| Publicerad 1962 | Lämna synpunkter |
RÖJA röj3a2, v.2 -er, -de, -t, -d ((†) sup. -at GMagirus (1705) i ConsMajLund ManualH 1708—1713); förr äv. RÖDJA, v.1, anträffat bl. i inf. akt. -a (UrkFinlÖ I. 3: 131 (1590: vtrödia), Lindqvist Herr. 30 (1917)), pr. sg. akt. -er (Sahlstedt Hoffart. 55 (1720)) o. pass. -es (JJBjörnståhl (1770) hos Linné Bref I. 3: 238). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.).
1) (gm omnämnande l. på annat sätt, avsiktligt l. oavsiktligt) avslöja (ngt som är l. kan antas vara avsett att hemlighållas l. icke föras vidare, t. ex. brott, bedrägeri, hemlighet, identitet); med personligt l. sakligt subj.; äv. med personobj.: avslöja l. förråda (ngn som gjort sig skyldig till ngt brottsligt l. döljer ngt o. d.); i pass. äv.: ertappas; i sht förr äv. dels: avslöja beskaffenheten hos l. av (ngt), dels: (inför rätta l. för rättslig myndighet) angiva (ngn). OPetri MenFall B 7 a (1526; med avs. på missgärningar). Likwel lät .. (Kristus) sigh ingalund .. draghas til hemd öffuer Judam .., Ja icke til så mykin hemd, at han honom för the andra Apostlanar wille klarliga och fulleliga röya. LPetri ChrPina I 5 a (1572). Rodna röyer rychte. Grubb 689 (1665). Johannes Millerus röijde (vid rannsakningen) Simon Vallenium, som hadhe med sig rifwit planket nedher. ConsAcAboP 3: 320 (1669). Hafva flere sällat sig samman, at stiäla, och de på en gång varda rögde, då bör därom ransakas och dömas i den Domstol, hvarunder flere af Hufvud-Tiufvarne höra. PH 2: 1524 (1739). (I Hasslaröd blev Wivallius) röjd och fasttagen af fogden i Göinge härad Lars Persson. Schück Wivallius 1: 109 (1893). Pojkens rosiga kinder, då han kom hem från sin självtagna fridag hade också röjt honom. Krusenstjerna Pahlen 1: 199 (1930). Hon skämdes och var rädd att röja sitt bryderi med (kläderna som icke passade). Aronson FjärdeVäg. 40 (1950); jfr 2. — jfr UPP-, UT-RÖJA. — särsk.
a) i fråga om avslöjande av platsen där ngn l. ngt befinner sig o. i användningar som närmast ansluta sig härtill; särsk. dels med obj. betecknande ngns tillhåll l. ngns l. ngts gömställe o. d.: avslöja, förråda, dels med obj. betecknande person som håller sig gömd l. sak som gömts: avslöja var (ngn l. ngt) befinner sig, avslöja gömställe l. tillhåll o. d. för (ngt l. ngn). Och altt thet gull och silff som konung Karl hade fåt munkanar i Stocholm til göme i godha troo, thet rogde the, och läte konung Christiern få. OPetri Kr. 224 (c. 1540). (I en jättestuga) var en fru inne i et år, undan för fiender och henne rögde en hana. Bureus Suml. 38 (c. 1600). Alcides dignar ner, et rop hans tilhåll röjer. Lenngren (SVS) 1: 42 (1777). Prins Guatemotzin torterades till döds på Cortez’ befallning, för att rödja atzekkejsarnas skatter. Lindqvist BakMoln. 220 (1911). särsk.
α) mil. dels med avs. på läget o. d. av personal, vapen m. m.: avslöja, dels med avs. på personal, vapen m. m.: avslöja var (ngn l. ngt) är placerad (placerat) o. d.; äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr b slutet. Vid signalering på nära håll såväl vid dager som ock nattetid, då röjande ljussignaler tillåtas. TSjöv. 1901, s. 385. För att inte stabens plats skall röjas eller dess arbete hindras, skall iakttas (osv.). SoldlSign. 1945, s. 73.
