Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SARDIUS l. SARDIS l. SARDUS, r. l. m. Anm. Ordet har bl. anträffats med lat. böjning. Han war .. lijk widh then stenen Jaspidi och Sardio. Upp. 4: 3 (NT 1526).
Ordformer
(sardis 1541. sardius 1526—1541. sardus 1789)
Etymologi
[jfr fd. sardius, sardus, ä. d. sardis, mlt. o. ä. t. sardis, ä. eng. sardis, eng. sardius; av senlat. (lapis) sardius, av gr. (λίϑος) σάρδιος, sannol. eg.: (sten) från Sardes, till SARDES, stad i Lydien. — Jfr SARD, sbst.2, SARDONYX]
(†) = SARD, sbst.2 Stadzmwrens grundwalar woro prydde medh all dyra bergxsten, första grundwalen Jaspis .., then siette Sardius. Upp. 21: 20 (NT 1526; Luther: sardis, Erasmus: sardius; Bib. 1541: en Sardis). Then första radhen (i översteprästens bröstsköld) skal wara en Sardius, Topatz, Smaragd. 2Mos. 28: 17 (Bib. 1541). Rinman (1789).

 

Spalt S 1176 band 24, 1965

Webbansvarig