| Publicerad 1962 | Lämna synpunkter |
RÖSA rø3sa2, v. -ade (VetAH 1757, s. 265 (: Stenrösade, p. pf. pl.), NorrlS 1—6: 94 (1794: rösat, sup.) osv.), äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -er, -te, -t, -t (Johansson Noraskog 3: 274 (i handl. fr. 1680: omröste, p. pf. sg. best.), Dalin (1854)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (†) om bärgart: vid vittring o. sönderfall bilda en anhopning av lösa stenar; anträffat bl. ss. vbalsbst. -ning. Den grofva röda Graniten .. har allestädes undergått en svår sönderremning, förstöring, rösning och ofantelige stenkastningars kringspridande. VetAH 1757, s. 231.
α) (numera bl. tillf.) uppkasta röse (över ngn l. ngt). Lapparne (ha) .. begrafvit björnar, rösat öfver dem. NorrlS 1—6: 94 (1794); möjl. särsk. förb.
β) (i sht förr) uppkasta röse över (död person); särsk. i fråga om röse avsett att hindra den döde från att gå igen. (Torolf) gick igen och gjorde trakten så osäker, att liket .. måste tagas upp och rösas på annat ställe. Hildebrand Isl. 171 (1883). FoF 1936, s. 77.
b) markera (linje l. punkt i terrängen o. d.) med röse(n); äv.: markera gränserna för (område) med rösen; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: markerad med röse(n); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om den av röse(n) bestående markeringen; jfr RÖSE, sbst.1 1 b, o. RÖS-LÄGGA 2. OrtnGbgBoh. 1: 70 (cit. fr. c. 1695). Sundén (1888; med avs. på område). En åt S. W. från sjön Katterjärv stakad och rösad linie. PT 1900, nr 207 B, s. 1. Fotografering .. från åtskilliga punkter, som .. rösas och väljas så, att de lätt kunna återfinnas af senare besökande. TurÅ 1906, s. 375. Rösa rågång. Hammar (1936). — jfr AV-, IN-, OM-, UT-RÖSA. — särsk.
α) markera (vandringsled o. d.) med rösen; äv. i utvidgad anv., i fråga om markering av vandringsled på annat sätt (t. ex. gm märkning av träd); jfr RÖSE, sbst.1 1 b β. Den rösade allfarvägen. TurÅ 1910, s. 429. Ett lag boyscouts, som låg ute och rösade stig för turister. Manker Jokkm. 153 (1928). NFSportlex. 5: 1355 (1943; i utvidgad anv.). En ljusning i snödrevet gjorde, att vi fick fatt på rösningen igen. TurÅ 1946, s. 302.
β) markera (bärgstopp) med röse; jfr RÖSE, sbst.1 1 b γ. Elgström BorgMeschÄv. 78 (1929). Några av de mera markerade topparna på kammen rösades. TurÅ 1937, s. 372.
c) plocka sten ur (äng o. d.) o. lägga upp den i rösen; jfr RÖSE, sbst.1 1 c. En röjd och rösad slåtteräng. Selander LevLandsk. Pl. 122 (1955).
RÖSA UPP10 4, äv. OPP4.
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 2: lägga upp l. ihop (sten) i röse(n); lägga upp l. ihop sten i (röse l. rösen). Nordforss (1805).
RÖSA UT10 4. (mera tillf.) till 2 b α, = rösa, v. 2 b α. Rösa ut bästa vägen för hästarna. Edström Mossgrönt 1: 77 (1950).
Spalt R 4559 band 23, 1962