| Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SEDIMENT se1dimän4t l. sed1-, n.; best. -et; pl. = (Weste FörslSAOB (c. 1815) osv.), i sht förr äv. -er (Hiärne 2Anl. 9 (1702) osv.).
(i fackspr.) avlagring, fällning, bottensats o. d. Deponera, avsätta ett sediment.
a) geol. av partiklar bestående material som bildats i naturen gm mekanisk, kemisk l. organisk utfällning ur vatten l. is l. ur luften o. som avsatt sig ss. ett lager på bottnen av en vattensamling, särsk. havsbottnen, l. på land. Hiärne 2Anl. 9 (1702). Då hafswatnet står stilla slemmas det, och sätter et sediment, som är Lera, hwilken går til botten, drifwes åt stranderna och hjelper til Landningen. Linné Sk. 335 (1751). Slammet utanför .. (kustavlagringarna) utgöres .. af lämningar utaf .. små, ofta kalkafsöndrande organismer (djur och växter) och man kan sålunda där tala om organiskt sediment. Hagman FysGeogr. 87 (1903). De mekaniska sedimenten — moränbildningarna, isälvsavlagringarna samt sand- och lerbäddarna — hava .. en karaktär, som till sina huvuddrag bestämmes av beskaffenheten hos den berggrund, av vars söndermalningsprodukter de äro sammansatta. Flodström Naturförh. 134 (1918). (Tenn-)Malmen finnes till största delen i alluviala sediment. SvGeogrÅb. 1943, s. 193. En gång i tiden har uppenbarligen hela Västgötaslätten varit täckt av kambrosiluriska sediment. Selander LevLandsk. 20 (1955). — jfr ISHAVS-, ISSJÖ-, ISÄLVS-, JÄRN-, LUFT-, RAND-, SALT-, SAND-, SJÖ-, SLAM-, STRÖM-, VATTEN-, ÄLV-, ÖKEN-SEDIMENT m. fl.
b) i sht kem., med. o. tekn. mer l. mindre fint fördelat, fast ämne som utfällts ur en lösning, (kemisk) fällning (se d. o. 2). VetAH 1747, s. 304. Det slam eller sediment, som under lutens kokning sätter sig til botn i bly pannan är en ljus åckra. Rothof 450 (1762). (Kallbräckt järn lämnar) uti Witriolssyra uplöst .. ymnigare swart sediment, än det sega Järnet. Rinman JärnH 460 (1782). Urinen sätter under afsvalning ett slemigt sediment. FKM 3: 62 (1810). Wernstedt (1935).
-AVLAGRING~020. (sediment- 1893 osv. sediments- 1938) äv. konkret. Fennia VIII. 3: 136 (1893). De upplandade sundens och vikarnas sedimentavlagringar. Smeds Malaxb. 161 (1935). —
-AVSÄTTNING~020. (sediment- 1894 osv. sediments- 1900—1938) äv. konkret. GeolFF 1894, s. 533. SvGeogrÅb. 1944, s. 29 (konkret). —
-BESTÄMNING. bestämning av den kvantitativa l. kvalitativa beskaffenheten av ett sediment.
-BILDNING. [jfr t. sedimentbildung] äv. konkret: sedimentär bildning. Erdmann Bergart. 35 (1855). Förkambriska sedimentbildningar. Ymer 1942, 3—4: 95. —
-FORMATION. [jfr t. sedimentformation] formation bildad gm sedimentation. Fennia VIII. 3: 122 (1893). —
-FYLLD, p. adj. om naturområde, t. ex. dal l. sjöbotten: fylld av sediment. Sjögren Torneträsk 52 (1909). —
-GRÄNS. gräns som skiljer ett sedimentlager l. en sedimentär bildning från andra geologiska bildningar. GeolFF 1898, s. 374. —
-JORD. jord som utgöres av sedimentmaterial; jordområde med sådan jord. Sedimentjorden .. (vid sjöarna Grängen, Mossbergssjön o. Busjön i Värmland) består huvudsakligen av lera. SvGeogrÅb. 1938, s. 13. Dalbottens lättodlade sedimentjordar. Selander LevLandsk. Pl. 15 (1955). —
-LAST. om den mängd (”last”) av sedimentärt material som en vattenström o. d. för med sig. SvGeogrÅb. 1927, s. 201. —
-MARK. mark l. markområde vars lösa lager (jordlager) utgöres av sedimentmaterial. Ymer 1912, s. 281. På sedimentmarkerna längs älvarna. BokNat. Liv. 164 (1951). —
(a, b) -MATERIAL. material bildat gm sedimentation; särsk. geol. till a. Fennia VIII. 3: 48 (1893). —
-PACKE, äv. -PACKA. (-packe 1942 (: sedimentpackar, pl.), 1949 osv. -packor, pl. 1917—1948) packe (se d. o. c) av sedimentmaterial. Det danska blockets mesozoiska sedimentpackor. Fennia XL. 4: 8 (1917). —
-PROPP. vid provtagning från havs- l. sjöbotten erhållen propp av sedimentmaterial. Ymer 1931, s. 33. —
-TRANSPORT. (av strömmande vatten l. vindar o. d. åstadkommen) förflyttning av sedimentmaterial. Ymer 1915, s. 283. —
-UNDERSÖKNING~0020. undersökning av sediment.
b) i sht kem. o. med. till b: undersökning av en lösning gm sedimentation(sanalys). Vid den vanliga sedimentundersökningen (av urin) kunna vi i regel ej upptäcka (de röda blodkropparna i urinen). SvLäkT 1935, s. 962. —
B (numera mindre br.): SEDIMENTS-AVLAGRING, -AVSÄTTNING, se A.
Spalt S 1594 band 24, 1965