Publicerad 1957 Lämna synpunkter RESUPINAT res1ɯpina4t l. re1s- l. räs1-, l. -up-, l. 01—, adj.; n. =. Etymologi [jfr eng. resupinate; av lat. resupinatus, p. pf. av resupinare, böja tillbaka, av re- (se RE-) o. supinare, böja, till supinus, böjd (se SUPINUM)] bot. resupinerad. LAHT 1928, s. 69. VäxtLiv 2: 566 (1934). — Spalt R 1525 band 22, 1957 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se