; äv. abs. (Sv.) Reesa igenom (lat.) peragrare. Wollimhaus Ind. (1652); möjl. icke särsk. förb. Res verlden genom, af och til. Kolmodin Dufv. 97 (1734). Reser du igenom (här) i morgon? Östergren 2: 1122 (1924). jfr genomresa, v. —
RESA I KAPP10 0 4, äv. KAPP4. resande hinna upp l. fatt (ngn); äv. oeg. l. bildl. (jfr resa, v.1 2). Heidenstam End. 290 (1889: reser kapp; bildl.). Brügge är den stilla station, där jag rest i kapp mig själf. Levertin Diktare 69 (1898). —
RESA IN10 4.
1) till 1: färdas l. fara in (till en plats l. i ett land o. d.). Resa in till staden. Resa in på teatern, dvs. in till staden l. dyl. o. gå på teatern. The .. foro vth til at resa in j Canaans land. 1Mos. 12: 5 (Bib. 1541; Luther: reisen). Jag har måst resa in (dvs. till Sthm) att bestyra om penningar för min systerson. Rosenstein 3: 400 (1789). Tillåtelse att resa in i landet. Östergren 3: 717 (1929). jfr inresa, v.1 särsk.
a) (†) på resa ta kvarter l. logi (i härbärge o. d.), ta(ga) in (ngnstädes). Then 15. Martij ankom iagh til Wien klockan 9. om morgonen, och reste in vthi itt Herberge. Rålamb Resa 8 (1658, 1679). Dalin (1855). Hon reste in hos domaren i orten. Topelius Vint. I. 2: 128 (1867, 1880).
b) (tillf.) refl., i uttr. resa sig in i ngt, resa så att man kommer in i l. kommer i beröring med ngt (o. skaffar sig det på halsen). Gud låte Er ej träffa på vägen sjuklighet och resa Er in i en sådan! Geijer Brev 263 (1831).
RESA I VÄG10 0 4. bege sig i väg (till en plats) gm att resa; avresa; äv. i utvidgad anv., om djur o. d. (jfr resa, v.1 2); särsk. i uttr. resa i väg med ngt, ge sig i väg med ngt, bege sig bort o. ta ngt med sig. Kjellin Troili 2: 180 (1917). Då jag kom inom synhåll för saxplatsen märkte jag genast, att en björn hade rest i väg med saxen. Wallenius Människojäg. 138 (1934). —
RESA MED10 4. följa med (ngn) på resa l. resor l. ss. ressällskap; ofta abs. Cellarius 115 (1699). (Sv.) Låta en resa med, (fr.) mettre qlcn de la partie. Weste (1807). jfr medresa. —
RESA NED 10 4 l. NER4, äv. (numera bl. ngn gg arkaiserande) NEDER40. färdas l. fara ned (till en plats o. d.); äv. oeg. l. bildl., om föremål o. d.: fara ned (jfr resa, v.1 2). Länge väntat har min strupa / Uppå dig min gamla vän (dvs. vinet), / Res nu neder hufvudstupa. Bellman (BellmS) 2: 148 (1772, 1791). Siwertz JoDr. 120 (1928). jfr nedresa, v. —
RESA OM10 4. resa förbi (ngn l. ngt); stundom äv. om person som färdas i motsatt riktning i förhållande till en annan l. i förhållande till en försändelse o. d., ss. beteckning för att han passerar förbi den mötande personen l. försändelsen osv. utan att träffa denne l. utan att få försändelsen osv. (jfr omfara 3 b); äv. oeg. l. bildl., om brev l. försändelse o. d. (jfr resa, v.1 2). FrRuneberg (1859) i Konstnärsbrev 1: 50. Heidenstam Alienus 3: 122 (1892; om brev). Jag skref till dig för en vecka sedan, men du har förmodligen rest om brefvet. Janson Lögn. 253 (1912). Harlock (1944). —
RESA OMKRING10 04, äv. IKRING04 l. KRING4.
2) färdas l. fara omkring (ngnstädes); äv. bildl. (jfr resa, v.1 2). Spegel GW 59 (1685: reste kring). Hertig Karl .. (lär ha) sagt att han nu res ikring för att uppmuntra folket till resning. UrFinlH 81 (1808). Bremer GVerld. 6: 215 (1862; bildl.). Wieselgren, som reste omkring på nykterhetsföredrag, hade föresatt sig att (osv.). SvH IX. 1: 340 (1910). jfr kringresa, v. —
RESA OPP, se resa upp. —
RESA TILL10 4. (numera bl. tillf.) färdas l. fara till en plats (o. ankomma dit). Sädan ömsas offta om i Guarnizonerne, och somblige reesa af, somblige till. RARP V. 2: 159 (1655). jfr tillresa. —
RESA TILLBAKA10 040, äv. 032. färdas l. fara tillbaka; äv. i utvidgad l. bildl. anv. (jfr resa, v.1 2), särsk. om fågel: flygande bege sig tillbaka. Ehrenadler Tel. 123 (1723). VetAH 1776, s. 295 (om fågel). —
RESA UNDAN10 32 l. 40. färdas l. fara så att man kommer undan l. för att komma undan; äv. i uttr. resa undan ngn l. ngt (förr äv. resa ngn undan), resa o. därigm undslippa l. undkomma ngn l. ngt, förr äv. övergående i bet.: resa bort från ngn. AOxenstierna 7: 579 (1632). Hielp Himmel! reser den flychtige Aeneas migh (dvs. Dido) således undan! AWollimhaus (c. 1669) i 2Saml. 1: 124. —
RESA UPP10 4, äv. OPP4.