β) jäg. i utvidgad anv.: gm skott l. oväsen l. oförsiktiga rörelser o. d. (i förtid) bringa (villebråd) till uppsprång l. flykt. BiblJäg. 4: 23 (1897). Därs. 291.
b) refl.; dels med personsubj.: (ofrivilligt) avslöja sina hemliga tankar l. känslor l. sin rätta (onda l. hemlighållna) avsikt l. natur o. d., avslöja sig, dels med subj. betecknande känsla l. avsikt l. (andlig) brist o. d. som är avsedd att hemlighållas: avslöja sig. Bullernæsius Lögn. 270 (1619; om andlig ruttenhet). Lijka såsom Menniskian sin fattade wrede nappast så dölja kan, medh mindre thet icke röijer sigh i ansichtet .. Altså (osv.). Isogæus Segersk. 971 (c. 1700). Man må giöra af en bonde hvad man vil, / Så röjer han sig doch och bär sig illa til. Kolmodin QvSp. 1: 381 (1732). Men, likasom .. (satan) i Skriftens citation stal bårt de orden, som mäst voro angelägne ..; altså röja sig de Änglar, som nu predika; mänga altid något in i sina uppenbarelser, som är mot Guds Ord. Wallquist EcclSaml. 1—4: 338 (1788). Det var svårt för mig att inte röja mig (dvs. min kärlek) — och för honom också. Hallström Händ. 201 (1927). särsk. (i sht mil.) motsv. a α, om soldat o. d.: (för fienden) avslöja sitt läge l. sin skyddsställning o. d. Vid behov ser .. (soldaten i skyddsställning) framåt utan att röja sig genom oförsiktiga rörelser. SoldIInf. 1941, s. 315.
c) (numera föga br.) med avs. på bikt o. d.: yppa. LPetri KO 71 b (1561, 1571). Röjer prest om hemligt skriftermål hvad honom enligt kyrkolagen icke är tillåtet att uppenbara; varde afsatt. SFS 1889, nr 2, s. 1.
d) (numera föga br.) i uttr. röja sina synder, (för prästman) bikta l. bekänna sina synder. Ingens menniskios samwett bör här til (dvs. till bikt) twingat warda, synnerligha til at röya .. sina hemliga synder. Falck Und. 109 b (1558). Han vpreknar och röyer sina synder. LPetri KO 26 a (1561, 1571).
e) (i sht i vitter l. högre stil) med karakteriserande personobj. o. sakligt subj., ss. beteckning för att ngn avslöjas vara så beskaffad som objektet anger. Ampère .. säger, att Augustus ser falsk ut, att hans blick röjer hycklaren. Rydberg RomD 11 (1876).
f) (†) med obj. betecknande person l. djur, i uttr. röja ngn att han osv. gjort (l. gjorde) ngt, avslöja att ngn gjort ngt; angiva ngn för att ha gjort ngt. Påwel i Bagholma rögde sin granne, at fadre[n] hög och sonen drog heem wäd för tijdgärden på sam[m]a takseijelsedag. Murenius AV 242 (1651). Skulle så hända at Björnen blifver rögd, at han på ofvannämde sätt gåt utur omringningen, då kan han fuller efterspanas och på et annat ställe ringas. Fiellström Björnaf. 6 (1755).
