Publicerad 1959 | Lämna synpunkter |
RUKARDUAN rɯ3~kar1dɯa2n, äv. -du-, l. RUGGKARDUAN rug3~ l. RUDEKARDUAN rɯ3de~, förr äv. RUGKARDUAN l. RUDKARDUAN, r. l. m. (Heinrich (1814), ÖoL (1852)), äv. n. (BoupptSthm 1671, s. 1826 (: RudCardewan, pl.), Weste (1807)), best. -en, ss. n. -et; pl. (i bet. 2, †) = (BoupptSthm 1671, s. 1826).
1) (numera bl. ngn gg om ä. förh.) ruläder (berett av get- l. fårskinn). BoupptSthm 1684, s. 76 a (1683). Ett Paar Qwinfolkz skor af Saffian eller Rudkardewan med Engelske Sålor. Jäfvert Skomod. 172 (i handl. fr. 1722). Livrustkammaren har ett par (skor med galoschsulor) från omkring 1650 av svart rudecarduan. Därs. 59 (1938). jfr: Rucalvan (i Bellmans ord ”Rucalvans-handskar”), förvrängning av Rude-cardewan. GMSilfverstolpe (1921) hos Bellman (BellmS) 1: cic.
-SKO, r. l. m. jfr ruläder-sko. BoupptSthm 4/3 1659. Vid sårgers anläggande .. blifver hädanefter Mans-Personer icke tillåtit, at bruka något annat, eller flere sätt til sårga-dräkt, än en på vanligit sätt .. giord klädning, och det utan något svart Flors, Rudkardevans-skors och svarta Värjors bärande. PH 3: 1717 (1741). —
Spalt R 2783 band 22, 1959