Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SENJORA -å4ra l. —32, f.; best. -an; pl. -or (Martin osv.), äv. (numera bl. mera tillf.) -s (Lundgren MålAnt. 1: 135 (1870) osv.).
Ordformer
(senhora 1845—1904. senjora (señora) 1842 osv. sennora 1862. senora 1845—1965)
Etymologi
[av span. señora, port. senhora, till span. señor resp. port. senhor (se SENJOR). — Jfr SENJORITA]
(i fråga om förh. inom det spanska l. portugisiska språkområdet) gift kvinna, fru; ofta ss. titel placerad före kvinnligt namn: fru; jfr DONNA 1. Gosselman SAmer. 285 (1842). Senjora Pepita. Sturzen-Becker 2: 83 (1861). Gamla señoror stryka varsamt ut skrynklorna på sina svarta sidenkjolar. Martin PampL 57 (1930; om förh. i Argentina). —

 

Spalt S 1909 band 25, 1967

Webbansvarig