2) utan (framträdande) tanke på att handlingen strider mot ngns vilja l. avsikt l. länder ngn till skada, med personligt l. sakligt subj.: ådagalägga l. visa l. uppenbara (ngt); ofta (o. numera, utom i vitter l. högre stil, nästan bl.) om ådagaläggande som sker mera antydningsvis: (i l. gm ngt) ge prov på l. lämna vittnesbörd om l. tyda på (ngt); stundom äv.: återspegla (ngt); äv. med personobj. l. motsvarigheter därtill (se a, d); äv. (numera nästan bl. i a β) med ack. med inf. Röja släktskap l. likhet med ngt l. ngn. Ngt röjer en säker hand. Röja livligt intresse för ngt. Röja goda anlag. Röja blick l. sinne för ngt. The skrymtare .. (säga): Hafwa wij icke Propheterat j titt nampn, j titt namn vthdrifwidt dieflar ..? Medh hwilke ord the röya sitt stålta hierta. OMartini Pred. E 1 b (1606); jfr 1. Heeder röyer seeder .. (dvs.) När en man kommer til ett kall, så yttrar sigh snart hans sinne och qualiteter. Grubb 896 (1665). Mål och klädedrägt / Them rögde, vara af ett främmat land och slägt. Kolmodin QvSp. 1: 218 (1732). Så snart jag dina ögon såg, / De rögde hvad i hjertat låg. Nordenflycht QT 1746—47, s. 148. Palmen .. som, alltid grön, / Sin ädla fägring röjer. Ps. 1819, 326: 4; jfr Ps. 1937, 208: 4. Kan ej den slöja, / Som i mörker insvept morgonen, / Innan middagen fly bort och röja / Solen med fördublad pragt igen? Runeberg (SVS) 2: 2 (c. 1820). Hästveda kyrka .. röjer en hög ålder. Brunius SkK 153 (1850). På slätare mark brukar vegetationens frodighet röja var en underjordisk källåder .. går fram. Selander LevLandsk. 52 (1955). (†) Då tungan häftar stum i edra munnar, / Så röjen mig med tecken edra tankar. Hagberg Shaksp. 4: 175 (1848). — jfr UPP-, UT-RÖJA. — särsk.
a) refl.; dels med abstr. saksubj. (l. konkret saksubj. i oeg. anv.): visa sig, ge sig till känna, bli märkbar; dels (i sht i vitter stil, numera föga br.) med konkret saksubj.: bli synlig l. utbreda l. öppna sig l. framträda o. d. (inför ngns ögon l. blick l. för ngns syn), stundom äv.: ge till känna sin närvaro; i sht förr äv. med karakteriserande personsubj.: framträda. Ngt röjer sig i (i sht förr äv. av) ngt, ngt ger sig till känna i ngt. Mästarhanden röjer sig i pänselföringen. Carbuncler röya sig med sine Stierne-Gnjster. Spegel GW 137 (1685). Fienderne glädja sig öfver den oenighet, som röjer sig i Svenska och Franska förenade härarna. Gustaf III 1: 56 (1786). Röja sig djupe Statsmän, utan då, när Mycket är att kufva? Thorild 3: 384 (1794). Snart uppnådde de toppen af åsen. / Rikare röjde sig der den skiftande nejden. Runeberg (SVS) 3: 137 (1836). Böttiger i 2SAH 39: 171 (1864: röjer sig .. af). Månen då och då sig röjde / Mellan rankorna i taket. Wennerberg 1: 211 (1881). Framför allt röjer sig (i vissa tidningsartiklar) det Strindbergska temperamentet i den forcerade, nästan hetsiga tonen. 3Saml. 11: 143 (1931). jfr (†): En afhuggen finger-led (av ett mördat helgon) skal .. hafva rögt sig sielf bland buskarne, emedan han lyst som et lius. Dalin Hist. 2: 82 (1750); jfr 1 a. särsk.
α) (numera föga br.) om bevis, övergående i bet.: lämnas, ges. Bellman Gell. 6 (1793). Beviset på huruvida det meddelta är fattadt (av den dövstumme), röjer sig derigenom, att han kan nedskrifva .. det ord, som svarar emot ett uppgifvet tecken. LfF 1863, s. 39.
