| Publicerad 1964 | Lämna synpunkter |
SAMMANSTÖTA sam3an~stø2ta, äv. (numera bl. tillf.) TILLSAMMANSTÖTA tilsam3an~, förr äv. TILLSAMMANSSTÖTA, v. -er, -stötte, -stött, -stött (se för övr. STÖTA). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Tiällmann Gr. 146 (1696), Lind 1: 1243 (1749)), -NING; jfr SAMMAN-STÖT.
Anm. Se med avs. på verbets o. de olika vbalformernas bruklighet i förh. till förb. stöta samman samt med avs. på verbets konstruktion anm. 3:o o. 4:o sp. 586 f.
I. intr.
1) om föremål l. personer: komma i (fysisk) beröring med l. träffa varandra med en stöt, stöta mot varandra, stöta ihop; kollidera. Schroderus Dict. 114 (c. 1635); möjl. till II 1. König Mec. 19 (1752). De flesta ting .. gifva .. då de sammanstöta med andra, ett ljud. Broocman SvSpr. 68 (1810). Hennes huvud värkte ännu efter sammanstötningen med bordskanten. Wägner Silv. 19 (1924). — särsk.
b) om fordon, fartyg o. d.: kollidera, krocka; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare: kollision, krock. Möller (1745; under abordage). (År 1875) timade en förskräcklig olycka, i det att nattågen mellan Stockholm och Malmö den 15 nov. sammanstötte vid Lagerlunda. SJ 4: 313 (1906). SFS 1934, s. 444. jfr TÅG-, ÅNGBÅTS-SAMMANSTÖTNING m. fl.
2) om olika föremål: sträcka sig l. nå fram till varandra (så att de beröra varandra l. hänga samman), mötas, sammanträffa; om strålar l. linjer o. d. äv.: (koncentriskt) sammanstråla; äv. bildl. Carlberg SthmArchitCont. H 1 b (1740). Från alla föremål utgingo strålar af skönhet, förenades och sammanstötte i menniskans själ, såsom i en gemensam medelpunkt. Enberg i 2SAH 7: 296 (1815). I .. (höftskålen) sammanstöta de 3 särskilta stycken, hvaraf bäckensidbenet från början är sammansatt. Cederschiöld QvSlägtl. 1: 24 (1836). Tvenne rätvinkligt sammanstötande flyglar. Hahr ArkitH 309 (1902). — särsk.
a) om områden l. ägor l. gränser: (till en viss del l. i en viss punkt) gränsa intill varandra resp. sammanfalla. Ther Crone och Frälse i by liggia tilsammans, eller bya äger sammanstöta. Schmedeman Just. 743 (1681). Götelfvens utlopp, der alla tre rikenas (dvs. Sveriges, Danmarks o. Norges) gränser sammanstötte. Odhner Lb. 37 (1869). Sthm 3: 324 (1897).
b) (numera bl. tillf.) om vattendrag: löpa l. flyta samman, mötas. Serenius L1 4 b (1734). Den punkt, der vattenlederna Spree samt öfre och nedre Havel sammanstöta. NF 2: 321 (1877).
c) om vägar l. farleder l. (bildl.) olika personers levnadsbanor o. d.: mötas, löpa l. stråla samman; äv.: korsa varandra. Svedenfors Gränsb. 1: 134 (i handl. fr. 1670). Det är möjligt, att vi framdeles träffa hvarandra; men det är ock lika möjligt, att våra vägar icke komma att sammanstöta. Livijn 1: 291 (1822). Wägarne ifrån Jemtland samt Resele och Ramsele pastorater sammanstöta i Sollefteå. SFS 1830, s. 211. Hedegård Skörd 32 (1916).
3) (†) om massa av ngt: förena sig till en sammanhängande massa l. en klump l. klumpar, klumpa ihop sig o. d. Herskit flesk och Sammanstött miöl. Aschaneus HwsRegl. 12 (1614). Honungs-daggen .. är en seg dimba, som kommer utaf en condensation af de feta och fuchtiga exhalationer utaf blomman af jord-wäxterna, hwilka när wädret icke förskingrar dem, samanstöta uti en seg och limachtig materia. Serenius EngÅkerm. 187 (1727).
