| Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SCHAVOTT ʃavot4, förr äv. ESCHAVOTTE l. ECHAFAUT, r. l. m.; best. -en; pl. -er. Anm. Förr användes äv. den fr. pl.-formen echafauts. Calonius Bref 63 (1794).
om upphöjd (trä)ställning l. tribun; utom i a numera nästan bl. (om ä. förh.) om sådan (trä)ställning på vilken en brottsling (fastkedjad l. bunden vid en påle) utställdes till allmänt beskådande (o. bestraffades; jfr SKAM-STRAFF) l. på vilken en livdömd avrättades (jfr STUPSTOCK). Ställa ngn l. stå på schavott(en), i fråga om skamstraff; äv. oeg. l. bildl. Dö på schavotten. Bestiga schavotten, se BESTIGA 1 c. Samsatte sigh the ypperste aff Castilien (mot sin konung Henrik IV); och kom så widt, at the Henrici Beläte medh Konungzlige Prydnader vthstofferadt, vppå en chavot stälte, thet samma anklagade, och til thesz Smycken och Prydnader blåttade, och på sidstone nederstörte. Brask Pufendorf Hist. 49 (1680). I förgår stod Laszolaye första gången på Eschavotte, och fick 50 prygel. GT 1787, nr 32, s. 1. (Överståthållaren) befallde det skulle generalen (C. E. Lewenhaupt) med blacken föras på schavotten och aflifvas. Fersen HistSkr. 1: 155 (c. 1790). Till skräck och varnagel fördes de unga kadetterna att närvara vid statsförbrytarnas halshuggning (1756) och uppställdes så tätt intill schavotten, att offrens blod sprutade på deras dräkt. Nordenstreng HaapKrigssk. 3 (1930). (Soldaterna) bildade (vid en avrättning 1872 i Landskrona) spetsgård kring schavotten. FrSkånStäd. 123 (1932). Ställa ngn på schavotten. Östergren (1938; äv. bildl.). Revolutionen (1848 hade) besegrats i Europa, reaktionens hantlangare rest galgar och schavotter i Ungern, Italien och Tyskland. Hellström i 3SAH LVIII. 2: 112 (1947). — särsk.
a) boktr. om ställning l. plattform från vilken tryckare o. biträden betjäna pressen l. om pall som av kortvuxna sättare l. biträden användes vid arbete vid kasten. En sättare under medellängd kan .. t. ex. stå på en ”schavott”, d. v. s. en låg pall. HantvB I. 5: 27 (1937). Persson GrafUppslB (1951).
b) [jfr motsv. anv. i t.] (†) om (trä)plattform använd ss. fotsteg vid lejdare l. fallrep på fartyg. Chavotter äro där halfdäcket slutar, åt sidan där fallrepet går. Dalman 11 (1765). ÖoL (1852).
c) (numera bl. tillf.) i utvidgad anv.
α) om påle (på schavott) vid vilken brottslingar fastkedjades l. bundos, skampåle, kåk. Biurman Brefst. 174 (1729). Widegren (1788).
β) övergående i bet.: schavotterande (se SCHAVOTTERA 1), schavottering. Genom ständernas beslut leutererades domen (över G. J. Gyllenstierna) till en timmes schavott på alla torg och evigt fängelse på Marstrand. Fersen HistSkr. 1: 75 (c. 1790). Calonius Bref 61 (1794).
Spalt S 1380 band 24, 1965