Publicerad 1961   Lämna synpunkter
RÅTIG, adj.
Etymologi
[sv. dial. råtig, varig; avledn. av RÅT]
(†)
1) full av var, varig; jfr RÖTIG. Linc. (1640). Wollimhaus Ind. (1652).
2) [jfr RÅT 2, RUTTEN 2 a] om smälta: ofullständigt färskad (o. hård), rå, slaggig; jfr RÖTIG. Smältan .. har benägenhet att blifva hård eller, som smederna kalla det, råtig. JernkA 1863, s. 319.

 

Spalt R 3653 band 23, 1961

Webbansvarig