| Publicerad 1963 | Lämna synpunkter |
SAFIR safi4r (saphi’r Weste, -i’r Dalin; i vers — ∪ LejonkDr. 12 (1689), Wirsén Ton. 151 (1893; i ssgn safirbildad)), r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er. Anm. I ä. tid användes äv. den lat. formen saphirus. Upp. 21: 19 (NT 1526).
1) (naturlig l. på syntetisk väg framställd) ädelsten bestående av klar o. genomskinlig kristalliserad korund (ädel korund) som är blå till färgen (äv. kallad blå safir); äv. (numera i sht i vissa uttr. l. ss. senare led i ssgr) allmännare, om (andra färgvarieteter av) ädel korund, särsk. om sådan ädelsten som är färglös l. har svagt blå- l. gulaktigt skimmer l. blåaktiga fläckar (leukosafir, äv. kallad vit safir); äv. ss. ämnesnamn. VarRerV 51 (1538). En gyllene Ringh medh en Blå stor Saffir. HH 1: 17 (1543). Smaragd han stercker hiernan, men en Saphir leffren. BOlavi 103 b (1578). Hwijt Saphir. Helsingius (1587). Saphir .. Dess hufvudfärg är blå; men man omtalar äfven gul och Amethistfärgad. Retzius Min. 220 (1795). Atterbom LÖ 1: 295 (1824; ss. ämnesnamn). Safir, qvinnlig: (dvs.) Orientalisk Safir, ljusblå med dragning i hvitt. JournManuf. 4: 156 (1834); jfr KVINNLIG 7. Safir, manlig: (dvs.) Orientalisk Safir, med ren Berlinerblå färg. Därs.; jfr MANLIG 15. (En färgskiftande safir) tillhörde på 1700-talet den polske greven de Walicki, och madame de Genlis skrev en berättelse om den i vilken hon låter denna safir tjäna såsom en prövosten för kvinnlig dygd. Bonde Juv. 255 (1949). — jfr AMETIST-, KATT-, KATTÖGON-, RUBIN-, STJÄRN-, VATTEN-SAFIR. — särsk.
a) [jfr t. grüner saphir] (numera mindre br.) i uttr. grön safir, orientalisk smaragd. Grön Saphir faller sig ljus-grön, grönacktig, blek och är en ricktig Saphir, som nyttjas .. til slipning. VetAH 1784, s. 75. Aminoff Juv. 134 (1926).
c) i utvidgad anv., om mineral (l. ädelsten) som liknar safir; utom ss. senare led i ssgr numera nästan bl. om ljusblå varietet av topas (särsk. i uttr. brasiliansk safir). Safir, Brasiliansk: (dvs.) ljusblå Topas. JournManuf. 4: 156 (1834). Brasiliansk safir. Frosterus Min. 86 (1917). jfr: I handeln går den djupblåa kordieriten ofta under namnet lyxsafir. Därs. 88. jfr VATTEN-SAFIR. särsk.
α) i uttr. falsk l. oäkta safir, särsk. (†) = SAFIR-FLUSS 1 o. 2. (Flusspaten) förekommer .. ofta under namn af oäkta Saphir, Amethist, Smaragd och så vidare. Rinman 1: 504 (1788). Dens. 2: 533 (1789).
d) med särsk. tanke på färgen o. glansen hos (blå) safir; särsk. i jämförelser o. ss. förled i ssgr (se SAFIR-BLÅ, -GLAS, -HIMMEL, -KRÄFTA m. fl.); jfr 2 a. (De förklarade) kropparna skole .. glittra som en Carbunkell, Saphir och Christall. Phrygius HimLif. 89 (1615). Blåklinten blänker i rågen, / klar som safiren i gull. Bonggren Sång. 12 (1899, 1902).
2) i mer l. mindre bildl. anv.
a) (i sht i vitter stil) om ngt (i sht vattenyta l. himlavalv) som gm sin färg (o. glans) påminner om l. för tanken till blå safir (i bet. 1); äv. övergående i bet.: safirblå färg(nyans) o. d.; jfr 1 d. Isen .. har ofta, i synnerhet nära watnbrynet, en skön blå färg af Saphir. Cook 2Resa 24 (1783); jfr 1 d. På dess (dvs. linets) förbrända strån de flägtande Sefirer / Ej vagga toppar mer af växande Safirer. JGOxenstierna 2: 106 (1796, 1806). Bremer GVerld. 2: 334 (1860; om havsyta). Rymden djupnar till blå safir. Törnell AnLöft. 84 (1919). särsk. ss. symbolisk beteckning för det himmelska l. översinnliga o. d. (jfr BLÅ 3 med anm.); i ssgn SAFIR-TYCKE.
b) [jfr den judiska föreställningen att tio Guds bud varit inristade i safir] (†) i uttr. vara skuren i en evig safir, ss. beteckning för att ngts minne är o. skall förbli (evigt) bestående. Sij Rychtet har däss (dvs. K. XI:s) namn för hela wärlden burit, / Och all däss dygder i en äwig Saphir Skurit. LejonkDr. 12 (1689; i LykkoPris: en Äwig Marmor).
