| Publicerad 1960 | Lämna synpunkter |
RUSSIN rus3in2 (ru`ssin Weste; rùssinn Dalin; i vers: ∪ — Spegel ÖPar. 10 (1705); — ∪ BrölBesw. 152 (c. 1670), Kolmodin QvSp. 1: 241 (1732); skrivningarna -iin o. -ijn tyda på uttal med långt i o. betoning på sista stavelsen), sbst.2, n.; best. -et; pl. = (TullbSthm 1536, s. 57 b, osv.) l. (numera bl. ngn gg skämts. l. arkaiserande) -er rusi4ner (HovförtärSthm 1678, s. 19, Uhrström Hemläk. 416 (1880), Östergren (1936)); äv. (numera bl. ngn gg skämts. l. arkaiserande i pl.) ROSIN, n.; pl. -er rωsi4ner (OxBr. 11: 750 (1640), Engström Glasög. 191 (1911)) ((†) = VadstÄTb. 114 (1587), HovförtärSthm 1645, s. 216); förr äv. RYSSIN, n.; pl. = (TullbSthm 3/6 1543, Lindschöld Vitt. 196 (c. 1670)).
moget bär av vinrankan (Vitis vinifera Lin.) som (kvarsittande i klase l. avplockad från stjälken) fått torka i solen l. på artificiell väg, torkad vindruva; jfr KORINT. TullbSthm 1536, s. 57 b. Chorinter eller små Rusin. 2VittAH 8: 112 (1546). The vptorckade (vindruvorna) äre antingen medh Steenar, och blifwa kallade Rusin; eller vthan, och kallas Corinther. Palmchron SundhSp. 63 (1642). När ändan är god, är alting godt, sade diäknen, då han fann russinen i bottnen på den magra soppan. OvDalin (c. 1755) i 2SAH 59: 395. En del söta drufvor torkas i solen och kallas rosiner eller russin. Berlin Lsb. 185 (1852). ”De’ ä’ bara russin” — sa’ bagarn om bobborna. Holmström Sa’ han 11 (1876). Hustrun tar kryddorna fram, kardemumma, kanel och rosiner. Engström Glasög. 191 (1911). Kärnfria russin. Varulex. Livsm. 196 (1942). — jfr AVFALLS-, DAMASKENER-, DESSERT-, DRUV-, KONFEKT-, KORG-, KRUK-, LÅD-, MALAGA-, MAT-, MATT-, MUSKAT-, MUSKATELL-, POTT-, SMÅ-, STJÄLK-, SULTAN-, ÄTTIK-RUSSIN m. fl. — särsk.
a) [jfr holl. blauwe rozijnen, lange rozijnen] (†) i uttr. blå l. långa russin, om vissa slag av finare russin (i sht om soltorkade russin från Damaskus); jfr BLÅ-, LÅNG-RUSSIN. 2VittAH 8: 118 (i handl. fr. 1557). Långh eller blå Rusin — 3 korger. TullbSthm 7/11 1578. (Sv.) Blåå Rusin (t.) Lange Rosinen. ApotT 1698, s. 57. (Sv.) Blå russin. (Fr.) Raisins de Damas. Nordforss (1805).
b) mer l. mindre bildl.; i sht för att beteckna ngt ss. det bästa (godaste), särsk. i uttr. som ange att det bästa kommer sist; ofta i uttr. russinet l. russinen i kakan, äv. [jfr d. rosinen i pølseenden; med tanke på bruket att vid korvstoppning lägga ett l. några russin i ändan på korven] russinet i pölsan. Han öppnade .. (det sista brevet i bunten). Det var inget tvivel därom, det var russinet, som han sparat till sist. Här var något som uppvägde alla besvikelser. Hammarling Wodehouse PsmithOrdn. 72 (1934). Det är det finaste och bästa till sist. Det är russinet i pölsan. SvD(A) 1938, nr 190, s. 6.
-HY, r. l. m. (tillf.) om torr o. rynkig hy (påminnande om ytan på russin). SvD(A) 1958, nr 278, s. 19 (i annons). —
-KAKA, r. l. f. [jfr t. rosinenkuchen] kaka med russin i l. på; särsk. om plumkaka. Serenius (1734; under plumcake). Hagdahl Kok. 922 (1879). Engelsk russinkaka. Mellerstedt Kond. 646 (1924). —
-KORG. (russin- 1640 osv. russina- 1543)
1) [jfr t. rosinenkorb] korg för förvaring av russin; särsk. (förr) om de korgar (av viss storlek) i vilka russin exporterades o. försåldes; äv. om innehållet i sådan korg. Enn halff Ruszinna korg för 10 m(ar)c. TullbSthm 19/11 1543. Sääff ther aff man gör Rusinkorgar. Linc. (1640; under butomum). Et slags Spanskt ris, hvaraf russin-korgar .. flätas. Lind (1749; under ginst).