4) om personer, persongrupper o. d.: (oförmodat, plötsligt) träffa samman, stöta ihop; träffas, mötas o. d.; äv. oeg. l. bildl. Se där i dörren sammanstöta / Marquis de la Fumée och Monsieur Or. LBÄ 11—13: 25 (1798). Wid dessa bröllopsfester sammanstötte ofta klockaren Dillberg och klockaren Kjellberg. Lovén Folkl. 156 (1847). (Det) händer .. att mycket litet framgår ur ordens oväntade sammanstötningar (i vissa recenserade dikter). BonnierLM 1954, s. 68. — särsk.
a) om det förhållandet att fientliga trupper l. stridsenheter komma i kontakt med varandra; oftast liktydigt med: sammandrabba, råka i strid; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare: sammandrabbning, strid. (Lat.) Conflictatio .. (sv.) sammanstötning. Linc. R 3 a (1640). Det var under utförandet af dessa rörelser, som de båda arméernas förtrupper sammanstötte. Rappe Nordarm. 37 (1874). Våldsamma sammanstötningar till sjöss, till lands och i luften. SvFl. 1940, s. 66. särsk. (†) med konstruktionsväxling, om drabbning: inträffa. The .. uppå commenderingar sammanstötte drabbningar med fienden. HH XVIII. 3: 26 (1745).
b) om enskilda personer l. samhällen l. åsiktsriktningar o. d.: mötas l. drabba samman i strid l. tävling; råka i strid l. tvist, råka i luven på varandra, komma ihop sig; ofta ss. vbalsbst. -ande o. (i sht) -ning, äv. konkretare: (fall av) sammandrabbning, strid, kamp, tvist, dispyt o. d. LBÄ 2—3: 96 (1797). Nu hade Sverige och Danmark åter .. olika konungar. En sammanstötning emellan dem kunde ej länge undvikas. Odhner Lb. 100 (1869). Svante var den ende, med hvilken Lars skydde att inlåta sig i dispyt. Om kvällen .. råkade de likväl sammanstöta med hvarandra. Rydberg Vap. 94 (1891). Med W-ll .. har jag haft på tumanhand flera skarpa sammanstötanden i anledning af Runebergs skaldekonst. Tavaststjerna Patriot 87 (1896). I sina memoarer har Palm skildrat de sammanstötningar han tid efter annan hade med godtemplare. Höglund Branting 1: 294 (1928).
5) (†) om personer, särsk. militär personal, l. militära enheter o. d.: samlas l. mötas l. tillstöta (på en plats), komma samman; äv. i uttr. sammanstöta till en plats. Schroderus Os. III. 1: 269 (1635). Tyrannens anhang strax till Mora sammanstötte, / Så snart de Gustafs tillhåll sport. Envallsson GEricsson 55 (1784). Församlingarnas röstägande .. erhindrades at på berammad tid i moderkyrckan sammanstöta och sina vota behörigen afgifwa. VDAkt. 1790, nr 386. Svenska arméns sammelplats var utsatt vid Damgarten, der den äfven sammanstötte den 3. GLOxenstierna i 1SAH 3: 266 (1790). Mellin Nov. 2: 449 (1849, 1867). — särsk.
a) i uttr. sammanstöta med l. till (en viss truppstyrka), förena sig med l. ansluta sig till (en viss truppstyrka). Ankom Öfwerstl: Treffenberg med 350. man af Nylandz Cavallerie .. att sammanstöta till de förra 200. Man: alla under H:r Öfwerstl: Ekebladz commendo. KKD 10: 438 (1702). De troppar, som ifrån Holsten borde uppbryta, att på befallning sammanstöta med hufvud-arméen. Bellman 5: 187 (1781). TjReglArm. 1858, 2: 249.
b) i uttr. som beteckna att ngra komma samman för att gemensamt utföra l. åstadkomma ngt l. (oeg. l. bildl.) förena sig l. hjälpas åt att utföra l. åstadkomma ngt o. d. Celsius G1 2: 170 (1753). Sedan Cæsar öfwerwunnit Republiquens parti, sammanstötte både hans wänner och owänner i Senaten med lika skyndsamhet, at borttaga alla de skrankor, som lagarne satt för hans makt. Dalin Montesquieu 114 (1755). Silvia först ger ljudande slag af händren mot armen, / Manande bygdens män, att sammanstöta till bistånd. Adlerbeth Æn. 184 (1804).
6) († utom i a, b, c o. d) i allmännare, oeg. l. bildl. anv., om föremål l. företeelser l. tillstånd o. d.: sammanträffa; (råka) komma l. förekomma l. dyka upp l. (om toner o. d.) ljuda på en gång; sammanstråla, mötas; samlas (på en hand l. en plats l. under en tidsperiod o. d.), hopa sig. I fall flere protesterade Wäxlar, som vthur åthskillige Marknader härröra, komma på en gång at sammanstöta, thå skal (osv.). Stiernman Com. 3: 850 (1671). The vid thenna riksdag hopetals sammanstötte sysslor. 2RA 1: 692 (1723). Där (i Rom) sammanstötte ock hela Monarchiens (dvs. det romerska rikets) inkomster. Nordencrantz Arc. 55 (1730). Schartau Pred. 440 (1824; om sånger). Hos konungen sammanstötte .. i denna .. tvistefråga alla stridiga meningar och beslut. Carlson Hist. 3: 156 (1874). — särsk.
