| Publicerad 1961 | Lämna synpunkter |
RÄNTABEL ränta4bel, adj. -ble, -bla; -blare. adv. -T.
om kapital: som avkastar ränta, räntebärande; om naturtillgång l. realkapital l. värksamhet o. d.: som ger (skälig) avkastning l. vinst, som lönar sig l. förräntar sig. Jungberg (1873). Platser, der en jernväg, kanal eller dylikt icke vore räntabel. JernkA 1879, s. 476. Man insätter icke kapital i aktiebolag för affärens skull, utan för att göra sitt kapital räntabelt. Hernberg Rättsh. 327 (1922). Räntabla näringsfång. Mörne AtlBränn. 88 (1937). Rågen, vilken då som nu var det enda verkligt räntabla sädesslaget för (mosandområden). HT 1942, s. 459. — jfr O-RÄNTABEL. — särsk. (mera tillf.) i utvidgad l. bildl. anv., om person: som är produktivt värksam, som gör skäl för sin utbildning o. d. Ingen kommer på tanken att begära att folk inom förvaltningen omedelbart skall vara räntabla, men av konstnärerna fordrar man det. Form 1949, s. 35.
Anm. Det hos Jungberg (1873) förekommande (numera obrukliga) ordet rendabel (med bet.: räntabel) är lånat från t. rendabel, till rendieren (se RENDERA).
RÄNTABILITET10104 l. 01004, r. l. f. [jfr d. rentabilitet, t. rentabilität] egenskapen l. förhållandet att vara räntabel. Den dyrbara apparatens räntabilitet betviflades till en början mycket. TT 1871, s. 206. Kornodlingens räntabilitet. Hellström NorrlJordbr. 387 (1917). En lönenivå, som icke medger någon räntabilitet i den enskilda driften. Wigforss Minn. 2: 374 (i handl. fr. 1932). Västhagen Affärsbokf. 198 (1945).
Ssgr (i sht i fackspr.): räntabilitets-beräkning. beräkning (se d. o. 1) av räntabilitet hos företag o. d.; abstr. o. konkret(are). BtRiksdP 1899, 4Hufvudtit. s. 140. SFS 1919, s. 2245 (konkret).
Spalt R 3959 band 23, 1961