2) (†) koll., om flätvärk av russinstjälkar; jfr korg 2. (Åsnorna) lastas med 4. à 6. små Fastager fylda med vatn, och sammanbundna med Russinkorg. Brelin Resa 8 (1758). —
-LIKNANDE, p. adj. De russinliknande ögonen .. på båda sidor om en krum näsa. Sjöberg Kvart. 15 (1924). —
-LÅDA, r. l. f. låda för förvaring av russin; jfr -korg 1. Schulthess (1885). särsk. (mera tillf.) ss. symbolisk beteckning för specerihandlaryrket. Min fallenhet låg på den tiden mera riktad åt russinlådan än åt predikstolen. CVLiedberg hos Skarstedt Pennfäkt. 99 (1897). —
-MAN ~man2. [jfr t. rosinenmann] människoliknande figur av på tråd uppträdda russin vilken användes ss. prydnad på vissa bakvärk o. d. Russinmännen å en krokan. Martinson Kap 8 (1933). —
-PUDDING. pudding med russin i; särsk. om plumpudding. Serenius (1734; under plum-pudding). Ekberg Hvad äta? 314 (1899). —
-RIS. (i sht förr) maträtt tillredd gm kokning av risgryn, russin, vatten o. mjölk; jfr rabarber-ris. Ekberg Hvad äta? 317 (1899). —
-SKRYNKLARE. (skämts.) ss. fiktiv yrkesbeteckning; särsk. nedsättande, med tanke på sysselsättning som icke anses utgöra ngt egentligt arbete. Langenfeldt OffJarg. 263 (1947; om militär vid intendenturen). Unnerstad Snäckh. 214 (1949). —
-SOCKER. (numera bl. tillf.) socker som erhållits ur russin. Jäsningen (av mäsken) blir raskare och fullkomligare om russin-såcker, honing eller bärsaft tillsättes. EconA 1807, aug. s. 90. —
-SOPPA, r. l. f. soppa vari russin ingår ss. en väsentlig beståndsdel. KryddRSthm 1558, s. 47. Högstedt KokB 54 (1920). —
-STEN. [jfr ä. t. rosinstein] (†) = -kärna. Hjelt Medicinalv. 3: 538 (i handl. fr. 1758). Heinrich (1828). —
-STJÄLK. torkad vinrankestjälk (i sht förr använd bl. a. ss. krydda); äv. koll. l. ss. ämnesnamn. Lind (1749; under rosin-stengel). Nordström Matlagn. 221 (1822). StKokb. 630 (1940; koll.). —
-STRUT. jfr -påse. Stiernstolpe DQ 3: 49 (1818). (Jag tål inte) att flickorna skola sitta som russinstrutar för alla skolpojkar. Numers Dram. 1: 21 (1892); jfr b. särsk. (numera bl. tillf.)
a) i uttr. som beteckna att en skrift är misslyckad l. är av föga värde (o. endast duger till att göra russinstrutar av). Jag därför med min skrift i ljuset mig vil våga, / Hon til det minsta må til russinstrutar dåga. JGHallman Vitt. 200 (1736; i bröllopsskrift till handelsman). Om hans verk just icke äro några mästerstycken, (äro) de likväl icke heller endast och allenast .. bestämda till russinstrutar. Rademine Knigge 3: 81 (1804).
b) ss. uppskattande l. smeksam benämning på kvinna (särsk. i tilltal). Elin är min russin-strut. Holmström Vitt. 209 (c. 1700). Min söta Russinstrut. Knöppel Möt. 31 (1750; ss. tilltal). —
-SÖT. särsk. om vin: söt gm att vara framställd av (övermogna l.) skrumpnande druvor; jfr -vin. Russinsöta, spritstarka dessertviner. 3NF 19: 1081 (1933). —
-TÅGA, r. l. f. (†) (tåga av) russinstjälk. Russin tågor, deraf flätas kårgar och mattor. Rothof 662 (1762). —
-VATTEN. (förr) jäst dryck tillredd av vatten, russin, citroner (l. pomeransskal) o. jäst; jfr -vin. Egerin Kokb. 276 (1733). (De, som lida av mjältsjuka, böra dricka) jäst Björklaka eller Russinvatn. Haartman Sjukd. 265 (1765). BBergius PVetA 1780, 2: 250. —
-VIN. vin framställt av skrumpnande druvor (t. ex. tokajer); förr äv. om jäst dryck tillredd av (vinblandat) vatten, russin, socker o. jäst. Serenius Ppp 1 b (1734). Odenius 2Celsus 122 (1906). —
-VISKA, r. l. f. (†) viska av russinstjälkar. Knorring Förh. 2: 370 (1843). (I arbetsstugor för barn) göras .. köksspisborstar, russinviskor (m. m.). Hierta-Retzius ArbStug. 93 (1897). —
-VÄLLING. välling med russin i. Man har sett lika stora grytor förr en gång, och de ha ändå inte kokat russin-välling. Granlund Ordspr. (c. 1880). —
-ÄRT. [jfr motsv. anv. av d. lollandske rosiner, pl.] bot. i sht förr använd benämning på storfröiga varieteter av foderärt. UtsädT 1898, s. 86. —
-ÖGA. öga av russin (på en pepparkaksgubbe o. d.). Lundegård Prins. 140 (1889). Siwertz Fribilj. 48 (1943).
B (†): RUSSINA-KORG, se A.
Spalt R 3101 band 23, 1960