(2 a) -BANA, r. l. f. (i vitter stil, tillf.) färd över (det safirblå) himlavalvet o. d. En hvar med högljudd ifver svor / Att till de fält, der morgonrodnan bor, / Der Solen lyckta ses sin höga saffirbana, / Ledsaga Konungens och korsets helga fana. Stagnelius (SVS) 3: 119 (1822). —
-BILDAD, p. adj. (i vitter stil, tillf.) bildad av safir; anträffat bl. oeg. l. bildl. Den stolta dikten byggde praktpalats / I fredad ro för folkets stoj och vimmel, / Och springbrunnsstrålen steg i dristig sats / Inunder konstgjord, safirbildad himmel. Wirsén Ton. 151 (1893). —
(1 d) -BLÅ. [jfr t. saphirblau] som har safirens blå färg; (glänsande) djup- l. himmelsblå. Mitt safir blå signet. JTBureus (1618) i 2Saml. 4: 71. —
(1 d) -BLÅTT, n. [jfr t. saphirblau]
2) (†) Saphirblått kallas en blåfärgad, eller med koppar tingerad parallelipipedisk blyspat. Rinman (1789). —
-FIL, r. l. m. urmak. liten, för justering av hårdare urdelar använd fil (se fil, sbst.2 1) vars verksamma del utgöres av safir. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 71 (1881). —
(1 d) -FLAMMANDE, p. adj. (i vitter stil, tillf.) jfr flamma, v. 1 b, o. -glans, -glänsande. Öknens safirflammande himmel. Heidenstam End. 189 (1889). —
(1 d) -FLUSS. [jfr t. saphirfluss] (†)
(1 d) -FÄSTE. (i vitter stil, tillf.) om himmel l. himlavalv; jfr safir 2 a. Crusenstolpe Mor. 4: 137 (1841). —
(1 d) -GLAS. [jfr t. saphirglas] (i fackspr.) med blått färgämne blandad (bl. a. för tillverkning av oäkta safirer använd) glasmassa; jfr -fluss 3. Eidem ÄGlasH 85 (1912). —
(1 d) -GRÖN. [jfr t. saphirgrün] (mera tillf.) blågrön. 4Brehm 9: 430 (1926; om iris hos fågel; t. orig.: saphirgrün). Bengtsson Linklater JuanAmer. 147 (1931; om hav). —
(1 d) -HIMMEL. (med vitter prägel, mera tillf.) safirblå himmel; jfr safir 2 a. Nyström NKina 1: 269 (1913). —
(2 a) -HÖG, adj. (i vitter stil, tillf.) i n. sg. best.: den safirblå rymden l. himmeln. Stagnelius (SVS) 1: 278 (c. 1815). —
(1 d) -KALCEDON. [jfr t. saphirchalzedon] (†) blå(grå) kalcedon; jfr safirin 2. Rinman 1: 363 (1788). —
(1 d) -KATTÖGA. [jfr t. saphirkatzenauge] (†) opaliserande, blågrön ädelsten som utgöres av kalifältspat. JournManuf. 4: 156 (1834). —
(1 d) -KRÄFTA. [jfr t. saphirkrebschen] zool. om (individ av) den i havsvatten förekommande kräftarten Sapphirina ovatolanceolata Dana, vars hannar (i levande tillstånd) ge ifrån sig ett starkt, gnistrande safirblått l. gulgrönt l. purpurfärgat sken; i pl. äv. allmännare, om släktet Sapphirina Thomps. (Stuxberg o.) Floderus 3: 423 (1904; i pl., om släktet). —
(1 d) -KVARTS. [jfr t. saphirquarz, eng. sapphirequartz] miner. varietet av kvarts med (en gm inneslutning av en trådig substans förorsakad) ngt skimrande blå färg. Erdmann Min. 246 (1853). —
(1 d) -MÅLAD, p. adj. (†) safirfärgad. På den sakta susande insjöns / Safirmålade glas. Phosph. 1810, s. 151. —
-PICKUP. pickup med safirstift. KatalPhilipRadioNovoSon. 1958, s. 15. jfr: (Skivbytare av viss modell är) Försedd med dubbel safir-pickup (dvs. pickup med två safirstift). Därs. 19. —
-RING. (safir- 1686 osv. safirs- 1554—1758) (finger)ring med infattad(e) safir(er). KlädkamRSthm 1554 M, s. 14 b. —
(1 d) -SALVIA. bot. (den i Mexiko inhemska, hos oss i trädgårdar odlade) växten Salvia patens Cav. (med intensivt blå blommor), blåsalvia. Söderberg TrädgBlom. 473 (1946). —
-SMYCKE. jfr -brosch. 1 Safir smyckie insatt i Gulld medh ächta Pärlor omkringh. BoupptSthm 1679, s. 1198 b. —
-TAK. (i vitter stil, tillf.) särsk. bildl., om himlavalvet (jfr safir 2 a). Stagnelius (SVS) 2: 121 (c. 1820). —
-TYCKE. särsk. (†) till 2 a slutet: översinnlig l. himmelsk egenskap l. karaktär o. d. Almqvist Hind. 117 (1833). —
-VALV. (safir- 1672 osv. safire- 1685) (i vitter stil, mera tillf.) särsk. bildl., om himlavalvet (jfr safir 2 a). Huad Han mäd Skrifter ther ok Sin-förståndigt Taal / Hoosz korne-Förster giort, lär Frägden diuft ingräfwa / I Stiernones Saphir Hualff (dvs. bevara i evigt minne). Lucidor (SVS) 246 (1672); jfr safir 2 b. Heidenstam End. 261 (1889). —
(1 d) -ÄNG. (i vitter stil, tillf.) om äng som tänkes ha safirblå färg l. framträder för ögat i ett safirblått dis. Rydberg Dikt. 1: 18 (1878, 1882). —
(1 d) -ÖGA. (i vitter stil, mera tillf.) öga som till färg o. glans påminner om safir. PoetK 1814, 2: 83. Idun 1962, nr 1, s. 45.
B (†): SAFIRE-VALV, se A.
C (†): SAFIRS-FÄRG, -RING, -STEN, se A.
Spalt S 78 band 24, 1963