| Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
REV re4v, sbst.1, r. l. f. (l. m.) (IErici Colerus 1: 163 (c. 1645) osv.) ((†) n. Gosselman Erth. 35 (1842), Torpson Norden 345 (1887)); best. -en (ss. n. -et); pl. -ar (Risingh LandB 88 (1671) osv.) ((†) -er Risingh LandB 86 (1671), Broman Glys. 3: 137 (c. 1730); -or Tiselius Vätter 1: 54 (1723), Enholm Anm. 2: 4 (1754); ss. n. =, Gosselman Erth. 35 (1842), Torpson Norden 345 (1887)).
1) fisk. om (tvinnat) snöre l. (tvinnad) lina (t. ex. av bomulls- l. lingarn, tagel, silke, nylon) vid vilket (vilken) en fiskkrok (jämte sänke o. flöte o. d.) är fäst (l. är avsedd att fästas); äv. om fiskredskap bestående av ett (en) l. flera sådana snören l. linor med (tafs(ar) o.) krok(ar), sänke(n) osv. Schroderus Dict. 64 (c. 1635). Fiskarn får intet dröga för länge in på dagen at vitja sin ref. Enholm Anm. 2: 4 (1754; om ålrev). Refvar till flugspön göras antingen af silke och tagel eller ensamt silke. TIdr. 1882, s. 89. SvFiskelex. 378 (1955). jfr: (Brunnssvängeln) for .. till väders med den tomma haken dansande i reven som kroken på en fiskares spö. Aronson FjärdeVäg. 12 (1950). jfr DJUP-, DRAG-, DÖRJ-, FISK-, FLOTT-, FLÖT-, GÄDD-, GÖS-, KROK-, LAX-, LÅNG-, LÖS-, MASK-, MET-, TORSK-, UTTER-, ÅL-REV m. fl. särsk. (förr) jäg. i utvidgad anv., om lina som med pinnar fästes i marken vid stranden o. på vilken snaror av tagel voro anbragta, avsedda för fångst av uppflygande änder o. annan sjöfågel. Linné Gothl. 204 (1745). GotlOrdb. 227 (c. 1860). jfr: Fogelref at fånga Siö-Foglar med sågs vid Stranden (på Fårö). Linné Gothl. 203 (1745).
2) [sannol. hypersvecistisk ombildning av sv. dial. reva, f., metrev, pisksnärt] (†) om pisksnärt. Möller OrdbHall. 152 (1858).
-FISKE. fiske med rev (särsk. med långrev); motsatt: nätfiske o. d. Cederström Fiskodl. 118 (1857). —
-GARN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 1618). garn (se d. o. 1) använt i l. till rev(ar). PriskurLundgrenFiskredskFabr. 1894, s. 51. —
-KROK. (fisk)krok fastsatt på rev (särsk. på långrev). VetAH 1740, s. 220. Till hvarje hundrade refkrok beräknar man 1 1/3 kilogram ref. Schröder Fiske 47 (1900). —
-SPRIDARE, r. till en revrulle hörande anordning varmed reven vid upplindningen fördelas jämnt över rullen. Sparre Spinnspö 9 (1930).
-STRÖMMING. (mera tillf.) strömming avsedd l. använd till agn på långrev; särsk. koll. Sparre MyrL 79 (1917). —
-TÄRNA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fågeln Hydroprogne tschegrava Lep. (som stundom följer efter revfiskare o. fångar det av dem bortkastade, skämda agnet), skräntärna. Kolthoff Minn. 79 (1897). —
-VAKARE, r. vakare som användes för att markera platsen för en utlagd (lång)rev. Sparre RylM 7 (1916). —
-VINDA, r. l. f., äv. -VIND, r. l. m. l. f. (mera tillf.) vinda varpå (lång)rev upprullas. Adelsköld Dagsv. 1: 194 (1899). —
1) (†) fiska (ngt) med rev. Sorgsne Bröder, ja vi måste tråka / .. Refva gäddor, lax och stånga åhl. Wadman Saml. 1: 57 (1830).
2) (mera tillf.) i den särsk. förb. reva in10 4 (fiskedon o. d.), ss. beteckning för att ngn drar l. tar in långrev l. laxrev o. d. (t. ex. gm att rulla upp reven på en vinda). Vi refvade in våra don och vände åter till fiskeboden. TurÅ 1898, s. 74 (vid laxöringsfiske med utter).
3) (tillf.) i den särsk. förb. reva upp10 4, dra l. ta upp (snöre o. d.) som utgör l. tjänstgör ss. rev, dra upp (ngt) på samma sätt som man drar upp en rev. Allardt Byber. 3: 89 (1890).
Spalt R 1597 band 22, 1958