β) (numera mindre br.) i uttr. röja sig vara ngt l. röja sig (så)som ngt, visa sig vara l. framstå l. visa sig ss. ngt; äv. i uttr. ngn röjer sig i sina bästa år i l. på ngt, det framgår av ngt att ngn är i sina bästa år; förr möjl. äv. (med omedelbart ansluten adjektivisk predikatsfyllnad) i uttr. röja sig så l. så beskaffad, synas så l. så beskaffad. Hwadh är (sannol. felaktigt för här) på dhenna jord som aldra minst sigh röyer / Offt aldrakärast är. Skogekär Bärgbo Wen. 36 (c. 1635); möjl. till huvudmomentet. Det myckna (i Rudbecks ”Atland”), som .. röjer sig vara en följd af den tumultuariska brådskan vid både författandet och tryckningen. Atterbom Minnest. 1: 99 (1847). Med grå kapuschongen / Öfver hjessan kastad, framför nu munken går; / Man ser ej rätt hans anlet, men i talet och på gången / Sig röjer klosterbrodern i sina bästa år. Björck Dikt. 76 (1863). I en artikelserie i Finsk tidskrift 1877 .. röjde .. (A. F. Soldan) sig likväl såsom en tänkare med både kunskaper och skarpsinne. FinBiogrHb. 2014 (1903). En hel mängd gängse definitioner röja sig som cirklar. Larsson Kunsk. 88 (1909).
b) i pass. med intr. bet. (jfr d); dels med abstr. saksubj., dels (numera i sht i poesi, föga br.) med konkret saksubj. l. personsubj.: ge sig till känna l. visa sig l. framträda; ofta övergående i 3 o. liktydigt med: märkas l. skönjas l. upptäckas l. ses. Hvarföre röjes brist på Dikningar, och tjenlig ans, hvarigenom Sädesfälten blifva tidiga? GbgMag. 1759, s. 27. Haga, i ditt sköte röjes / Gräsets brodd och gula plan. Bellman (BellmS) 2: 152 (1791). Förtrollande höjas / De himmelska toner, / Bland kronljusens stjernor / Som fladdra i lust; / Guldlockiga tärnor / Ur strålarna röjas. Atterbom SDikt. 2: 69 (1812, 1838). Han ger ut sina fickpengar för en loretts skull —! Han vet det icke, nej — men arten röjes! Arten röjes! Hedberg Mann Budd. 1: 71 (1904). Taube GyldFred. 9 (1924). (†, med adjektivisk predikatsfyllnad): Hon förebrås .. / At högmod grunden är, hvarpå dess dygd beror: / Dess själ emedlertid röjs lika klar och stor. Bellman Gell. 68 (1793).
c) (numera bl. i vitter l. högre stil) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som kommer l. kommit till synes; förr äv. övergående i 3 o. liktydigt med: skymtad l. sedd. Frese VerldslD 69 (1718, 1726). Ej min tanke djupet hinner / Af din kärlek, ej dess höjd; / Men mitt hjerta rördt den finner / I välgerningarna röjd. Ps. 1819, 219: 2; jfr Ps. 1937, 295: 2. Då ej mer hän till den glada lunden, / Der du satt emellan blomstren röjd, / Jag skall ila. Runeberg (SVS) 2: 1 (c. 1820). Vänskap är för Richard, / En sällan röjd klenod i hatets verld. Hagberg Shaksp. 3: 111 (1848).
d) (numera mindre br.) med karakteriserande personobj. l. (i pass., äv. med intr. bet.) personsubj., ss. beteckning för att ngt visar l. tillkännager att ngn är sådan (l. den) som objektet resp. subjektet anger; äv. om person, ss. beteckning för att ngn i sitt uppträdande o. d. visar sig vara sådan (l. den) som objektet anger. Röj i dina fjät, en skarpsynt man och mogen. Bellman Gell. 99 (1793). (Varken för vänner eller obekanta) röjdes (i umgänget) någonsin, genom det minsta drag, den vittra författarinnan (hos A. M. Lenngren). Rosenstein 2: 128 (1819); jfr b. Författarens hela skrifsätt röjer en ung man. PT 1882, nr 249 A, s. 3.
e) (i vitter l. högre stil, med ålderdomlig prägel) yppa l. omtala (ngt). Hon går brådskande tillbaka, kommer åter in i stugan, / röjer där det rön hon gjorde, säger så, när dit hon kommit (osv.). Collinder Kalev. 62 (1948).
