| Publicerad 1959 | Lämna synpunkter |
RODNAD rå3dnad2, stundom rod3nad2 l. (i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) ron3ad2 (ro`dnad (med) öp(pet) ŏ Weste, rå`ddnad Dalin, oftare rǡd- än rå´n- Östergren), r. l. m. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) l. i vitter stil äv. rodnan; pl. -er (Roberg Beynon 120 (1697) osv.) ((†) rodnar (möjl. äv. att hänföra till sg. rodne) Dalin Arg. 1: 88 (1754: mårgonrådnar)); förr äv. RODNA, r. l. m. l. f.; best. -an; pl. -or (Dalin Arg. 1: nr 14, s. 6 (1733: Mårgonrådnor), Kullberg Dikt. 261 (1850: morgonrodnor)); förr äv. RODNE, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (se ovan).
1) (numera bl. tillf.; se dock a α, b) motsv. RODNA, v. I 1: egenskapen l. förhållandet att bli l. vara röd l. rödaktig; röd l. rödaktig färg- (skiftning). Brenner Pijn. 92 (1727). Denna röda kalksten .. aftager i rodna ju mera man nalkas Östra stranden. Ahlquist Öl. 1: 333 (1822). — särsk.
α) i fråga om växt(del); särsk. (fullt br.) i fråga om skott, knopp, frukt, blad o. d. Rhabarbara, är en tjock trådig rot, utan på svartagtig, och innan til af en marmorerad ronna. König LärdÖfn. 5: 31 (1747). Uti otjänlig jord blifva de unga (sparris-)skotten .. hvitaktige, vattensjuke, med någon rånna vid spetsarne. Fischerström 1: 233 (1779). Som rodnaden i rosens knopp / Af sommardaggen höjes opp / Sågs Elins kind i purpurprakt. Arnell Scott Sjöfr. 59 (1829). Bigarråerna böra nu (såsom färdigsyltade) hafva en klar, vackert blond färg, och deras rodnad bör synas. Grafström Kond. 94 (1892). SkogsvT 1906, s. 550.
β) (†) i uttr. vara i rodnad, om sädesax: hålla på att mogna. (Kornet) bör aftagas, när et ax är mogit, et i rådna och et grönt. Osbeck Lah. 28 (1796).
γ) i fråga om fält l. mark o. d. som är täckt av röda växter. Backarnes rodnad af Pelargonier. Andersson Verldsoms. 3: 345 (1854).
b) (fullt br.) motsv. RODNA, v. I 1 b: av solen framkallat rött sken på himlen (i sht vid soluppgång l. solnedgång); äv. om dylikt sken som återkastas på föremål o. d. på marken o. d. Solen (sken) gräseligen medh een osedwanligh Ronna. Schroderus Os. 2: 566 (1635). Vidh soolsens förste Råna. Wexionius Sinn. 3: B 4 b (1684). Hela himlen emellan Solen ock vattnet var öfverdragen med en svag rådna. JGOxenstierna Dagb. 91 (1770). Sommarafton redan färgar / Bergen med en rodnads strimma. Fahlcrantz 1: 15 (1835, 1863). Borta vid horisonten i öster .. bådar rodnaden en ny dags ankomst. Edström Hund. 9 (1948). jfr AFTON-, MORGON-, PURPUR-RODNAD.
2) [specialanv. av 1] egenskapen l. förhållandet att vara l. bli röd gm (ökad) blodcirkulation l. blodöverfyllnad; jfr RODNA, v. I 2. — jfr ANSIKTS-, BLOD-, NÄS-, PURPUR-RODNAD.
a) i fråga om kroppsdel l. svullnad o. d. som blir röd på grund av sjukdom (i sht inflammation) l. gm tryck l. slag l. invärkan av droger o. d.; ofta konkret(are), om på hud l. slemhinna o. d. synlig blodöverfyllnad som uppkommit på grund av sjukdom osv., rodnat ställe l. parti, röd fläck. Hektisk rodnad, se HEKTISK 1. Roberg Beynon 120 (1697). Stundom besvärades Hans Maj:t (dvs. Fr. I) af ros-aktig svulna med nog rodna (på högra smalbenet). Schützercrantz Olyksöden 216 (1775). Tecknen på inflammation äro hetta, rodnad, smärta och svulst. Lundberg HusdjSj. 28 (1868). Rodnaden efter de första spöslagen gick snart öfver i mörkröda strimmor. Öman Ungd. 233 (1889). Liljemjölk-Creme .. borttager rodnader, kvisslor, sprickor m. m. KatalÅhlénHolm 37: 247 (1916). — jfr FEBER-, KLÅDE-, LUNGSOTS-, SPRIT-RODNAD m. fl.
b) förhållandet att ngn (l. ngns ansiktshud l. ansikte) rodnar l. blir röd (rött) l. rödflammig(t) på grund av ansträngning l. (i sht) sinnesrörelse o. d.; (stark) rödfärgning av l. rödflammighet i (delar av) ansiktet ss. tecken på vrede l. skam l. blygsel l. förlägenhet o. d.; ofta konkret(are), om själva den röda färgen l. de rödfärgade partierna i ansiktet vid sådan rodnad. Hennes ansikte överdrogs av en fin, djup rodnad. Skogekär Bärgbo Wen. 100 (c. 1635). Rodna, är en dygdefärga. Grubb 50 (1665). Hon drog nid sin slöija, at fördölja den rånnan som kom på hennes Kinder. Ehrenadler Tel. 350 (1723). Huru kan Herr FältProsten, utan rodnad, föregifva, at jag, med mina resor, något försummat. VDAkt. 1795, nr 413. Vredens och smärtans rodnad vexlade på hans kinder. Carlén Repr. 202 (1839). En harmsen rodnad steg långsamt i hans ansikte. Österling Galsworthy Brod. 124 (1918). En svag rodnad gick över hans färglösa kinder. Gustaf-Janson ÖvOnd. 96 (1957). — jfr BLYGSEL-, SKAM-, VREDES-RODNAD m. fl. — särsk (†) i uttr. en rodnad stiger upp uti ngns ögon, ngn blir röd i ansiktet (av sinnesrörelse), ngn rodnar; jfr RODNA, v. I 2 f. Så nögda de eljest voro, steg dock en ny rodna up uti deras ögon, när de märckte (främlingarna). Mörk Ad. 2: 296 (1744).
c) egenskapen l. förhållandet att huden (i sht i ansiktet) har en mer l. mindre permanent (svagt) röd färg som uppfattas ss. ett tecken på hälsa o. livskraft. Schroderus Os. 1: 9 (1635). Jag (dvs. Lots hustru) såg, hur rodnan bort från hand och finger vek (vid förvandlingen till en saltstod). Kolmodin QvSp. 1: 31 (1732). Fruntimmerna i Köpenhamn äro öfverhufvud ganska vackra och sakna sällan den skära rodnaden på den rena, hvita, nordiska hyn. Snellman Tyskl. 16 (1842). Det var en i möjligaste mån rak, lagom vinklad näsa, nu med en rodnad som var friskhetens och inte bakteriernas eller brännvinets. Johnson GrKrilon 16 (1941); jfr a.
Spalt R 2363 band 22, 1959