a) språkv. om olika språkljud l. ord: komma omedelbart intill varandra, följa omedelbart efter varandra. Tiällmann Gr. 146 (1696: sammanstötelse). Romarnes öra kände det som ett missljud, om tvenne vokaler sammanstötte i versen. EHTegnér i 2SAH 58: 29 (1882). Då l ock m uti (det estniska ordet) külimitt sammanstötte först efter synkopens genomförande .., så måste (osv.). Landsm. XI. 3: 59 (1895). Att undvika sammanstötning av prepositioner. SvD(B) 1963, nr 354, s. 10.
b) (numera bl. tillf.) om olika händelser l. tillstånd o. d.: inträffa resp. inträda l. komma på en gång; hopa sig. Österling Ter. 1: 419 (1699). När the förra straffen .. intet kunde bita vppå the hårdnackada .. Så lät Gud alla plågorna .. sammanstöta på en gång. Swedberg Dödst. 517 (1711). En mängd af Händelser sammanstötte. Lanærus Försök 20 (1788). Fryxell Ber. 3: 178 (1828). Sammanstötande olyckor. Schulthess (1885).
c) (numera bl. tillf.) om orsaker l. omständigheter o. d.: sammanträffa; uppträda l. föreligga på en gång; äv. (numera bl. i uttr. sammanstöta för att göra ngt, förr äv. sammanstöta till ngt l. till att göra ngt l. att göra ngt o. d.): samverka (för att göra ngt) l. bidraga (till ngt l. till att göra ngt). Tusende saker sammanstöta, som komma mig nu at giöra denne gisningen. Österling TerKom. 1: 103 (1699). Höpken 2: 149 (1749: till at). Till detta Rikets gälldbundna tillstånd hade åtskillige besynnerlige orsaker sammanstött. Botin Hem. 2: 29 (1756). Alt sammanstöter att göra mina dagar tunga. JGOxenstierna Dagb. 174 (1771). Emanuelsson 1PredHögm. 1: 11 (1865). Östergren (1937).
d) (numera bl. tillf.) om intressen, rättigheter, anspråk, plikter o. d.: kollidera, råka i konflikt; komma l. stå i motsatsförhållande till varandra; konkurrera o. d. Bergv. 1: 672 (1727). Sammanstöta tvenne juridiska pligter af alldeles lika både formell och materiell vigtighet, och du således ej kan på något sätt decidera dig, så gäller (osv.). Tegnér FilosEstetSkr. 207 (1808). Öfverallt sammanstöta stridiga intressen. Snoilsky i 3SAH 8: 5 (1893). Riksständernas anspråk på själfständighet och kejsarens på ökad makt sammanstötte (vid de förhandlingar som föregingo westfaliska freden). SvH 5: 406 (1906). Liljedahl Norström 2: 527 (1918).
II. tr.
1) (numera bl. tillf.) stöta (olika föremål) mot varandra; särsk. i pass., äv. övergående i intr. bet.: stöta mot varandra, stöta ihop. (Lat.) Collisus .. (sv.) Tilsammanstött, sönderkrossat. Linc. P 2 b (1640); möjl. till 2. Se, två Recensenter mötas, / vidtberömda för talang. / Deras pannor sammanstötas. Tegnér (WB) 3: 79 (1819). Kräklor och gevär tillsammanstöttes / i klirr och skrammel. Sjöberg Kris. 91 (1926). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i t.] (†) med avs. på dryckeskärl; anträffat bl. i abs. anv.: klinga med glasen; jfr I 1 a. Studenter på plan tillsammanstöta och klinga (då konungen far förbi). CFDahlgren 3: 175 (1820).
b) (†) i pass., om vattenmassor: slungas l. flyta samman l. mötas på ett våldsamt sätt. At twenne Floder mötas / .. och heftigt sammanstötas. Spegel GW 100 (1685).
2) stöta sönder (olika ingredienser) tillsammans l. på en gång o. blanda dem; gm stötande krossa o. sammanarbeta (olika ämnen l. ingredienser) till en massa o. d. Warg 733 (1755). Denna mandeldeg sammanstötes nu med 2 skålp. fint florsiktadt socker. SvKock. 125 (1837). Sundén (1888).
3) (numera bl. tillf.) gm stötande l. bearbetande med stötverktyg packa l. pressa ihop (ngt) l. göra (ngt) mera kompakt. Gatuläggarne .. böra .. Gatan wäl och tilbörligen stensättia, förbinda, packa, sammanstöta och beströ. PH 2: 1281 (1736). Ofwan på stenläggningen nyttjas finare sand til hoppackning och sammanstötning. Därs. 7: 5564 (1763). Hirsch LbGarfv. 172 (1898).
-SKADA, r. l. f. särsk. till I 1 b: skada uppkommen vid sammanstötning. Lang FinlSjör. 2: 124 (1910). —
-ÖGONBLICK ~102. om ögonblicket för en sammanstötning.
Spalt S 765 band 24, 1964