3) (numera bl. mera tillf., i vitter l. högre stil, ålderdomligt) märka l. erfara (ngt); förstå l. inse (ngt); se l. upptäcka l. igenkänna (ngn l. ngt); jfr 2 b, c. Ibland tusentals matronor / Som åldrens bräcklighet och grymma härjning röjt / Hvars gröpta kinder tiden plöjt. Lannerstierna Vitt. 78 (1790). I röjen lätteligen, Mine Åhörare, att en sådan tyngd och svårighet i dygde-öfningen icke är Religionens utan deras (som misstolka religionen). Lehnberg Pred. 2: 147 (c. 1800). I hvarje tafla, hvart porträtt / Jag dina anletsdrag vill röja. Valerius 2: 3 (1809). Det är liksom en slöja / Sig sänkte för min syn: / Det enda jag kan röja / Är skogen, sjön och skyn. Snoilsky 5: 65 (1892, 1897). — särsk.
a) med avs. på godhet, ynnest, omvårdnad o. d., övergående i bet.: röna l. få åtnjuta. En annan (fågel) ystert flög: var det af öfverdåd? / Hvem vet, om han ej röjt sin älskarinnas nåd? GFGyllenborg Vitt. 1: 125 (1755, 1795). O Gud! hvars vård jag röjer / I allt, som omger mig. Ps. 1819, 419: 1; jfr Ps. 1937, 457: 1.
b) om öga l. blick: varsebliva l. upptäcka l. märka (ngt l. ngn); äv.: se l. skåda (ngt). Et mjölk-hvitt segel ögat röjer, / Hvar sig en Göthisk bygnad höjer / Af tid och luftens våld förstörd. Creutz Vitt. 51 (1755). Men som det sjuka löfvet sammansluter / Du mer och mer ditt fordom öppna väsen / Och tror att Gubbens verldsförtrogna blick / Ej röja skall det sår som gror derinnom. Runeberg (SVS) 2: 111 (c. 1827). Morgonrodnans unga blickar röja / I våren jorden som en blomsterstig. Widström Vitt. 115 (1840).
c) (†) i uttr. röja ngn på l. i ngt, igenkänna ngn på ngt; äv. i pass. (med intr. bet.): igenkännas på ngt (jfr 2 b). Men några af befälet .. / Den gamle ändtligen på drägten röjde / Och vördnadsfullt kring honom slöto sig, / Den grånade, som blödt .. / I våra forna krig. Oscar II I. 1: 48 (1858, 1885). Är det väl möjligt, kan det kungen vara? / .. Välan, han sjelf skall gåtan mig förklara, / Jag röjer kungen snart i någon blick. Jolin UHansDr 66 (1860). (På vissa porträtt) Jag redan visste mången likhet läsa: / På vinlöfskransen röjdes Bellman strax, / Och stackars Lidner på sin stora näsa. Snoilsky 2: 108 (1881).
Ssgr (†): röjelse-offer. [jfr t. rügeopfer] offer avsett att uppenbara en missgärning. 4Mos. 5: 15 (Bib. 1541; ännu hos Melin HelSkr. 1859).
-vatten. [jfr t. rügewasser] om vatten använt vid gudsdom o. avsett att efter förtäring gm sina värkningar visa om en misstänkt person är skyldig l. oskyldig. Swedberg Schibb. 375 (1716).
Spalt R 4319 band 23, 1962