| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FRIA fri3a2, v.2 -ade ((†) pr. sg. frijer JMatthiæ 1: 211 (1658)). vbalsbst. -ANDE, FRIERAGE (se d. o.), FRIERI (se d. o.); FRIARE (se d. o.), FRIERSKA (se under FRIARE).
— jfr BEFRIA, v.2
1) (numera föga br.; se dock a, b) söka vinna, söka få till hustru, uppträda som friare; vanl. i förb. fria till (förr äv. efter) ngn; förr äv. med direkt obj., stundom med bet.: vinna l. få (ngn) till hustru; ofta abs.; stundom med rumsadverbial; jfr BEDLA, GILJA. Viij (dvs. åtta) tusend marck som hennes for(eskriv)na bonda .. sadhe sigh vnsaatt hafua then stund han til henne frijadhe. GR 2: 122 (1525). Han (har) nu i en longhligh tijdh .. friat effter Fröken Ibba, Greff Abrahams dotter. OxBr. 3: 194 (1630). Rädder Man frijar sällan wacker Pijga. Grubb 133 (1665). Frija medh hast, wärier åtherkast (dvs. hindrar bakslag). Dens. 215. Ingen är ond förr än han frijar, och ingen godh förr än han är dödh. Dens. 393. (Sv.) Fria til en flicka, (eng.) To court a girl. Serenius (1741). Han går och friar där i huset. Auerbach (1908). — (†) gifta sig. Vng frijat haar ingen ångrat. Grubb 838 (1665) [jfr t. jung gefreit hat niemand gereut]. — särsk.
a) [ofta kan den bildl. anv. med lika rätt anknytas till bet. 2, dit den föres av den nutida språkkänslan] (fullt br.) mer l. mindre bildl., i förb. fria till (förr äv. efter) ngt l. ngn.
α) med nära anslutning till huvudbet. Han friar för tusen riksdaler, så äger han knappast en daler (allmänt sjungen dansvisa). Then som frijer effter Skönheet eller Rijkedomar, han gör sigh sielff offta skada. JMatthiæ 1: 211 (1658). (Han) frijar (mera) till giälldet än till änkian. VDAkt. 1674, nr 26. Ahnfelt StudM 1: 15 (1857).
β) allmännare.
α’) (på ett inställsamt sätt) söka komma i besittning av l. söka komma åt ngt, stå efter l. fika efter ngt. (Det) säijes .. att Frankrike .. frijar efter Ryska handelen. HSH 10: 152 (1715). Frankrike friar till Italiens gunst. SD(L) 1901, nr 180, s. 1. jfr GUNST-, MAT-FRIANDE m. fl.
β’) (på ett inställsamt sätt) söka vinna ngn för sig l. sina syften. Till de svenske demokraterna friar det ”ministeriela” norska Dagbladet i en ledande artikel. VL 1892, nr 293, s. 3.
b) om den i sht förr i vissa trakter brukliga seden att de unga männen (på lördagsnätterna) besökte flickorna i deras sovrum. Gossen kunde (sedan han konfirmerats) börja fria d. v. s. ligga med flickorna. Hembygden 1911, s. 5.
2) anhålla om ngns hand; om man, undantagsvis om kvinna; i förb. fria till (ngn); äv. abs.; äv. bildl. VgFmT I. 8—9: 115 (1578); möjl. till 1. Nog vet jag, at det ej går an för oss Fruntimmer, at sielfva fria. Modée HåkSmulgr. 8 (1738). Skyrner friade för Frey til den vackra Gerder. Dalin Hist. 1: 161 (1747). Det var på .. slädpartier stadens herrar sedan ålder brukade bekänna sina känslor — fria, som termen lyder — och få korgar eller ja. Tavaststjerna Inföd. 35 (1887). Josephson SvartaR 25 (1888; bildl.). — särsk. i uttr. fria på narri, fria på skämt; nästan bl. ss. namn på en lek; jfr FRIAR-LEK 2. Karlfeldt FlPom. 78 (1906).
Spalt F 1510 band 8, 1926