1) till 1: färdas l. fara upp (till en plats o. d.); äv. i utvidgad l. bildl. anv., om föremål o. d. (jfr resa, v.1 2). Hr Landtmarskalken reste upp til den Kongl. Regeringen. RARP 9: 251 (1664). Den lilla lådan (med tidningsurklipp), hvars innehåll nu reser upp till sätteriet i nionde våningen. Beckman Amer. 2: 13 (1883). UNT 1943, nr 79, s. 8. jfr uppresa, v.
2) (numera i sht ngt vard.) till 1: förbruka l. göra slut på (ngt) på resor l. gm att resa; jfr resa bort 2. Dalin (1855). Östergren 5: 670 (1936).
3) (†) till 3: med krigshär l. trupper tåga l. draga upp (i ett land). Ivar then Vidfadme kom til Skåne .., drog strax tilsamman en stor Krigz-Här, och reste genast up i Swerige. Peringskiöld Hkr. 1: 51 (1697). jfr uppresa, v. —
RESA UT10 4.
1) till 1: färdas l. fara ut; särsk.: resa utrikes; ngn gg äv. övergående i bet.: avresa. Hall KultInt. 106 (i handl. fr. 1642). Kong Ludvig then Ellofte i Frankrike hade en gång giordt anstalt at resa ut och jaga. Block Progn. 26 (1708). Man fruchtar allenast, om examina skulle anställas publice, det flere torde resa ut at antaga graden. Linné Bref I. 1: 15 (1744). Väl vet man när man reser ut, men ingalunda resans slut. Granlund Ordspr. (c. 1880). Hedberg Räkn. 249 (1932). jfr utresa, v. särsk. i utvidgad l. bildl. anv. (jfr resa, v.1 2); särsk. (numera bl. tillf.) i fråga om ngns hädanfärd (jfr resa, v.1 2 e). Resa vt vhr verlden står mig än före. Scherping Cober 2: 332 (1737). Almqvist Hind. 3 (1833).
3) (†) till 3; i fråga om krigståg o. d.: tåga l. draga ut (med trupper o. d.); äv. i fråga om expedition till sjöss: segla ut (med en krigshär o. d.). Emot .. (E. Horns trupper) reeser Gosefski vth med ett starckt partie. Widekindi KrijgH 184 (1671). Peringskiöld Hkr. 1: 59 (1697; i fråga om sjöexpedition). jfr utresa, v. —
RESA ÅSTAD 10 04. (numera bl. mera tillf.) resa i väg; äv. (numera knappast br.) i fråga om förflyttning till fots: bege sig i väg (jfr resa, v.1 1 c). Philisteen reeste åstadh, gick och nalkadhes in moot Dauid. 1Sam. 17: 48 (Bib. 1541). BtÅboH I. 11—12: 27 (1660). —
RESA ÖVER10 40. färdas l. fara över (till en plats l. ett land o. d.); äv. tr., med obj. betecknande hav l. sjö l. sund o. d. AOxenstierna 8: 147 (1633). Resa öfver Atlanten. Schulthess (1885). (Han) reste .. öfver till Sverige (från Tyskland). Wirsén i 3SAH 7: 193 (1892). jfr överresa, v.
1) (numera bl. ngn gg i vitter stil) person som reser, resande, resenär. Linc. (1640; under viator). (De javanska) vägarna förorsaka en resare flere olägenheter och besvär. Bladh (o. Hornstedt) 146 (1784). Mattsson VSkr. 1: 98 (1906). jfr med-resare. Anm. till 1. Ordet förekommer äv. i denna bet. i ssgn Resare-Bengt, vanlig benämning på Bengt Oxenstierna (1591—1643), bekant för sina vidsträckta resor. Loenbom Anecd. 2: 6 (1773).
Ssgr (till resare 1): resare-hop, r. l. m. (†) hop (se hop, sbst.3 2) av resande. Fahlcrantz 4: 51 (1865). –Bengt, se anm. ovan.
Spalt R 1330 band 22, 1957