Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SEPTIMOL säp1timå4l l. sep1-, l. -ω4l, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. septimole)
Etymologi
[jfr t. o. eng. septimole; till lat. septimus, (den) sjunde (se SEPTIMA); med avs. på bildningen jfr DECIMOL, KVINTOL m. fl.]
mus. septol. KonvLex. (1864). Tonkonst. (1957).

 

Spalt S 1961 band 25, 1967

Webbansvarig